Fick nyss ett samtal från mamman till kalastjejen. Min tjej är inbjuden men inbjudan har tydligen kommit bort. Så nu får hon gå på kalas på söndag med sina vänner. Puh.
fredag 22 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärnfonden
Prenumerera på mig!
Inlägg
Kommentarer
Min blogglista
-
-
Veckans kulturfråga v.17 20246 timmar sedan
-
Diversearbetare15 timmar sedan
-
Med Mina Ord – en ny gemenskapspodd22 timmar sedan
-
Det finns bara nu1 vecka sedan
-
Svarvad Zucchini med Sesamolja1 månad sedan
-
Jonas rörinspektion5 månader sedan
-
-
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
Maj 20212 år sedan
-
Råvaruskola: Yuzu3 år sedan
-
Turista i Sverige3 år sedan
-
28 Februari3 år sedan
-
Ny adress!3 år sedan
-
-
Ouups we did it again..4 år sedan
-
-
-
-
-
-
Test5 år sedan
-
-
Sometimes, I Get Angry7 år sedan
-
Skapa sexuell spänning...?7 år sedan
-
-
Lästa böcker 20177 år sedan
-
-
Mot nya mål7 år sedan
-
-
Attack: trädgård7 år sedan
-
-
Dear reader8 år sedan
-
Nu flyttar jag!8 år sedan
-
-
-
Vår upplevda fulhet, en folksjukdom?9 år sedan
-
Vem gråter?9 år sedan
-
-
En protagonist eller flera?9 år sedan
-
-
-
Stockholm läser Barnens ö10 år sedan
-
-
Nu flyttar jag!10 år sedan
-
-
-
Hello goodbye!10 år sedan
-
Ny webplats!10 år sedan
-
Ja til talentene!10 år sedan
-
Snabbgenomgång av majläsningen10 år sedan
-
Med examen – snart leg!10 år sedan
-
-
-
Begravning11 år sedan
-
-
Återuppliva bloggen?11 år sedan
-
Memory lane11 år sedan
-
-
Hej alla ni som letar efter mig12 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Utmärkelse
Tack fina Sandra på Talludden! Klicka på bilden så kommer du till Talludden.
.gif)
Just nu läser jag:
Revolutionary Road av Richard Yates
Klicka här om du vill veta när jag uppdaterar!
Pernys motivering:
Vi är lika gamla, vi har lika många barn och vi delar dröm. Inte konstigt att jag känner mig inspirerad, rycks med och skrattar igenkännande när jag läser denna blogg. Tack du skrivande mamma som jag ser fram emot att läsa publicerad någon dag.
Livet enligt J:s motivering:
Även detta en relativt ny favorit.
Och jag lyssnar på:
Smultronbett, Barbara Voors
6 kommentarer:
Men vad skönt! Kalas är riktigt jobbiga saker. Mellan mina grabbar skiljer bara ett år och de går på samma förskola. Upplagt för gråt om och när bara storebror är bjuden på kalas. Det har som tur är bara hänt på ett kalas som var när vi var bortresta. Samtidigt måste de få ha olika kompisar.
Har i alla fall lyckats överföra tanken att alla ska få vara med till mina ungar, med resultatet att våra kalas varit gigantiska hittills.
Åh, vad skönt!
Lunchpust från Brysselstalker!
Enligt O, samma här! Vi har bjudit ALLA. Förstår att de blir lite knäckta om de inte blir bjudna på samma kalas men som du säger, de måste ju ha egna vänner också. Livet är så komplicerat.
Åsa och Stalker: Instämmer. :)
Även jag andas ut.
Aj lajk att ni pustar ut.
Skicka en kommentar