Inlägg
är det som händer just nu. Livet bara rullar och jag hinner inte med. Det är jobb, det är barn, det är diverse aktiviteter och ja... ni vet.
Igår fick jag höra av en kompis att hon har sagt upp sig, utan att veta vad hon ska göra sedan. Det kallar jag att lyssna på sig själv, och att bejaka livet. Nu råkar det vara så att hon har 6 månaders uppsägningstid så ska man säga upp sig får man väl helt enkelt göra det och hoppas att något dyker upp på 6 månader. Det är rätt lång tid. Men ändå, jag tycker att det är modigt och bra gjort. Att reagera när man inte trivs och inte mår bra.
Jag trivs där jag är nu men ändå ligger alltid tanken och lurar. Är det det här som är livet? Är detta mitt liv? Var det såhär jag ville ha mitt liv?
Hur är det med dig? Är livet precis så som du vill ha det?
måndag 15 november 2010
Livet
Upplagd av Pernilla kl. 18:41
Etiketter: babbel, livet, livspussel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.gif)
13 kommentarer:
Jag trivs väldigt bra med livet just nu. Skulle bara vilja bo någonstans där det är varmare. Jag jobbar på det :)
Både och. Jag skulle vilja ha en tryggare ekonomisk situation, vilket jag väl delar med alla andra egenföretagare antar jag...
Tror nog att man skall stanna upp och tänka efter lite då och då. Inte låta livet bara flyta på i invanda hjulspår. Viss blir det mer besvärligt när man rycker loss sig ifrån det invanda men bra mycket roligare!
Pernilla!
Detta har märkts länge på bloggen, att ditt jobb skaver.
Tänk på mig - ensamstående, ingen buffert, vet aldrig hur jag ska betala hyran om 3 månader. Men det löser sig alltid. Jag följer min lust och ställer villkoren.
Du är gift för helvete! Du har stöd där, även ekonomiskt. Sälj av lite prylar, lev så enkelt ni bara kan och följ ditt hjärta. Puss på dig!
Johanna, jag gillar mitt jobb och jag gillar där jag är nu. Har ju valsat runt i ett par år och inget var speciellt bra av de ställena. (Det är nog det som du har känt har skavt). Men nu flyter det bra och mitt jobb har många fördelar. (T.ex. 12 veckor ledigt per år he he). Mitt problem är att jag helst inte vill jobba alls. Kunde jag välja skulle jag inte jobba alls. Men jag har ingen lust att sälja av mitt hus. Jag älskar mitt hus. Fast i det träsket. :) Så mkt säljbara saker har vi inte.
Och jo. Jag är gift. Det är dock bra om jag har en egen inkomst och får egna pensionspoäng för man vet aldrig vad som kan hända. Jag har sett på nära håll och det kan bli ugly.
Men visst funderar jag på vad jag egentligen vill göra så jag är lite dubbel. Har bara inte kommit på vad jag vill än. Förutom att skriva men det är så absurt fånigt, det är ju nästan ingen som klarar sig på det. :)
Monika, precis. Man ska stanna upp och jag förundras ofta över hur många som inte verkar göra det. Hur många somv erkar nöjda. Jag är aldrig helt nöjd, det är ett problem.
Och VARFÖR ska pengar vara så viktigt? I stort sett alla vill ju vara mer ekonomiskt tryggade (och då behöver det inte handla om att bli miljonär).
Och för övrigt skulle det inte hjälpa eknomin så mkt att sälja huset. Vi bor billigare än min mamma som bor i en hyrestrea.
Nej livet är verkligen inte som jag vill ha det. Jag pluggar just nu till lärare och jag vet att jag kommer förmodligen inte att jobba särskilt länge som lärare när jag får min examen. Jag har tankar på eget företag istället så jag själv får styra mitt liv istället för att livet ska styra mig.
Livet ja, det är mycket som ska hinnas med. Jag har gått ner i tjänst i år och jobbar med annat en dag i veckan (typ) och det gör att det mesta känns bättre. Gillar också mitt jobb, men behöver lite andra utmaningar också. Kanske kan en arbetslivsförkortning för att t.ex. skriva vara något. Det lär ju vabbas bort vissa veckor, men ändå.
Jag har alltid den tanken surrande i skallen, men samtidigt tycker jag att det är rätt bra för då försvinner inte mitt liv helt planlöst och slentrianmässigt utan tiden läggs på det jag tycker är viktigt. Sen kan inte jag heller bestämma mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Får väl hoppas att det aldrig är för sent att bestämma sig. :)
Kram!
Jaaa! Och neej! Som alltid...
Jo, i stort är livet fantastiskt! Jag har den bästa maken i världen. Visserligen med en del egenskaper man har synpunkter på. Men vem har inte sådana??? Sedan har jag två fantastiska barn - dottern A, 6, och sonen L, 4 - mammas o pappas gosebarn som vi är så stolta över. Ja, för det mesta, vill säga. Kanske inte alltid om morgnarna när det spårar ur. Eller när de bevisar för oss att vi är 4 envisa personer i familjen...
Ja, sen har vi ett hus - med nyupptäckt vattenläcka mellan två våningar, med fasad som behöver bytas och grund som behöver dräneras om. Ett gammalt hus - utan badrum. Totalt kaos med 150 ouppackade flyttkartonger sedan i januari...
Maken pendlar Uppsala-Hallsberg med tåg varje dag. Det är drygt - för honom och för familjen. Själv har jag egen firma, men pluggar f n på universitetet, på gamla da'r. Noll pengar in för min del, massor av pengar ut för makens del... ;-)
Skulle det ha varit för 10 år sedan skulle jag ha suttit o bölat! Det är så många saker som skulle kunna kännas tunga. Nu gör jag inte det! Jag är världens lyckligaste. Här och nu!!!
Kram, Mia (Businessmorsan)
Förra terminen jobbade jag 80% som lärare. Då hade jag en dag att göra annat, vilket innebar studier (en halvtidskurs) och skrivande (frilansande). Den där "lediga" dagen betydde ganska mycket för mitt välmående.
Nu läser jag sista terminen på utbildningen, så nästa termin måste jag börja jobba igen. För att inte hamna i det där du beskriver funderar jag på olika lösningar med lärarjobbet på deltid och skrivande resten av tiden. Jag hoppas verkligen att det går att ordna rent praktiskt, för om jag ska kunna förverkliga min dröm måste jag satsa på den känner jag.
Har du testat att vara ledig en dag i veckan, typ onsdagar, för större jämvikt mellan jobbkrav och egna drömmar?
Kram!
Si! Mi vida es como la quiero precisamente...
Pero ultimamente he pensado que me apeteze hazer algo diferente en el trabajo. Y ahora he mandado un CV sökandes un ny tjänst y mira por donde me llamaron ayer por bestemar un dia para intervju:)
Entonces ahora håller vi tummarna por mi, y luego los hållamos por ti y tu libro:-)
Ps. No escribas cosas del trabajo en mi blogg porque nunca se sabe quien lo läser.
Bra fråga! På ett sätt är livet precis som jag ville ha det. En fin make, två fina ungar och ett litet radhus. Jag har en bra utbildningsgrund att stå på, men just nu inget jobb. Jag är mer eller mindre frivilligt arbetslös eftersom ekonomin tillåter en sabbatstid för att SKRIVA. Det jag älskar mest! Borde vara helt nöjd. Då får jag istället dåligt samvete att jag har det för bra!! Och så ställer jag orimliga krav på mig själv (vad gäller det mesta). Och det blir inte så bra - därav den där MR du vet... Men i grunden, ja, jag är där jag vill vara. Ska bara lära mig att hantera det!
Skicka en kommentar