Oväntat stöd från ovan

Imorse när vi skulle dra ut våra väskor fyllda med cava och andra skatter så var det mörkt, tyst och kallt. Jag tyckte att det var lite obehagligt, vårt område var lite rough. Bara lite. Okej att min store, starke make var med men det kändes ändå som att vi skulle vara rätt chanslösa om fel person ville ta våra saker.

Vi traskade på ocn när vi närmade oss vår tunnelbana kom det faktiskt två skumma typer. Den ena cyklade lite cirkulerande och den andra närmade sig oss på halvläskigt manér. Det kan också ha varit min livliga fantasi som satte igång. Vi saktade ner och låtsades hjälpa lillplutten med väskan. Lite andra folk (som inte verkade lika mystiska närmade sig).

Väl nere i tunnelbanan kändes det okej. Morgonpigga (?) blandades med folket som var på väg hem från partajande. (Klockan 7, det är ju Spanien).

När vi klev upp ur underjorden kändes det mer än okej. Vi hade fått hjälp från ovan. Hela vår promenad till flygbussen kantades av hjältar och hjältinnor. Har aldrig känt mig tryggare.


Två, tre gator kantades av polisbilar och turistbussar fyllda med poliser.