Känner mig lite putt

Jag är inte sååå sjuk. Jag har lite feber, är jättesnuvig och har lite ont i halsen. Jag tänker att det finns folk som inte har någonstans att bo, folk som har dödliga sjukdomar och folk som har förlorat sina närmaste. Jag tänker att jag gott kan sitta i mitt nybyggda fina hus med mina friska, glada (och lite bråkiga barn) och må lite skräp, vad f-n gör det? Men ändå är jag helt irriterad, frustrerad och lite ledsen.

Det var ju inte såhär min sista lediga vecka skulle vara. Faktiskt skulle de sista tre veckorna på semestern inte innehålla minsta sjukdom. Vi skulle göra mysiga saker, trots att maken jobbade. Jag och tjejerna skulle hitta på saker och hade bokat in roliga träffar med vänner. Allt sådant har vi fått avboka för att någon av oss har varit sjuk någon gång varje vecka.

Egentligen spelar det ju ingen roll men jag blir ändå irriterad. Det irriterar mig när saker inte blir som jag har tänkt.

Och en sak som stör mig otroligt mycket. Jag skulle ha skrivit. Som en liten dåre. Varje kväll. För nästa vecka börjar jag jobba och slutar 17 varje dag. Hur ska jag orka skriva då?

Det är synd om mig. Fast det är inte ett dugg synd om mig.