Barnen är hos farmor och farfar. Maken är på fest. Jag skulle också ha varit på fest, det är därför barnen har barnvakt. Men nu har jag varit vuxen och bestämt att även om jag pallar kvällen med hjälp av Ipren och alkohol (fast det är ju en dum kombo förstås) så blir det inte roligt imorgon. Och inte på måndag - och då börjar det. Och då behöver jag vara där. Men barnen ville ändå sova hos farmor och farfar, de har vetat om det här hela sommaren.
Så puss puss och kram kram till barnen inne på Söder där de skulle äta Happy Meal med farmor och farfar och så skjutsade jag maken till festen. Långt bort i ödemarken. Kändes det som. Äntligen hemma. Och så är det helt tyst och tomt. Och det är så skönt. Och det känns så ensamt.
Jag tänkte tillbringa kvällen med Caroline. Hon heter så, min huvudperson. Om jag inte ändrar förstås. Kanske att Mr Mulder kan få joina oss lite.
Att skriva i novembermörkret
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Mr Mulder är inte helt fel. Krya på dig och ha det så bra i din ensamhet.
TAck!
Skicka en kommentar