Jennifer Lauck som har skrivit om sin otroligt hemska barndom, har också en blogg. Jag hittade ett väldigt bra inlägg för mig just nu. Det gav mig hopp och tröst. För enkelhetens skull kopierar jag in det här också, för att jag är så serviceminded. :) (Sidan var otroligt seg när jag var inne, vet inte om det var pga mig eller ngt annat).
"When you are writing, no approach, style choice, page count, revision, throwing-it-all-away-and-start-over, stalling, changing your mind, learning and/or workshop, is a waste of your time. Everything you do is part of the creative process, EVERYTHING, without exception and it’s all important. If you intend to get somewhere (even if you don’t know where that somewhere is), and you are writing, you will get there. It’s already happening—even if you don’t see it as you are doing this writing work!" Från Jennifer Lauck's blogg.
söndag 22 juni 2008
Tröst
Upplagd av Pernilla kl. 19:11
Etiketter: hopp, jennifer lauck, tröst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar