Fredagsmys

Hos white trash familjen. Som säääär skriver.

Snart fredag!

Lite planering och en lektion kvar. Sedan fredag!

Bartender - inte ett lätt jobb

Läser först om bartendern som vägrade att servera en ammande mamma ett andra glas vin. Jag vet att Livsmedelsverket har ändrat sina regler, man får dricka lite och amma. Jag vet också att det nog inte skadar barn att mamman dricker lite mer än lite (för det skulle vara väldigt många barn som var skadade då) men samtidigt har jag själv alltid haft nolltolerans. Under graviditeten, och under amningen. När jag inte längre nattammade kunde jag ta något glas vin någon kväll. Jag kände att det var skönt att ha nolltolerans, då kunde i alla fall inte jag vara den som skadade mitt barn. Och så sitter den här mamman och ammar och får skit av bartendern. Jag kan ändå inte låta bli att beundra bartendern för hans (?) kurage. Han gillade inte, han sa ifrån. Sådana personer ska ha cred, finns för få i vårt samhälle.

Sedan läser jag om ett par bartenderar (heter det enligt DN i plural på svenska) på Irland som inte hade några problem att servera sin gäst. De serverade så mycket att han till slut dog.
Det verkar vara ett svårt jobb det där, aldrig blir det rätt. Jag tror att jag fortsätter med mitt enkla. Där behöver man inte fundera på om alkoholhalten är lagom eller inte. Annat än i handspriten under förkylningstider.

Dagens pick me up

Nä

Man vaknar inte och svarar "Yes I'll marry you". Sorry. Only in Hollywood.

Såååå dåligt avsnitt. Om de inte hade sjungit (även om alla sjöng bra) så hade jag bölat järnet. Nu var jag bara irriterad. Och bokade hotell i Italien. Mycket roligare. Hittade ett på Amalfikusten som folk tycker är RENT. Bokat!

Musikalavsnitt?

Vad f-n säger de? Musikalavsnitt av Grey's? Jag haaaatar musikaler.
Uppdatering.
Nu reklam. Fy fan. Fy fan. Fy fan. Hur kan de tramsa bort ett sådant här avsnitt? Det är allvarliga saker, och så ska folk stå där och gala? Nä. Gillar inte konceptet alls. Blir irriterad. Snacka orealistiskt. Och sjukt.

Nej kära dotter.

De där tre flaskorna förra veckan blev inte de sista. Det kommer inte de här tre heller bli.

Mona

Min är på väg av.
Susanne, jag har eh... Spillt blod på mina. Det gick bort.

Julklapp från barnen 2009.
2010 kompletterade de med rosa morgonrock.

Jag gjorde det!

Jag satt still. I en timme och 37 minuter. Herregud vad det var svårt. Trots att jag är sjuk.

Jag såg The Joneses. Om man bortser från Demi Moores urusla skådespeleri (hello, man kan i alla fall försöka) och att David Duchovny såg helt sjukligt smal ut och inte alls var lika het som i Californication kan man i alla fall säga att filmen var intressant. Eller såhär: Filmens tema är intressant.
Ny grannfamilj. Snygga. Framgångsrika. Det måste de ju vara, de har nyaste bilarna, hetaste sakerna, snyggaste kläderna. De är dessutom sjukt trevliga. Klart man vill vara som dem.

Alla har varit med om det. Det finns alltid någon man ser upp till, någon man är lite hemligt avundsjuk på och någon man vill vara kompis med. Alltid. Det går inte över när man slutar högstadiet.

Lägg på lite dolda familjekonflikter och lyxfällan et voilà: Du har The Joneses.

Om du inte orkar göra ngt annat, och inte har jättemånga filmer att välja på så är den ett helt okej tidsfördriv. 
Nu gör jag något annat.

Historiskt

Pernilla.
Soffa.
Film.
Ensam.

Notera. Det kommer dröja till nästa gång.

Dagens aktivitet

Hittade en film. Snart ska jag kura ner mig under filten. Bara lite energiintag först.

Dagens outfit

Kommer inte förevigas. Det är morgonrock (rosa) och ulliga tofflor (rosa). Samt snytpapper.
Bäddar ner mig och återkommer lite senare. Kanske idag. Kanske en annan dag.

Ha ha - in your face andra bilar

För några månader sedan klagade jag över taxibolaget som levererar elever till mitt jobb. Varje morgon när vi möttes fick jag backa, för tydligen saknas både back och ratt på taxibolagets bilar.

Det var tills jag köpte en stor, kaxig, svart och glänsande bil.

Imorse. Första mötet sedan nya bilinköpet. Och vad hände?  Jag behövde inte ens göra en ansats till att backa. Det backades direkt, väjdes åt sidan så jag kunde komma fram. Taxibolaget backade. Inte jag.

Samma sak i en rondell jag passerar varje morgon. En rondell som tydligen fungerar mer som en korsning och där folk bara åker in, oavsett om det finns en bil i rondellen (jag) eller inte. Det här var innan bilbytet. Nu, när jag sitter där och tronar så stannar de. De väjer. Rondellen fungerar som den ska.

Hmmmm. Sånt här gör mig illamående. Tycker att det är så löjligt att folks beteende mot andra beror på vad de har för bil, vad de har för kläder, vad de har för yrke, hur de bor och så vidare.

Kom att tänka på när jag pluggade och lite lekte med det här. Presenterade mig på olika sätt när jag mötte nya människor.

"Hej. Jag heter Pernilla. Jag jobbar på Ica".
"Hej. Jag heter Pernilla. Jag pluggar engelska på universitetet."
"Hej. Jag heter Pernilla. Jag pluggar till lärare".

Allt sant, samtidigt. Alla fick olika reaktioner.

Lite för kort

Sommar i år tycker jag.
Lite för kort natt också.

Om man gillar keso

Så är detta ett bra mellis. Om man gillar keso. Om man just kom ihåg att man inte gillar keso får man pilla ut det gottaste.

Vinnaren av det signerade bokpaketet utsedd

Här kommer äntligen upplösningen på den spännande tävlingen "Vinn signerat bokpaket!" Vinnarfrågan som ställdes av Pia-Karin Sjögren lyder såhär:

Vad är den största utmaningen med att vara författare?

Det här är en märkligt svår fråga. Jag hade tänkt skriva att det är "att skriva", för det låter logiskt, men det är nog inte sant. Jag tycker inte att skrivandet är utmaningen. Möjligen är det processen i sin helhet som är utmaningen, det där "ax till limpa". Att förvalta en idé utan att börja snegla över axeln och anpassa sig, men ändå lyssna in andra, att få ihop det till en färdig produkt utan att baxna ihop på vägen. Men jag vill inte få det låta jobbigare än det är. Det är svårt, men samtidigt ganska härligt att få vara sin egen chef i varje del av sin arbetsdag. Nu är jag inte det, jag jobbar heltid på ett riktigt jobb, och det är naturligtvis en utmaning.

Anneli: Jag vill veta varför hon inte fortsätter blogga?

Jag tyckte att det var hemskt tråkigt på slutet och eftersom jag bloggar gratis för mina tolv läsare så måste det vara kul. Det var inte det. Dessutom började det ta för stor plats. Jag gick och tänkte "kan man få ihop det här till ett par hundra tecken" när något hände och jag vill inte vara en sådan människa. Eller, rättare sagt, ska jag vara en sådan människa så vill jag använda den där energin och de där idéerna till att skriva nästa roman, inte till att blogga.

Amanda Hellberg: Och jaaaag ville ju veta vad hon kommer att ge sina barn för råd om de vill bli författare (i vuxen ålder).

Jag tror på riktigt att jag kommer att vara stöttande i allt de vill göra. De är alla tre betydligt mer begåvade än vad jag är och kommer att klara sig utmärkt. Egentligen borde jag väl göra allt för att förhindra dem, för att en och annan vidrig förälder har ju skapat riktigt bra författare, men jag tror inte att jag har det i mig. Men jag skulle nog vara väldig praktisk, "då pensionssparar vi så här, och så skriver vi in dig på den här författarskolan, och så får du träffa den här personen, och så sätter vi oss ner och räknar på hur du ska försörja dig..."

Elin Abelson: Mina förslag på frågor följande: Vad gör henne lycklig? Vem beundrar hon? Har hon någon mentor? Vem får läsa hennes manus först? Hur är hon som kompis? Vem skulle få spela henne om hennes liv filmades?

Ja, du Elin. Vad gör mig lycklig? Tänk om jag det visste. Men jag blir lugn (-are) och trygg (-are) av att få vara med mina barn. Tid gillar jag också, dvs oplanerad tid då jag får göra "ingenting", men bara som avbrott i en extremt hektisk vardag. Att inte ha något att göra gör mig definitivt inte lycklig. Vem beundrar jag? Får jag svara mamma, eller tror du att jag hyser drömmar om att bli skönhetsdrottning då? Jag har ingen mentor, men jag har haft en och annan riktigt bra chef genom åren. Mari, min bästa kompis sedan jag var sju år gammal, är den som får läsa mina manus först. Egentligen ska du fråga henne hur jag är som kompis. Men jag tror att jag ställer upp om det gäller. Jag är bra på andras kriser, blir inte rädd när någon annan mår dåligt. Om mitt liv filmades skulle jag ha mycket svårt att se någon annan spela mig. Jag skulle vilja göra det själv. Men kanske hon som spelade Legally Blonde, vad heter hon?


Och så Stoffe då…. Jag vill veta allt om feministen mpg! Jag hade 2,0 på det där provet, men vet ändå inget! Och så vill jag ha en mängd goda råd om hur man hanterar 40-årskriser och det där livspusslet! Jag har liksom testat att bli författare, men vill ha ett större mål/mening. Ha, författare är väl inget att sträva efter mpg! Eller? ;)

Författare är verkligen inte något att sträva efter. Det är en missuppfattning att man ska uppmuntra folk att skriva skönlitterärt. Skönlitterärt ska man bara skriva om man absolut inte kan tänka sig att göra något annat istället. Och även om man har fått för sig att man verkligen-verkligen-vill-bara-bara-skriva så ska man nog ändå egentligen inte skriva. För sin egen skull, och för miljöns, och för alla oss andra som annars ska behöva sålla undan ännu en undermålig produkt från allt skrivet som erbjuds.

Jag har ingen aning om hur man hanterar 40-årskriser. Man super kanske för mycket, är otrogen mot sin partner och köper alldeles för dyra bilar eller handväskor? Eller så gör man som min man och börjar springa maraton. Men då blir det svårare med livspusslet för att det kräver att man har en fru som går med på att passa tre barn medan man springer tretimmarspass och åker iväg hela dagar för att få en blank medalj att hänga om halsen. Personligen har jag inte tid att "hantera" någon 40-årskris. Jag har för mycket att göra. Ett tips är att bli cyniker. "Mål och mening med livet" är bara något som livsstilsmagasinen tjänar pengar på. Dessa begrepp finns icke IRL. Du sparar säkert tid om du skippar att fundera på sånt.

Om du hade 2,0 på högskoleprovet men ändå inte vet något, tja, då förstår jag att du vill veta "allt om feministen mpg". Men det är väl ingen idé att jag berättar, risken är att det bara går rakt igenom dig. Dessutom vet jag inte svaret på den frågan. Men hon har inte gjort högskoleprovet.

Kvällens aktivitet

Jag fick just sällskap i soffan. Genom att ivrigt lova att blunda fick hon mig att vekna. Hon var rädd. För vad visste hon inte. Rädda barn måste få gosa.

Nu har hon somnat och jag funderar på hur jag ska lyckas bära upp henne. Funderar också på om jag måste bära upp henne. Går väl bra att sova här...?

Jag läser vidare, då löser det sig nog.

Dagens outfit

Mys och pys för hela slanten.

Maken på väg hem från fyrdagarsbesök i Åre och en intensiv helg med sjukhusbesök, dansuppvisning och jakt på Liten E runt majbrasan tar ut sin rätt. Idag har jag lufsat runt utan smink, ofixat hår och sköööna kläder. Gillar - ska prova slödagar oftare.

Nu ska vi snart avsluta helgen med Bulldog. Och ytterligare hundtjat.

Vi leker

Att vi bor här. Under ett träd. Vid havet. Finns värre ställen.

Läser

Men borde sova middag. Men jag har ansvar för två barn. Vakna, pigga barn. Dumt att sova då.
En intensiv dag idag, just nu har vi en paus.
Boken: Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson. (Printz Publishing). Just börjat.