måndag 8 augusti 2011

Agnes hjärta Edward



I dag läste jag ut Agnes hjärta Edward av Lina Forss. (Wahlström & Widstrand).

Handlingen (snodd av Adlibris):
Agnes är gift med Ragnar och mor till Kim och Noah. Agnes vill leva även om det gör ont, hon vill veta vad det är för skillnad på bra ont och dåligt ont. Ragnar är tjugo år äldre än sin fru, rik som ett troll men långt ifrån blind som en stolle. Ragnar vill Agnes väl, det är hela hemligheten. Men att vilja sin tokiga fru väl, är det alltid rätt och riktigt? En dag står Edward där, Edward som är konstnär och som inte alls vet att Agnes är tokig. Allt han ser är Agnes, om henne får han, kan han inget veta. Visst står Ragnar alldeles bakom men de har aldrig varit som alla andra och vad i hela fridens namn kan Agnes göra? Lever Agnes inte nu tar livet kanske slut och då blir bara en gravsten med versmått om plikt och taktkänsla kvar av henne. Så Agnes släpper och faller, hon faller och faller.


Nu råkar jag ha förmånen att känna Lina Forss lite. Hon är en alldeles alldeles underbar människa. Fantastisk, varm, rolig, snäll och bara så bra. Så nu förstår ni ju att jag är färgad av detta både när jag läser och när jag nu skriver om boken. Jag har inte gjort någon kritisk analys. Det gör jag sällan, om jag ska vara ärlig. Jag är mer "den är bra" eller "den är dålig".

Jag älskade boken. Jag gillar verkligen Linas speciella språk och hur hon beskriver platser som jag känner till väl. Jag gillar att hon låter sina karaktärer dra iväg. Dessutom tangerar bokens tema det jag har skrivit om i min, därför tyckte jag förstås att den var extra bra. Temat intresserar mig, kan man säga.

Agnes hjärta Edward är ingen myspysig historia. Den är ganska mörk. Den är inte bara att tokläsa heller, den lite möda av läsaren. Jag är en som läser fort. Jag hastar ofta förbi, tänker kanske lite för lite ibland. Agnes hjärta Edward tvingade mig att ta det lugnt. Agnes är ingen speciellt lätt huvudkaraktär, hon är ibland svår att tycka om. Det värsta är att jag ibland känner igen mig själv. (Och inte bara när det gäller toalettpappret på toaringen och handspriten). Hon har sidor som jag också har. Sidor som jag kanske inte är så nöjd med. Men Agnes tar allt till en helt annan nivå. 

Ja. Jag gillade verkligen den här boken. Pernilla hjärta Agnes hjärta Edward.

Och nu har jag fyra signerade ex av Agnes hjärta Edward att lotta ut. Egentligen hade jag fem men jag snodde det ena. 

För att tävla gör du så här: Maila till skrivarmamma@gmail.com och berätta vad du tycker utmärker en bra bok. Vad är det du känner efter att ha läst en bra bok? Vad är det helt enkelt som gör att du tycker att den är bra? Bifoga också namn och adress så att jag kan skicka boken till dig.

Om du inte vill tävla men ändå har tankar vad som gör en bra bok kan du ju använda kommentarsfältet.

fredag 11 mars 2011

Skriv för livet - vad sa förlaget då?

Wahlström & Widstrand hade två representanter på plats i måndags. (Måndags?! Vart tog veckan vägen?!) Det var förläggaren Calle Marthin och redaktören Katarina Ehnmark Lundquist som kom och gav sin syn på saken.

För att sammanfatta:

Skicka in! Alla förlag vill hitta nya, bra manus. Dock! Arbeta igenom manuset så mycket du bara kan.

De räknar iskallt med att författarna skickar sina manus till flera förlag, det är inget konstigt.
Calle uttryckte faktiskt att han gillar det tävlingsmomentet.

De berättade också om hur det går till när de tar emot manus:
Redaktionsassistenten tar emot posten, sprättar brev och för in författarens namn, datum och manusets titel. De har manusmöte varje vecka. Det kommer in ungefär 15-20 manus per vecka. Manus läses av minst två personer. Om förlaget tycker att ett manus har något så skickas det till en extern lektör för en grundlig analys.

En sak som jag gillade att höra extra mycket var att de söker genomförare. De antar ett författarskap, och tittar på om författaren kan utvecklas, det behöver alltså inte vara perfekt från början.

Kanske tolkade jag deras ord som jag ville höra dem - he he. Jag tyckte det lät bra. Jag är en genomförare. (Okej, inte när det gäller tråkiga hemmaprojekt, erkänner) och jag kan lätt tänka mig att skriva fler än en bok. Som sagt förlagen, ring mig!

Början är viktig. De läser alla manus och alla får minst 20 sidor på sig. Minst.

Calle menade att man ska tänka på vilket förlag man skulle vilja komma ut på, att det är viktigt att vända sig till ett förlag som passar ens manus.

Följebrev då? Jodå. Ett följebrev är jättebra om det är med men det ska inte vara för ingående. Det ska inte innehålla något om ens familj, inte om ens arbete utan texten ska vara det viktiga.

Vad letar de efter? Personlig stil. Något eget. Magkänslan ska kännas bra.

De tryckte också på det här att det ska kännas. När man läser. När man skriver.

Enligt Calle finns det två sorters berättelser.
1) Hur ska det gå? -berättelser. Dessa är ofta bladvändare och behöver spänning och nerv.
2) Varför är det så? -berättelser. I dessa är det mer fokus på t.ex. språk.

Till sist. Ett gott råd från förläggaren:
Folk som skriver en halv roman och avslutar med "Om du vill veta hur det går får du börja betala." har inte så stor chans. He he.

torsdag 10 mars 2011

Skriv för livet - Hur blir man publicerad?

Fråga: Hur gör man för att bli publicerad?
Författarpanelen hade goda råd att ge.

Mats Strandberg: Se till att få det gjort. Redigera tills man kräks på texten.
Lina Forss: Gå skrivarkurs. Man skulle knappast ge sig på att kakla om sitt badrum utan att ta reda på hur man gör.
Moa Herngren: Testa idéer på vänner etc.
Mari Jungstedt: Lär dig tekniken för hur man berättar. Bestäm vad du ska berätta och håll vinkeln, begränsa allt du vill berätta om.

Men då så. Jag har minsann gjort allt det där. Saken är biff. Hör ni förlagen, skicka hit lite kontrakt tack. ;)

Författarnas samlade bild var att man absolut kan skicka till flera förlag samtidigt, varför bara skicka till ett och vänta i evigheter? Man ska inte ge upp i första taget, det som inte passar ett förlag kanske passar ett annat.

Om man blir ombedd att jobba om ett manus ska man verkligen inte tappa inte sugen - det är tvärtom väldigt positivt om de vill det. Moa citerade Kajsa Ingemarsson som lär har sagt om att jobba om ett manus "Det är som att gräva upp en gammal pojkvän man har begravt och tvingas hångla med honom..." :)

Moas kloka ord får avsluta detta inlägg:
Att skriva en bok är en otrolig prestation även om den aldrig blir publicerad.
Så sant! Det är inte bara att slänga ihop en hel story, med början och slut och allt.

Imorgon (eller en annan dag) ska jag berätta vad Wahlström & Widstrand tyckte.

måndag 7 mars 2011

En härlig kväll!

Det var en riktigt intressant kväll Christina Stielli hade fixat! Otroligt bra. Intressanta personer, bra ämnen och mycket konkret och handfast. Hur vinet smakade kan jag tyvärr inte rapportera om, jag körde.

Först samtal mellan Moa Herngren, Mats Strandberg, Lina Forss, Mari Jungstedt och Christina Stielli herself. Samtalet leddes av... Hmmm... En journalist från tv4, väldigt duktig tjej!

Sedan fick vi höra allt om hur manus behandlas på Wahlström & Widstrand av förläggaren Calle Marthin och redaktören Katarina Ehnmark Lundquist. Intressant! Efter allting ringlade sig kön till att prata med just dem lång... (Jajemen, även jag tyckte att jag skulle presentera mig...)

Sist ut var världens bästa skrivarkurslärare Anna Schulze som gav en snabbkurs i hur man skriver en roman.

Orkar inte blogga om allt idag - ska försöka få till ett vettigt inlägg imorgon eller senare.

Kvällen kan sammanfattas såhär: Det måste kännas. Både för författaren och läsaren. Detta återkom flera av de inblandade till.

Perny, så kul att ses! Jag tog bort bilden på oss för jag var för ful. Men det var skoj att ses!

lördag 11 september 2010

Var det bättre förr?

Kika in hos Christina Stielli som bloggar på Tara. Och som just har gett ut en bok. Jag älskar dig inte (Wahlström och Widstrand) Den måste jag skaffa snarast, blev tvungen att avboka releasefesten. Ja, jobb igen.

Hur som helst. Kika in på hennes blogg och förfäras över de gamla reklambilderna. En reklam för Coca-Cola som uppmanar föräldrar att göra sina barn en tjänst och "start them on a strict regimen of sugary sodas" för tester har visat att de då klarar tonåren bättre. "For a lifetime of guaranteed happiness". För att inte ens tala om alla kvinnoförnedrande reklambilder. MAJ GAD!

Jag blir så att säga speechless. Gå in och kika, och häpna.