Rensade plånboken

För att jag insåg att mitt Mastercard var borta. Det är fortfarande borta (och nu spärrat) men i plånboken är det numera ordning. Jag hittade ett kvitto från Butik Gredelin i Halmstad. Jag har helt glömt att blogga om Halmstad! Vi var där veckan innan påsk för min mamma fyllde 60. Vi firade henne med champagne och tårta på stranden, sedan blev det restaurangbesök.

Hur som helst. När jag köpte tårta till mamma valde jag en väg jag inte alltid tar. Jag tog den lilla, mer charmiga Kyrkogatan, istället för den stora shoppinggatan. Och då ramlade jag på en supersöt butik som just denna dag hade vita rosor till salu. Tjejen som äger affären var hur gullig som helst och vi började sådär som man alltid gör med okända människor prata om våra graviditeter. Eh. Va? Gör inte ni det när ni handlar?

Och nu hittade jag alltså kvittot. Här bloggar ägarinnan och är man i närheten av Halmstad och Stora Torg så ska man absolut gå till Butik Gredelin. Kyrkogatan 22, Halmstad.

Nu ska jag skriva. Behövde bara värma upp lite.

Hemma

Vi har varit hos mamma i helgen. I Halmstad. Nu är vi hemma och ska packa upp och jobba ikapp lite. Jag har rättat uppsatser nästan hela vägen i bilen. Nu är det några kvar och jag ska
f-n vara klar till imorgon. Har just den klassen på eftermiddagen och jag vet att deras första fråga kommer att bli "Har du rättat proven?" Elever har liten förståelse för fröknars fritid och att det faktiskt tar en stund att rätta deras alster.

Imorgon

...bär det av till Halmstad för en helgvisit hos mamsen. Nu packar jag och undrar... Kan man lita på SMHI?! För i så fall är det sommarkläder fram!

1385

Jag motstod frestelsen att slänga mig i soffan och kolla på Desperate Housewives som började ikväll. Jag bestämde mig för att bete mig som den moderna kvinna som jag är och spela in. 1385 ord blev det ikväll. 385 över målet - nöjd! Det är en piss i Nissan som man säger i Halmstad, men ändå. När jag började leta
Britney Spears hits på youtube insåg jag att det var dags att sluta.

Funderingar efter en resa

Varför finns det inget vettigt att äta längs med E4? När man är på väg vill man åka kortast möjliga tid ( i alla fall vi med huliganer i baksätet). Vi orkar inte åka kringelkrokvägar för att leta efter något som eventuellt möjligen finns. Vi har i vårt tidigare liv försökt (läs innan barn) och det gav sällan resultat. Nu finns alltså McDonald’s eller sunkiga vägrestauranger. Jag tar gärna emot tips på bra ställen att stanna på längs de större vägarna i Sverige för det är lika sorgligt överallt.

Jag började fila på en restaurangkedja med fräsch, nyttig och ekologisk snabbmat men jag orkar inte genomföra fler projekt nu. Jag ger bort idén här och nu. Please någon, hoppa på! Det måste vara barnvänligt - jag tror det blir succé!

Vi stannade således på Donken både på väg ner och upp. Trist. På den första (utanför Norrköping) var det svinkallt! Jag hade två tröjor, fleeceväst och ytterjacka och frös ändå. När jag gick på toaletten så hade den minsann kollats både 06, 06.30 och 06.45. Det måste vara väldigt sviniga människor som går på toa på McDonald´s på morgonen. Det lustiga var att sedan hade det inte kollats där inne något mer och vi var där vid 12. Och det var skitigt! Vad innebär det när personen som är anställd på McDonald’s sätter sin kråka på ett papper på dörren? Behöver de göra något mer än just det? Man undrar. Det var mer skitigt där än vad det blir hemma på ett år. Minst.

Sedan vill jag gratulera de boende i Halmstad till ett underbart bibliotek! Jag tillbringade en rätt schizofren lördag där. Först var jag där vid öppning och letade upp ett tyst studierum. Jag var student och slutförde en inlämningsuppgift som skulle in på söndagen. Sedan letade jag mig upp till det ljusa, fräscha fiket och satt och drack te och läste mina kurskamraters alster inför skrivarkursen. Filade lite på min egen text och kände mig lite som Denise R som jobbar sig runt Stockholms fik. Jag fick faktiskt lite karaktärsinspiration av några bordsgrannar som jag störde mig rejält på. De kommer att dyka upp, någonstans, någon gång. Annars är jag nog för lättstörd för att arbeta på fik. Jag trivs bäst här, i min röriga lilla hörna i vardagsrummet. Efter författandet besökte jag en konstutställning som bibblan hade. Sedan blev jag mamma igen, då kom familjen och jag och stora E gick på sagostund som hölls av en underbar dam!

För övrigt vill jag meddela att jag har tagit på mig lite för mycket. Jag går just nu tre kurser. Men idag ska jag leka hemmafru och städa, storhandla, hämta barnens pass inför spanienresan och hämta tidigt på dagis och vara värdinna åt eftermiddagslek. Ikväll blir det plugga av!

Foto: Thure Gunnarsson, från www.halmstad.se

Att resa med barn

Resan föregicks av en dags packande. Den här gången hade jag bestämt mig för att vi skulle resa lätt. Hade även bestämt att vi skulle testa ett nytt system med varsin väska. Vi brukar annars satsa på en resväska men det har aldrig hänt att allt har fått plats och så börjar man packa i någon papperskasse här, någon bag där. Sedan är det ändå aldrig någon ordning och man står och rotar som en galning i den där väskan efter sin bh och det enda man får upp är något barns tröja eller makens strumpor. Nu skulle det bli ändring och äldsta dottern var mycket nöjd med sin nya prinsessväska som vi lugnt och fint packade tillsammans. Värre var det att packa min och lilla Es väskor, för varje sak jag packade ner så tog lilla E ur tre och sprang iväg, glad över sitt byte. Efter många timmars irritation var i alla fall allas väskor färdiga och stod prydligt uppradade (och väl stängda för att motverka Lilla Es attacker) i hallen och det såg inte så farligt mycket ut.

Sedan skulle vi ju bara ha med påsen med ettåringens alla ätattiraljer såsom gröt, välling, haklapp, nappflaskor, pipmugg och what not. Och så var det ju resesängen. Och ettåringens lakan och täcke. Och hennes nappar. Och julklapparna till halmstadgänget. Och sakerna jag hade köpt till kompisen i Borås. Och bubblet till nyår. Och en vindunk. Och barnvagnen. Och ståbrädan. Och luftmadrassen som fyraåringen sover på hos mormor. Och så ville jag bara ha med min kudde också. Och kanske skulle fyraåringen vilja ha sin kudde också? Och såklart ska vi ta med lakan och handdukar till oss alla också. Och så skulle vi ju ha med lite färdkost också. Och hela tiden fick man lyfta undan Lilla E som tyckte att precis allt som hon inte fick röra var jättespännande. Pust. Till slut var allting klart. När maken packade bilen var den knökfull.

Efter alldeles för lite sömn kom vi dock ändå iväg tidigt på nyårsafton. Ursprungsplanen var att åka 08 men 08.30 rullade vi ut hemifrån och jag tyckte att det var hyfsat bra ändå. Det finns ju en gräns på hur fort man kan göra i ordning fyra personer.

Resan kunde ha gått hur bra som helst. Vi hade ju grundat väl med frukost och trafiken var lugn, tydligen var det var inte så många fler som tyckte att man skulle åka långt på nyårsafton. Nu gick inte resan hur bra som helst. Barnen var inte helt förtjusta i att sitta där bak, mamman var alldeles för trött och hade en väldigt låg tröskel för gnäll och befallningar från baksätet. ”Mamma, höjda upp!” ”Jag vill inte höra den!” ”Jag ville höra den!” ”Jag sitter obekvämt!” Saker tappas, spills ut och försvinner i röran under filtar, kuddar, block och barbiedockor. Helst ska mamman trolla med knäna och serva allt och alla trots att det är lag på säkerhetsbälte för samtliga i bilen. Jag fann det lite svårt att tillgodose allas behov där jag satt, fastspänd. Vi hade räknat ut att liten skulle bli trött efter någon timme men liten blev inte trött. Hon blev bara trött på att sitta i bilstol och uttryckte det på sitt eget, högljudda sätt. När hon väl somnade sov hon en yttebyttepyttestund. I slutet av färden fick vi först se en älg gå bredvid oss på vägen, sedan korsade han framför oss. Efter en liten stund blev vi även stoppade av polisen som utförde nykterhetskontroll.

Älg mellan Ljungby-Halmstad.

Väl framme i Halmstad var det dags att bära in den lätta packningen… Barnens mormor bor i en helt vanlig trerummare på 68 kvadrat, en fullt tillräcklig yta för henne och min lillebror. Bara det att familjen Taikon flyttade in. Det var saker överallt och ingen fick plats någonstans. När vi till sist var installerade så var vi helt slut! Då började projekt ”jaga ettåring bland mormors saker”. Det pågick i fyra dagar trots mormors ansträngningar att ta bort saker innan vår ankomst.

Efter några dagar hos mormor var det dags att åka till goda vännerna i Borås. Den resan gick helt smärtfritt, kanske för att vi stannade till i Ullared och fyllde på med roliga åka bil leksaker. Fyraåringen lekte och babblade hela vägen, ettåringen sov en bra stund. Frid och fröjd.

Efter ett väldigt trevligt dygn hos boråsarna så var det då dags att packa in oss och taikonpackningen igen… Pust och stön och stånk. Resan hem var underbar, barnen sov och vi vuxna lyssnade på en intressant ljudbok. HA HA HA HO HO HO HI HI HI.

På riktigt var det såhär: Mamman och pappan var trötta och sega efter nattsnack med kompisarna i Borås. Det var regnigt, minusgrader och lite halt. Fyraåringen spillde ut en flaska mjölk i hela baksätet. Ettåringen sov i nästan två timmar och ville aldrig somna när det väl var läggdags hemma. Fyraåringen var så uttråkad att hon ritade sig själv i ansiktet och på armarna. Med tusch. Hon var också så uttråkad att hon ritade på bilfönstret och hävdade att det inte var hon. Nä, då knäppte väl den sovande ettåringen loss sig och ritade på fönstret då… Fyraåringen blev kissnödig när vi bara hade tio minuters bilväg hem och skulle absolut in och kissa på bensinmack. Sedan började hon att äta på bullen som vi hade köpt tre timmar tidigare, kanske ville hon att den skulle bli lite hård först, säkert godare då. Hon tröttnade på bullen och ville att vi skulle kasta den till fåglarna. När vi kastade den till fåglarna så blev hon ledsen och grät resten av vägen hem.

"Mamma, jag har vattenkoppor på låtsas."

För övrigt undrar jag: VARFÖR finns det inte några vettiga ställen längs E4 där man kan äta? Det är McDonald’s eller sunkiga vägkrogar. Båda alternativen lika trista och äckliga tycker jag.