Högtidsångest

Läser i delen Söndag i DN om högtidsångest. (Länk till pdf-tidningen, du får gå till sid. 24 i dokumentet för att hitta artikeln).

ÄNTLIGEN ett ord för mig! Jag har aldrig gillat dessa förbenade tillfällen som högtiderna är. Varje gång det är dags för en sådan dag eller helg som man ska vara glad och ha det trevligt så får jag ångest. Livet är inte alltid glatt och trevligt. Inte när man är skilsmässobarn. Var ska jag vara i år? Vilka ska vi träffa? Vem är med den förälder jag inte är med? Vem är jag? Vad fan händer? Klart det inte är roligt.

Inte är det direkt lättare när man är vuxen. Då måste man ju tänka på barnen. Vara glad och se till att alla har det trevligt. Fast man bara har ren ångest och helst vill gömma sig, ligga i soffan, äta godis och se på film. Eller något.

Förra året fanns det i alla fall en till som hade ångest.