Eftersom jag

för en gångs skull inte hade min iPhone precis bredvid mig tog jag inte kortet som jag ville ta. Men det tog Mona. Christina Stielli. Författare.

Skriv för livet - Hur man skriver en roman.

Temakvällen Skriv för livet var indelad i tre olika programpunkter. Den första var författarpanelen. Sedan kom förläggarna och sist kom min idol Anna Schulze som inte bara är författare utan också konstnärlig ledare på Skrivarakademin i Stockholm. Hon var min skrivarkurslärare när jag gick där och hon är grymt bra. Läskig. Och bra. Shit vilken respekt jag har för denna kvinna! Att lyssna på henne i måndags var som att få en snabbrepetition av kursen jag gick. Och genast ville jag gå hem och skriva om allt.

Lite snabba anteckningar från det Anna sa:

Skriva = learning by doing. SKRIV!
Läs! Läs aktivt. Fundera på vad som hände och varför du reagerar på ett visst sätt när du läser det. Vad gjorde författaren då?

Viktigt att välja rätt berättarperspektiv. (Första person? Tredje person? Allvetare?)

Viktigt att välja rätt tidsperspektiv. (Presens? Imperfekt? Pluskvamperfekt (är formen för "hade" för er som inte är lika bevandrade i grammatiska termer som en viss språkfröken här) slänger man in i historien oavsett tempus.

Om man har ett pärlband av bra scener så har man en bra historia. Bind ihop scenerna. A leder till B som leder till C som leder till D.

Och hur slutar man?
När man känner att man har sagt sitt. Då är det slut.

Anna sa: "Här har författaren slitit ut hjärtat ur kroppen och har inget hjärta kvar." Det är slutet.

Christina Stielli citerade Erik (efternamn?) på Skrivarakademin som sa:
"Ett bra slut är när en ny historia börjar."

Så är mitt slut. Som sagt förlagen, ring mig! Det blir bra det här.

En härlig kväll!

Det var en riktigt intressant kväll Christina Stielli hade fixat! Otroligt bra. Intressanta personer, bra ämnen och mycket konkret och handfast. Hur vinet smakade kan jag tyvärr inte rapportera om, jag körde.

Först samtal mellan Moa Herngren, Mats Strandberg, Lina Forss, Mari Jungstedt och Christina Stielli herself. Samtalet leddes av... Hmmm... En journalist från tv4, väldigt duktig tjej!

Sedan fick vi höra allt om hur manus behandlas på Wahlström & Widstrand av förläggaren Calle Marthin och redaktören Katarina Ehnmark Lundquist. Intressant! Efter allting ringlade sig kön till att prata med just dem lång... (Jajemen, även jag tyckte att jag skulle presentera mig...)

Sist ut var världens bästa skrivarkurslärare Anna Schulze som gav en snabbkurs i hur man skriver en roman.

Orkar inte blogga om allt idag - ska försöka få till ett vettigt inlägg imorgon eller senare.

Kvällen kan sammanfattas såhär: Det måste kännas. Både för författaren och läsaren. Detta återkom flera av de inblandade till.

Perny, så kul att ses! Jag tog bort bilden på oss för jag var för ful. Men det var skoj att ses!

Skriv för livet

Vem mer än jag ska gå imorgon?

Jag älskar dig inte

Lika bra jag säger det på en gång. Jag gillar verkligen Christina Stielli. Denna driftiga, vackra, kloka och roliga kvinna är dessutom sjukt energisk. Det är artiklar i Tara, det är en väluppdaterad blogg, det är facebook, det är hennes eget företag, det är hennes site, det är ambassadörskap för kvinnligt företagande. Och så har hon skrivit en bok. Det är en kvinna i min smak det.

Hur som helst.

Jag läste Jag älskar dig inte (Wahlström & Widstrand) under jullovet. Den handlar om Lotten som på sidan 8 får "Jag älskar dig inte längre" slängt i ansiktet av sin man. De har två döttrar, ett hus, ett liv och han har helt plötsligt slutat älska. Boken handlar om processen som Lotten går igenom. Hur hon tvingas förstå att han faktiskt menar de där hemska orden, att det inte handlar om något hon kan göra för att ändra honom och hur hon faller, faller, faller och sedan sakta börjar ta sig upp igen.

Lottens man heter Per. Jag hatar Per. Jag vill skaka om Lotten som försöker göra allt bra, som tar skit och som inte står upp för sig själv. Jag vill skaka om Per. Nej. Jag vill nog göra något värre än skaka om... Jag vill tala om för honom att man fan inte beter sig på det där sättet. Kanske kan man helt enkelt säga att karaktärerna i boken berör mig...?

Förutom att karaktärerna griper tag i mig och får mig att känna ilska, sorg, ömhet och hat så väcker boken även andra känslor. Förvirring. Rädsla. Hur kan allting bara ändras? Hur kan den ena i ett förhållande så totalt misstolka situationen? Hur kan den ena i ett förhållande plötsligt bara ändra sig?

Tyvärr känner jag också igen mycket. Det här händer. Hela tiden. Har alltid hänt, kommer alltid att hända.

Christina Stiellis bok lämnar en inte oberörd. Den väcker känslor, den väcker tankar och den ger i alla fall mig en stor klump i magen. Just nu går alldeles för många människor igenom den process som Lotten går igenom i boken. Den processen önskar jag ingen. Det finns förstås ljusa och glada stunder i boken. Det finns hopp och det finns glädje. Precis som i riktiga livet.

Bra jobbat Christina! Det verkar faktiskt som att man kan skriva en bok när man har bestämt sig för det. Lovely!

Dagens utflykt

Idag hade Skrivarakademin Kreativ lördag. Insåg jag lite sent. Läste facebook i sängen imorse och såg att Christina skulle vara där. Hade jag varit lite tidigare ute hade jag definitivt varit med på skrivarverkstad klockan 11 och lite annat smått och gott men oh well. Jag fick med mig min mamma som är på besök från Halmstad och så fick vi oss en litterär timme.

Vi fick först höra Beata Lyth berätta om sina tankar bakom sin bok Att vara Flisan. Den handlar om Flisan som är väldigt lång och hur jobbigt det är för Flisan att vara lång, stor och lite klumpig. Men egentligen handlar den om att känna sig utanför och att man sällan är ensam om den känslan. Den köpte jag till barnen. Det var också intressant att höra Beata berätta om hur boken växte fram, samarbetet mellan henne och illustratören.

Efter Beata var det dags för Carolina Johansson att berätta om sin bok Bråkdelen av en sekund. Den är självbiografisk och handlar om hur hon, frilansjournalisten med ekonomi som specialitet, plötsligt hittade gud. Hon hade tidigare nästan hånat religiösa och hon började undra om hon hade blivit komplett galen. Carolina berättade om startskottet till boken och tog upp frågor som hon hade ställt sig medan hon skrev; Är det här för privat? Ska jag verkligen prata om det här? Hon började skriva ur en sorg, hennes mamma gick bort och jag förstår att hon funderade på de här självutlämnande bitarna. Helt underbart är att Eva Brunne har sett till att Carolinas bok numera tillhör kurslitteratur för blivande präster.

Till sist blev det Christinas tur. Christina berättade medryckande och livligt om hur det gick till när hon bestämde sig för att skriva en bok. "Jag ska skriva en bok." Sedan funderade hon på vad man behöver veta för att skriva en bok. Googlade. Hittade Skrivarakademin. Anmälde sig trots att hon egentligen tyckte att hon nog kunde det där för hur svårt kan det egentligen vara att skriva en bok? Insåg efter en eller två gånger att hmmm.... Man lär sig ju en del bra verktyg på de där kurserna. Trots allt... Efter fjärde (eller var det femte?) kursen kickade hennes lärare ut henne. "Hem och skriv din bok nu". Christina skrev. Kontaktade en förläggare. Förläggaren fick manus, läste och bjöd in till möte. Christina var säker på att kontraktet var nära. Förläggaren sa: Gör om, gör rätt. Låt mig läsa igen. Sedan blev det bok. Som en askungesaga, minst!

Några tips som Christina fick på vägen, av bl.a. Lina Forss:
-Skriv om något som gör ont, som känns och som är jobbigt.
-Det som inte driver historien framåt ska bort.
-Karaktärerna måste beröra.

De här tre författarna har en sak gemensam. De har alla gått kurser på Skrivarakademin. Precis som jag. ;) Träffade faktiskt min lärare och hon var i alla fall artig och låtsades att hon kom ihåg mig.

Och snart ska jag blogga om Christinas braiga bok Jag älskar dig inte. Snart. Jag läste ut den innan London och sedan vabbade jag och sedan var jag sjuk...

Jag fick en tidig julklapp igår

Snälla och fina Christina Stielli tog sig tid mitt i all julstress och skickade sin bok till mig. Äntligen ska jag läsa den! Jag tycker att titeln är enormt bra, och riktigt jobbig. Det är det man inte vill höra...

Började redan igår men fick aldrig läsro. Det händer så mycket i det här huset. Kanske ikväll.

Skriv för livet - temakväll

Den där Christina är en riktigt bra tjej. Kolla in vilken kväll hon har fixat! Jag har mailat och anmält mig, gör det du också!

Jag måste klicka hem hennes bok, jag skäms - har inte läst den än!!!

Det här med sociala medier

Åh vad du är klok Christina.

Många undrar hur jag hinner både blogga och facebooka så mycket. Och varför? Vad ger det?
De har inte fattat grejen. För mig är det precis som Christina säger.

Utan nät hade jag aldrig träffat världens bästa mammagrupp, inte heller hade jag träffat alla spännande och härliga skrivarmänniskor. Christina, du är en av dem. Simona, du är en annan. Malin PG en till. Och Denise. Och Mona. Och Maria. När ska vi seeees?! Och så vidare.

Och utan nät och sociala medier (läs Facebook) hade jag förmodligen aldrig fortfarande haft tät kontakt med medlemmar ur min värdfamilj från mitt USA-år 1991-1992. Inte heller med Sevillagänget, vi som "pluggade" tillsammans 1998. Utan Internet hade vi typ skickat julkort en gång per år, max.

I love internet, internet och sociala medier rock! Och det gör det fan så mycket lättare att umgås med vänner, oavsett om de sitter i huset bredvid (hej grannen) eller i San Francisco (hej Ann).

Kanelbullens dag, småbarn och tonåringar

Christina Stielli bloggar om hur det är när barnen inte är så små längre. Vi som befinner oss i det här med småbarn är så uppfyllda av det. Vi älskar att prata om hur viktigt det är med eeeegentid och partid och allt man inte hinner för att de där små tar allt. Då är det viktigt att bli påmind.

Läs Christina idag. Kom ihåg att det här med småbarnsår, det tar slut. Jag är ingen bullbakande mamma, jag är dessutom sjuk men kanske, kanske, kanske har jag energi i eftermiddag? Om inte så har jag nog i alla fall energi till att bara vara med dem. Det brukar fungera rätt bra det också.

Bok och bibliotek 2010 - höjdpunkter

Jag tror inte att jag har hämtat mig från allt minglande än. Skavsåren på tårna har i alla fall inte försvunnit. Jag fick förmånen att träffa många trevliga personer och nu tänkte jag att ni också skulle få göra det. Ja, de flesta har redan figurerat här på diverse vimmelbilder men ändå. Här får ni höra vilka deras höjdpunkter under mässan var:


Christina Stielli, författare till Jag älskar dig inte (Wahlström & Widstrand):

Foto: Sandra Qvist.

"Det var ju min första bokmässa! Att välja ut en enda höjdpunkt är omöjligt (jag har tänkt länge nu). Min absoluta höjdpunkt var att komma dit, att se min bok, att få signera böcker, att få hålla ett seminarium, att få träffa ljuvliga rutinerade författare, att få mingla på Bonnierminglet, att få äta middag med andra författare på mitt förlag, att få se hur fullproppad en bar på Park kan bli, att få uppleva fötter som kommer att värka till julafton och att få äta skräpmat på oregelbundna tider och dricka något för många glas skumpa".


Varg Gyllander, författare till Somliga linor brister och Bara betydelsefulla dör (Bra Böcker):



"Bäst av allt på mässan är varje möte med spännande, engagerade, inspirerande författarkolleger och läsare. Men om jag väljer en toppnotering så får det bli frukostfikan med den högt skrattande och otroligt varma Mari Ljungstedt".



Sofie Sarenbrant, författare till Vecka 36 (Damm förlag):



"Det var att få lämna mässan och komma ut i luften igen! Skämt å sido, jag var inte runt och lyssnade på någonting. Däremot fick jag höra mig själv på deckarscenen och det var intressant och lärorikt! Jag är nog fortfarande lite i chock, eftersom jag blev av med min bokmässeoskuld den här helgen ..."

Var det bättre förr?

Kika in hos Christina Stielli som bloggar på Tara. Och som just har gett ut en bok. Jag älskar dig inte (Wahlström och Widstrand) Den måste jag skaffa snarast, blev tvungen att avboka releasefesten. Ja, jobb igen.

Hur som helst. Kika in på hennes blogg och förfäras över de gamla reklambilderna. En reklam för Coca-Cola som uppmanar föräldrar att göra sina barn en tjänst och "start them on a strict regimen of sugary sodas" för tester har visat att de då klarar tonåren bättre. "For a lifetime of guaranteed happiness". För att inte ens tala om alla kvinnoförnedrande reklambilder. MAJ GAD!

Jag blir så att säga speechless. Gå in och kika, och häpna.