söndag 6 januari 2008

Att resa med barn

Resan föregicks av en dags packande. Den här gången hade jag bestämt mig för att vi skulle resa lätt. Hade även bestämt att vi skulle testa ett nytt system med varsin väska. Vi brukar annars satsa på en resväska men det har aldrig hänt att allt har fått plats och så börjar man packa i någon papperskasse här, någon bag där. Sedan är det ändå aldrig någon ordning och man står och rotar som en galning i den där väskan efter sin bh och det enda man får upp är något barns tröja eller makens strumpor. Nu skulle det bli ändring och äldsta dottern var mycket nöjd med sin nya prinsessväska som vi lugnt och fint packade tillsammans. Värre var det att packa min och lilla Es väskor, för varje sak jag packade ner så tog lilla E ur tre och sprang iväg, glad över sitt byte. Efter många timmars irritation var i alla fall allas väskor färdiga och stod prydligt uppradade (och väl stängda för att motverka Lilla Es attacker) i hallen och det såg inte så farligt mycket ut.

Sedan skulle vi ju bara ha med påsen med ettåringens alla ätattiraljer såsom gröt, välling, haklapp, nappflaskor, pipmugg och what not. Och så var det ju resesängen. Och ettåringens lakan och täcke. Och hennes nappar. Och julklapparna till halmstadgänget. Och sakerna jag hade köpt till kompisen i Borås. Och bubblet till nyår. Och en vindunk. Och barnvagnen. Och ståbrädan. Och luftmadrassen som fyraåringen sover på hos mormor. Och så ville jag bara ha med min kudde också. Och kanske skulle fyraåringen vilja ha sin kudde också? Och såklart ska vi ta med lakan och handdukar till oss alla också. Och så skulle vi ju ha med lite färdkost också. Och hela tiden fick man lyfta undan Lilla E som tyckte att precis allt som hon inte fick röra var jättespännande. Pust. Till slut var allting klart. När maken packade bilen var den knökfull.

Efter alldeles för lite sömn kom vi dock ändå iväg tidigt på nyårsafton. Ursprungsplanen var att åka 08 men 08.30 rullade vi ut hemifrån och jag tyckte att det var hyfsat bra ändå. Det finns ju en gräns på hur fort man kan göra i ordning fyra personer.

Resan kunde ha gått hur bra som helst. Vi hade ju grundat väl med frukost och trafiken var lugn, tydligen var det var inte så många fler som tyckte att man skulle åka långt på nyårsafton. Nu gick inte resan hur bra som helst. Barnen var inte helt förtjusta i att sitta där bak, mamman var alldeles för trött och hade en väldigt låg tröskel för gnäll och befallningar från baksätet. ”Mamma, höjda upp!” ”Jag vill inte höra den!” ”Jag ville höra den!” ”Jag sitter obekvämt!” Saker tappas, spills ut och försvinner i röran under filtar, kuddar, block och barbiedockor. Helst ska mamman trolla med knäna och serva allt och alla trots att det är lag på säkerhetsbälte för samtliga i bilen. Jag fann det lite svårt att tillgodose allas behov där jag satt, fastspänd. Vi hade räknat ut att liten skulle bli trött efter någon timme men liten blev inte trött. Hon blev bara trött på att sitta i bilstol och uttryckte det på sitt eget, högljudda sätt. När hon väl somnade sov hon en yttebyttepyttestund. I slutet av färden fick vi först se en älg gå bredvid oss på vägen, sedan korsade han framför oss. Efter en liten stund blev vi även stoppade av polisen som utförde nykterhetskontroll.


Älg mellan Ljungby-Halmstad.

Väl framme i Halmstad var det dags att bära in den lätta packningen… Barnens mormor bor i en helt vanlig trerummare på 68 kvadrat, en fullt tillräcklig yta för henne och min lillebror. Bara det att familjen Taikon flyttade in. Det var saker överallt och ingen fick plats någonstans. När vi till sist var installerade så var vi helt slut! Då började projekt ”jaga ettåring bland mormors saker”. Det pågick i fyra dagar trots mormors ansträngningar att ta bort saker innan vår ankomst.

Efter några dagar hos mormor var det dags att åka till goda vännerna i Borås. Den resan gick helt smärtfritt, kanske för att vi stannade till i Ullared och fyllde på med roliga åka bil leksaker. Fyraåringen lekte och babblade hela vägen, ettåringen sov en bra stund. Frid och fröjd.

Efter ett väldigt trevligt dygn hos boråsarna så var det då dags att packa in oss och taikonpackningen igen… Pust och stön och stånk. Resan hem var underbar, barnen sov och vi vuxna lyssnade på en intressant ljudbok. HA HA HA HO HO HO HI HI HI.
På riktigt var det såhär: Mamman och pappan var trötta och sega efter nattsnack med kompisarna i Borås. Det var regnigt, minusgrader och lite halt. Fyraåringen spillde ut en flaska mjölk i hela baksätet. Ettåringen sov i nästan två timmar och ville aldrig somna när det väl var läggdags hemma. Fyraåringen var så uttråkad att hon ritade sig själv i ansiktet och på armarna. Med tusch. Hon var också så uttråkad att hon ritade på bilfönstret och hävdade att det inte var hon. Nä, då knäppte väl den sovande ettåringen loss sig och ritade på fönstret då… Fyraåringen blev kissnödig när vi bara hade tio minuters bilväg hem och skulle absolut in och kissa på bensinmack. Sedan började hon att äta på bullen som vi hade köpt tre timmar tidigare, kanske ville hon att den skulle bli lite hård först, säkert godare då. Hon tröttnade på bullen och ville att vi skulle kasta den till fåglarna. När vi kastade den till fåglarna så blev hon ledsen och grät resten av vägen hem.

"Mamma, jag har vattenkoppor på låtsas."
För övrigt undrar jag: VARFÖR finns det inte några vettiga ställen längs E4 där man kan äta? Det är McDonald’s eller sunkiga vägkrogar. Båda alternativen lika trista och äckliga tycker jag.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hello!!!!

Trodde jag skulle kissa på mig, otroligt vad man kan tycka en biltur med barn är rolig. Bara man själv ej gör den, he he he...

Själva var vi hemma och softade för vi hade haft vänner hos oss i ett dygn och som tog all vår kraft... Kram till er alla, det får vi snart göra om!

/Maria

Pernilla sa...

He he, förstår att ni var slut efteråt... :) Det var i alla fall kul att ses! Nästa gång får ni ta bilresan och komma till oss! Kram!

P-lina sa...

Hehehe...det var en bra resa med andra ord. Höll på att skratta ihjäl mig åt Elviras påhitt. "det var inte jag" hahahaha........
Men jag förstår henne, det är ju tråkigt att åka bil långt. Tacka vet jag DVD-spelare! :-)

Pernilla sa...

Hmm, ja. Har tänkt på det där med dvd-spelare MEN jag är av åsikten att barn ska ha tråkigt ibland. Tänker att de då blir mer kreativa och initiativrika. Och det blev hon ju...

P-lina sa...

Ja, det blev hon. Det kallas för konst vet du väl? ;-)

Anonym sa...

Hej Pernilla..Du är en riktig författare ;) Jag har läst lite av din blogg men inte allt, du vet Lucas håller mig väldigt upptagen. Du är verkligen duktig på att skriva! Vore kul o ses nån dag igen..vad gör du denna vecka? Muchos abrazos..

Carolina V

Pernilla sa...

Te escribo en facebook C! besos!

Bendel sa...

Tack för att du berättar om vad kanske komma skall, både dig å mig...