Inlägg
I vanliga fall vid den här tiden på året brukar jag lite i smyg sucka över alla kalas som är varenda helg under hösten. Det är ett evigt spring. Så egentligen borde jag nu vara glad över att vi slipper ett. Men det är jag inte. Min dotter är inte bjuden men av vad jag förstår så är alla hennes bästa vänner bjudna till kalaset.
Jag vet att folk får bjuda vem de vill. Jag vet att sjuåringar kanske inte är omtänksamma och tänker på hur det känns när man utelämnar ett fåtal. Jag vet. Jag vet. Jag vet.
Men. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara att min dotter inte är bjuden medan kompisarna är det. Dessutom ska lillasyster på kalas under exakt samma tid. Lilla E ska på kalas hos sin bästis, vars storasyster är bästis med Stora E. Bästisen ska på kalaset och Stora E får inte gå någonstans.
Jag är ledsen. Jag har ångest i magen över att behöva trösta Stora E när hon inser. Jag vill bara svepa in henne i ett stort rosa, mjukt täcke och inte låta henne vara med om något jobbigt alls. Jag vet. Jag är patetisk.
Sista chansen att ansöka!
3 timmar sedan
.gif)
25 kommentarer:
Du är mamma!
usch förstår precis hur du känner...
Har inga goda råd att ge hur du ska göra, själv skulle jag berätta och sen göra något hysteriskt skoj för henne just den dagen då Lilla E är på sitt kalas...allt för att hon ska tänka på annat.
Det är säkert helt uppåt väggarna "fel sätt" men det är så jag skulle göra.
Lycka till..
Allt problematiseras av att hon visste att hon skulle följa med på lillasysterkalaset, nu kan jag ju inte mörka. Nu måste jag ju berätta att bästisen inte är hemma. Suck. Kalaslotta, är inne på samma linje. KOmpensation big time. Snacka curling. :)
Men helt ärligt, vad är det för FÖRÄLDRAR? Sånt där gör mig tokig.
Curla låter som en utmärkt idé om du inte är inne på att ringa och höra med föräldrarna.
Min son blev inte bjuden som 7-åring, meden alla andra i klassen var det. Det var ett misstag, man hade glömt lägga en lapp i hans skolfack. Den infon fick han först dagen efter...
Jag vet. Jag blir också ledsen över att föräldrarna kanske inte går in och styr undan. Ibland kanske man får bjuda ett par extra för att slippa såra. Det är ju inte helt svårt att lista ut hur en sjuåring känner sig om hon/han inte blir bjuden.
Och det där med inbjudningarna har jag funderat på men jag kan ju inte gärna ringa upp och fråga. Eller, då lär de ju säga att hon visst var inbjuden och sedan hamnar man på "jobbiga-morsan-listan."
Aj vad smärtsamt! Jag skulle känna precis likadant. Jag skulle nog berätta och förklara så ärligt som går och göra något RIKTIGT myskul med henne! Svepa in henne i det där rosa täcket - riktigt ordentligt den där dagen! Och du är INTE patetiskt - du är mamma. Lika lite som jag är hönsig, var det en klok kvinna som påstod :-)
Tack Susanne. Det var en riktigt klok kvinna det där. :)
De kanske bor trångt? Och att du då kan förklara att det var för att alla inte får plats och att föräldrarna bestämt att det bara kunde vara si eller så många. Men åååh vad jobbigt :-( Stackars stora E!! Men du hade aldrig kunnat mörka, för nån av bästisarna lär ju prata om det, de kanske t.o.m tror att E ska dit?
Jag tycker också att föräldrarna har ett stort ansvar, men kan ändå förstå om man väljer bort att bjuda 27 barn om man bor trångt/har dålig ekonomi eller liknande.
Det gör inte din oro och curlingvilja mindre förstås..
Ring föräldrarna. Säg precis så: jag är ledsen om jag är patetisk, men hon blir så ledsen om hon inte får gå. Är man sju år ska man inte behöva "inse" att man inte alltid får "vara med". Så det så. Ring till föräldrarna.
Hälsar Malin (som var den enda i klassen att inte bli bjuden på häftigaste kalaset till häftigaste tjejen och det är klart att man kommer över, men ... ring föräldrarna!)
Och se kvällens Uppdrag granskning. Barn kräver respekt. Det ska vi vuxna se till. Det är inte curling och det ska göras i det lilla och det stora. Malin (igen)
C. Alla bor i villa. Och jag skiter i om man är 27 st, finns det hjärterum osv.. :) Hembakta muffins kostar typ 0.
Och jag tror att det bara är tjejerna som är bjudna, då är det pest om bara ett par inte "får plats". Tycker jag men sådan är jag, inte alla. FÖR JAG HATAR NÄR NÅGON LÄMNAS UTANFÖR. Och hur mycket jag än älskar min unge och vill att hon ska må bra så hittar jag inte på ursäkter åt andra. Lite elakt kanske men det gör jag bara inte.
Precis. Det går inte att mörka, de pratar ju med varandra.
Malin. Jag håller med dig. Jag har agerat. Vi får se imorgon hur det gick.
Uppdrag granskning? När man kan se Grey's? Nu syns det så dåligt på linjen mellan Bryssel och Sthlm.
Vet precis precis hur det känns. Det gör ONT. Tänk att det ska vara så svårt. Usch, jag har inga råd - finns nog inget rätt och fel - erbjuder bara stöd och sympati.
Puss!
Jag slarvläser mig igenom kommentarerna; en fråga: går de i samma klass? I vår klass har vi strikta regler: antingen bjuder man alla tjejer och killar, eller bara alla tjejer.
Punkt.
Du är inte patetisk, absolut inte!
Jag skulle också ha ringt till föräldrarna, spelar roll egentligen vad de tycker om dig, jag tror (hoppas) att de flesta förstår hur det hade känts för deras barn. Annars återstår bara alternativet att göra något riktigt kul tillsammans med henne! Lycka till!
Trångt? Nej håller med Pernilla. Man kan inte utesluta en. Har man så begränsat med plats och eventuellt ekonomi så får man strunta i att bjuda alla utom en, då får man ta bort fler! Fattar inte hur föräldrar tänker. Vi har haft en regel här hemma: alla eller ingen! Inga diskussioner! Det gör så vansinnigt ont annars, både för förälder och barn...
Du är inte det minsta patetisk, jag känner hur det knyter sig i magen när jag hör det du beskriver. Fy farao, i ettan ska man lära sig att bry sig om varandra och inte ägna sig åt någon sorts idolutröstning och vänja sig vid att folk hänger löst...Go!!!
Men herregud. Folk är inte kloka. Har man kalas så måste man vara konsekvent och bjuda alla tjejerna/killarna eller hela klassen. Det är väl självklart? Fy vad hemskt. Stå på dig och ring föräldrarna om du vågar. De kanske inte ens är medvetna om problemet? Annars får ni ha ett eget kalas hemma istället.
Kram Frida
Hm, jag vet inte om jag är ute och cyklar här, men jag brukar känna att det är värre för föräldrarna än för barnen, som faktiskt accepterar det mesta. Jag vet ju inte varför något barn bjuder några eller inte - kanske tycker det att mitt barn är läskigt, kanske känner det sig inte bekvämt med det. Kanske har föräldrarna dåliga erfarenheter av kalas med många barn och har satt en gräns på t ex 10. Vad vet jag?
Då vill ju inte jag komma och komma, bara för sakens skull. Enligt min erfarenhet är det värre för mig som förälder att mina barn inte får komma, än för mina barn... Kan vara värt att tänka på!
Pernilla, förstår att detta blir tungt för Stora E, hoppas ni hittar en bra lösning! Kram!
Jag håller med och håller inte med tidigare kommentarer.
Man får inte utesluta någon, där är jag helt med! Alltså får man inte bjuda nästan alla och utelämna någon/några, vare sig man bjuder hela klassen eller hela kompisgänget.
Däremot så tycker jag att man FÅR välja att ha kalas med bara några i klassen inbjudna. Vem har sagt att man måste ha ett jättekalas eller att ens barn bara får bjuda andra barn av samma kön?? Vem har sagt att det är just barnen i den egna klassen som måste bjudas på kalaset? Min son har två tjejbästisar och två killbästisar som alla går i samma klass och sedan två till nära killkompisar som inte går i den klassen och det är exakt de barnen han vill bjuda på sitt kalas. Det blir 5 barn av 24 ur klassen och 2 som inte går i klassen. Och jag är helt ok med det :)
Tycker också att man har all rätt i världen att bestämma vem man bjuder hem. Ibland kan det vara så att det finns folk som absolut inte bör bli hembjudna, "kompisar" som är elaka etc. Men. Oftast är det inte så. Oftast är det bara för att det är enklare med färre. Oftast.
Mona - bra med bestämd regel! Önskar vi hade.
Ulrika, just i det här fallet är det inte värre för mig. Men jag förstår hur du tänker.
Skönt att jag inte är knasboll som reagerar.
Eller så är det ens eget barn som vill ha ett litet kalas. Just angående den här regeln att man måste bjuda hela klassen tänker jag lite på den söta filmen om Alfons där han tvingas att ha ett kalas för hela klassen när han egentligen bara vill ha ett mini-kalas med sina två bästisar Viktor och Milla. :)
PS: Ville bara tillägga att jag ändå förstår att du reagerar, det gör ju jag med...
Hoppas det löser sig!
PS: Ville bara tillägga att jag ändå förstår att du reagerar, det gör ju jag med...
Hoppas det löser sig!
This happened to me when I was probably 10. It was a good lesson in not excluding people, or, if you know people can't go, you don't talk about it in front of those people.
To this day, I am still very sensitive to this.
I am not sure if I ever told my parents, but they probably wouldn't have done anything; they left me to deal with this sort of thing. But it definitely taught me something valuable!
I am glad to see she ended up getting invited. Seems it would be good practice for parents to call if they haven't heard from a particular kid.
Annie, I'm impressed - your Swedish is getting so good! ;)
I know. That's what I think too - they should always make sure they hear from everyone before a party. A lot of times the invitation says "call if you are not coming" and to me that doesn't make sense. I want to know if they come or if they don't come - the control freak talking. I need to know what to prepare and also, I want to make sure everyone got the invitation.
I think if something like that happens to you, you are super sensitive later on. I've been through this too and I think I am a person who always invite more people than I really should. For a reason.
Skicka en kommentar