Intet är som väntans tider

Sen tisdagkväll:

Maken sprang på lusjakt i alla rum och blev galen. Jag blev också galen. Vi började tokstäda. Fast vi vet att det inte hjälper. Det kändes bra i alla fall.

Vid 01 bestämde jag mig för att jag inget kunde göra åt det hela. Tog en dusch och bestämde mig för att sova så gott jag kunde för att orka fixa idag. Jag somnade, mot alla odds. Sov jättegott till 06 på morgonen då maken låg klarvaken. Fortfarande, han hade inte sovit på hela natten. Helt ombytta roller.

Klockan 07:45 prick ringde maken till Anticimex. (De öppnar då). De skickade honom på lusjakt igen. Anticimex ville se. Maken åkte till Gröndal och lämnade in fångsten. Nu väntar vi på biologens besked. Fick med en insektsspray som nu har sprayats överallt. Vädring pågår så vi har det så varmt och skönt. Hoppas att de återkommer typ NU och skickar ut någon typ för tre timmar sedan.

Jag levererade Stora E till skolan och tog sedan med mig Lilla E till doktorn. Min goda vän sjuksköterskan fixade en tid åt oss. Doktorn trodde efter undersökning av betten vägglöss och skrev ut Tavegyl och salva. Hon var bra.

Tog med mig Lilla E till affären för utdelning av muta. Valet var glass / godis. Hon ville välja en sak. Jag sa NEJ. Inga fler saker kommer in i mitt hus för jag har börjat inse hur mycket vi har att sanera. Kläder. Skor. Lakan. Handdukar. Filtar. Leksaker. Leksaker. Leksaker. Leksaker. Leksaker. Leksaker. Gosedjur. Gosedjur. Gosedjur. Gosedjur. Leksaker. Gosedjur. Ni fattar. DETTA gör MIG galen. Jag fattar inte hur det rent praktiskt, logistiskt och psykiskt ska gå till. Var ska jag lägga de rena sakerna och veta att de inte smittas av något som är smittat???!!!

Vårt försäkringsbolag if säger att försäkringen nog täcker. Nog?

Och medan allt det här händer sitter Lilla E och tittar på Madicken. Som "är full av lus". Jotack.

Nämen Barcelona var ju najs. Om någon vill hyra en lägenhet så har jag ett tips...