Resa med barn - bättre än plugget?

Jag känner att jag tappade lusten till att fortsätta beskriva vår resa (hade ganska mycket kvar att säga) eftersom det kom så tjuriga kommentarer om hur dålig inställning jag har och jag ruttnade lite på det. Tydligen ska man ljuga och säga att allt var sååå perfekt. Har aldrig varit min stil. Inte när jag fick barn heller och då fick konstiga blickar från de där som hävdade att allt gick såååå bra och det var så uuuuunderbart och jag fattade liksom inte hur det kunde vara så olika.

Hur som helst.

Många klagar på att resa med barn. Jag har vänner som undviker att resa för de inte orkar mecka med barnen. Dessutom finns det massor av folk som vill förbjuda barn på resor, jag har hört talas om förslag på barnfria flighter och barnfria hotell finns det redan gott om.

Jag är så glad och tacksam över att vi har möjlighet att ta med våra barn ut i världen. Och nu är jag lärare men jag vågar nästan påstå att man lär sig bra mycket mer på resande fot, än i skolan. (Får man säga så som lärare eller får jag sparken på måndag tro?)





Vesuvius - fascinerande för liten och stor




Våra barn har dragit paralleller mellan Sverige och Italien, de har jämfört och de har funderat över sådant som de inte är vana vid. De har fascinerat tittat på sopbergen i Neapel, de har bestigit Vesuvius (en riktig höjdare om ni ursäktar skämtet), de har lekt järnet i Herculaneum och som en lite sämre bieffekt har de upptäckt Nutella och fått smaka Coca-Cola. De har också fått mersmak för takterrasser med pool och bubbeldrickor - det är mina tjejer helt klart!

Herculaneum. Snäppet vassare än Pompeji om du frågar mig.

De skrev dagbok under resan (Stora E fick uppgift av sin fröken och det var ju bra för den här frökenmamman hade också tänkt att en dagbok skulle skrivas) och det är så kul att se vad de har skrivit och ritat. Vad de har tyckt varit värt att dokumentera. 

Men bäst av allt. Deras språkutveckling. (Ehum. Ja. Jag är språkfröken). Vi bodde några dagar hos amerikanska vänner med barn. Tjejerna lekte och lärde sig en massa ord och intresset för mer är så stort. Stora E satt imorse och läste i en engelsk ordbok för barn och konstaterade nöjt att hon nu nog kan räkna upp till hundra på engelska. En resa är en sådan otrolig boost för att få upp språkintresset. Man ser ju direkt nyttan med kunskapen. Eller onyttan med bristen av densamma.



Jag tvingade barnen att själva gå köpa glass på italienska (ja, jag stod en bit bort och hade koll) och lyckan när de hade lyckats välja, betala och fått höra ciao bella är helt oslagbar. Det var två tokstolta tjejer som lyckligt slickade i sig sina glassar efter det.



Som bonus när man reser blir de vana att möta olika miljöer och förstå att man beter sig på olika sätt på olika ställen, t.ex. på flygplan, på en restaurang och hemma hos andra. Och ju mer man gör det, ju mindre meck blir det.

I höst blir det nog Bareclona med barnen. Vi har en takterrass att besöka. 



Såhär var det

Först jobbade jag lördag - tisdag. Fadriken vilka jobbdagar det var. Uppstigning 03 på lördagen och sedan var det i ett till tisdagen. Vi bodde i en ort norr om Barcelona, total ocharmig och servicetänk hade ännu inte hittat dit. Jag hade i alla fall betalat extra för ett eget rum och när jag väl hade svalt den första "jag är ju aldrig ensam - rädslan" så var det skönt. Men det där skrivandet jag hade tänkt hinna med.. Det sprack. Vi jobbade väldigt intensivt och väldigt länge. Men så fick vi en ledig dag och det var då vi hittade till taket.

På onsdagen kom mina finingar. Med sina rosa attiraljer och sin fina far kom de, prinsessorna. Jag la ner en hel sjukdag i augusti på att surfa efter lägenheter och trodde att jag hade hittat en bra. Vi tyckte nämligen att lägenhet skulle vara mer praktiskt än hotell, med barnen. Slatan vad fel. Den hade kunnat vara bra. Om den hade varit ren. Nu är jag jävligt kinkig men det här var faktiskt äckligt. Och så var det lyhört, inte en enda av de fyra nätterna var bra. Och sängkläderna stank kattpiss. På riktigt. Allt till det lilla facila priset av 4000 någonting. Två nätter på takhotellet går loss på samma pris. Jag hade tänkt att klaga efter den första natten men eftersom vi hade betalat allt vid ankomst och lagt 150 euro i deposition kände jag mig rätt rökt redan från start. Lät bli att lägga ner tid och energi, istället höll vi oss ute mest. Vilket inte direkt var någon uppoffring, vilka underbara dagar vi har haft! När jag hade jobbdagar var det regnigt och blåsigt men så fort vi fick ledigt blev det kanonväder.

Nästa gång åker jag inte om jag inte bor på lyxhotell. När jag googlade på gästrecensioner för Hotel 1898 var det flera som kommenterade hur rent det var. You had me at hello...

På torsdagen släpade jag med mig man och barn till taket. De gillade det lika mycket som jag så barnen bad snällt om att få gå dit en gång till. Så det gjorde vi, igår. Tror att deras gillande hade lite att göra med att de serverades hur mycket Fanta de ville. Vi ville ju sitta ett tag... Ni ser ju varför...



Vi har hållit oss busy busy. Lite typiska barnfamiljssaker blandat med sådant mammor och pappor vill göra (sitta på lyxhotellstak)..

Aquariumet. Som skulle vara sååå bra. Jo då. Det var okej, men kändes lite gammalt. Svajndyrt inträde och inte så mycket mer än pyttiga Aquaria i Stockholm. Jo. En cool hajtunnel, hajarna simmar ovanför och runt omkring. Men tja. Helt okej.


Släppte ungarna lösa i The Disney Store. En sak var. De var överlyckliga.

Gick i Parc Ciutadella. Parc Guëll. La Pedrera.
En eftermiddag satt vi länge vid havet och tjejerna badade. Så härligt, vi bodde i stadsdelen Barceloneta som är granne med havet. Det var helt underbart.

Vi gick till La Boqueria, den kända marknaden på Ramblan. Stora E tyckte att det var superkul och var mycket fascinerad över kotungor, komagar, harhuvuden och annat spännande.

I fredags kom vår vän Esther med sin make och åt middag i vår sunkiga lägenhet. De bor i Girona, där vi för många år sedan bytte bostad med Esther och dåvarande pojkvän under ett par semestrar. Nu ska hon och maken flytta till New Delhi i en tre, fyra år. Trist. Men deras hus kommer att stå tomt, påpekade hon. Inte trist.

Och så har vi gått. Och gått. Och gått. Barnen var riktigt tappra även om Lilla E misshandlade sin fars axlar en hel del.

När vi sammanfattade dagarna och frågade barnen vad som var roligast var svaret givet:
Att bada och äta glass...

Att resa med barn

Resan föregicks av en dags packande. Den här gången hade jag bestämt mig för att vi skulle resa lätt. Hade även bestämt att vi skulle testa ett nytt system med varsin väska. Vi brukar annars satsa på en resväska men det har aldrig hänt att allt har fått plats och så börjar man packa i någon papperskasse här, någon bag där. Sedan är det ändå aldrig någon ordning och man står och rotar som en galning i den där väskan efter sin bh och det enda man får upp är något barns tröja eller makens strumpor. Nu skulle det bli ändring och äldsta dottern var mycket nöjd med sin nya prinsessväska som vi lugnt och fint packade tillsammans. Värre var det att packa min och lilla Es väskor, för varje sak jag packade ner så tog lilla E ur tre och sprang iväg, glad över sitt byte. Efter många timmars irritation var i alla fall allas väskor färdiga och stod prydligt uppradade (och väl stängda för att motverka Lilla Es attacker) i hallen och det såg inte så farligt mycket ut.

Sedan skulle vi ju bara ha med påsen med ettåringens alla ätattiraljer såsom gröt, välling, haklapp, nappflaskor, pipmugg och what not. Och så var det ju resesängen. Och ettåringens lakan och täcke. Och hennes nappar. Och julklapparna till halmstadgänget. Och sakerna jag hade köpt till kompisen i Borås. Och bubblet till nyår. Och en vindunk. Och barnvagnen. Och ståbrädan. Och luftmadrassen som fyraåringen sover på hos mormor. Och så ville jag bara ha med min kudde också. Och kanske skulle fyraåringen vilja ha sin kudde också? Och såklart ska vi ta med lakan och handdukar till oss alla också. Och så skulle vi ju ha med lite färdkost också. Och hela tiden fick man lyfta undan Lilla E som tyckte att precis allt som hon inte fick röra var jättespännande. Pust. Till slut var allting klart. När maken packade bilen var den knökfull.

Efter alldeles för lite sömn kom vi dock ändå iväg tidigt på nyårsafton. Ursprungsplanen var att åka 08 men 08.30 rullade vi ut hemifrån och jag tyckte att det var hyfsat bra ändå. Det finns ju en gräns på hur fort man kan göra i ordning fyra personer.

Resan kunde ha gått hur bra som helst. Vi hade ju grundat väl med frukost och trafiken var lugn, tydligen var det var inte så många fler som tyckte att man skulle åka långt på nyårsafton. Nu gick inte resan hur bra som helst. Barnen var inte helt förtjusta i att sitta där bak, mamman var alldeles för trött och hade en väldigt låg tröskel för gnäll och befallningar från baksätet. ”Mamma, höjda upp!” ”Jag vill inte höra den!” ”Jag ville höra den!” ”Jag sitter obekvämt!” Saker tappas, spills ut och försvinner i röran under filtar, kuddar, block och barbiedockor. Helst ska mamman trolla med knäna och serva allt och alla trots att det är lag på säkerhetsbälte för samtliga i bilen. Jag fann det lite svårt att tillgodose allas behov där jag satt, fastspänd. Vi hade räknat ut att liten skulle bli trött efter någon timme men liten blev inte trött. Hon blev bara trött på att sitta i bilstol och uttryckte det på sitt eget, högljudda sätt. När hon väl somnade sov hon en yttebyttepyttestund. I slutet av färden fick vi först se en älg gå bredvid oss på vägen, sedan korsade han framför oss. Efter en liten stund blev vi även stoppade av polisen som utförde nykterhetskontroll.

Älg mellan Ljungby-Halmstad.

Väl framme i Halmstad var det dags att bära in den lätta packningen… Barnens mormor bor i en helt vanlig trerummare på 68 kvadrat, en fullt tillräcklig yta för henne och min lillebror. Bara det att familjen Taikon flyttade in. Det var saker överallt och ingen fick plats någonstans. När vi till sist var installerade så var vi helt slut! Då började projekt ”jaga ettåring bland mormors saker”. Det pågick i fyra dagar trots mormors ansträngningar att ta bort saker innan vår ankomst.

Efter några dagar hos mormor var det dags att åka till goda vännerna i Borås. Den resan gick helt smärtfritt, kanske för att vi stannade till i Ullared och fyllde på med roliga åka bil leksaker. Fyraåringen lekte och babblade hela vägen, ettåringen sov en bra stund. Frid och fröjd.

Efter ett väldigt trevligt dygn hos boråsarna så var det då dags att packa in oss och taikonpackningen igen… Pust och stön och stånk. Resan hem var underbar, barnen sov och vi vuxna lyssnade på en intressant ljudbok. HA HA HA HO HO HO HI HI HI.

På riktigt var det såhär: Mamman och pappan var trötta och sega efter nattsnack med kompisarna i Borås. Det var regnigt, minusgrader och lite halt. Fyraåringen spillde ut en flaska mjölk i hela baksätet. Ettåringen sov i nästan två timmar och ville aldrig somna när det väl var läggdags hemma. Fyraåringen var så uttråkad att hon ritade sig själv i ansiktet och på armarna. Med tusch. Hon var också så uttråkad att hon ritade på bilfönstret och hävdade att det inte var hon. Nä, då knäppte väl den sovande ettåringen loss sig och ritade på fönstret då… Fyraåringen blev kissnödig när vi bara hade tio minuters bilväg hem och skulle absolut in och kissa på bensinmack. Sedan började hon att äta på bullen som vi hade köpt tre timmar tidigare, kanske ville hon att den skulle bli lite hård först, säkert godare då. Hon tröttnade på bullen och ville att vi skulle kasta den till fåglarna. När vi kastade den till fåglarna så blev hon ledsen och grät resten av vägen hem.

"Mamma, jag har vattenkoppor på låtsas."

För övrigt undrar jag: VARFÖR finns det inte några vettiga ställen längs E4 där man kan äta? Det är McDonald’s eller sunkiga vägkrogar. Båda alternativen lika trista och äckliga tycker jag.