Sorgligt

Jag gillar olika. Jag gillar att gå till jobbet och träffa elever från alla håll och kanter. En del har bott i fina villaområdet hela sitt liv. En del har bott i hyreshus, en del har bott lite överallt. En del har aldrig sett något annat än Stockholm, andra har kanske rest lite i Europa. Många har rest långt bort men kanske ändå inte sett de viktigaste ställena.

De har inte sett varifrån flera av deras skolkamrater kommer ifrån. De har inte sett krigen en del klasskompisar har flytt ifrån. De har inte sett tragedierna, de har inte sett kampen för överlevnad. De har inte sett åren då klasskompisarna har varit skiljda åt från delar av sin familj. De har inte sett saknaden. De har inte sett ett enda dugg.

När jag skriver det här har SD (kan inte med att skriva ut hela namnet) fått 7,2%. Sju komma två. Sju komma två procent av Sveriges befolkning sympatiserar med SD. Det här betyder att det finns barn till 7,2% av de röstberättigade som bor i en miljö där man har negativ syn på invandring och invandrare.

Jag känner såhär: Imorgon skiter jag i vilka ämnen jag är utbildad i. Jag skiter i vilket ämne mina kollegor är utbildade i. Vi måste in med fler värderingsövningar, vi måste in med fler diskussioner om allas lika värde. Det verkar som att det här är viktigare än någonsin. Vi i skolan måste se till att ge alla en ordentlig värdegrund att stå på för det här måste ta slut.

Med sorg i hjärtat kommer jag att gå och lägga mig. Det spelar ingen roll vem som får majoritet. SD verkar komma in i riksdagen idag och det är katastrof.