Rädsla

Igår var jag modig! Tjejkväll på lokal var planerad men en av mammorna hade glömt att mannen redan hade bokat kvällen och hade därför ingen som tog barnen. Det bestämdes att vi skulle ses hemma hos henne istället. Bara det att de har en orm. Jag är riktigt ormrädd. Bara att skriva ordet gör att jag mår lite halvdåligt och får rysningar genom kroppen. Av obehag. Kan inte ens se en orm i en tidning utan att kasta ifrån mig tidningen fort. Sedan de skaffade ormen har jag inte varit där en enda gång. (Cirka två år).

Hemma tog jag god tid på mig att göra mig iordning och till slut segade jag mig dit. Hjärtat dunkade och jag tvekade länge innan jag klev in i huset. Kom in till köket där de andra hade samlats och det första jag gjorde var att trampa på en leksak av någon slags båttampmaterial. Det kändes precis som jag tror att en orm på köksgolvet känns. Både hjärtat och jag hoppade högt. De andra skrattade gott. Sedan stod jag där i mitt säkra hörn, lite lagom förstelnad. Jag svepte mitt glas mousserande väldigt fort.

Värdinnan kom till slut ut från nattning av barn och fick direkt order av mig att gå och täcka över terrariet (äckligt ord). Sedan kunde jag nästan koppla av. Med hjälp av en dunk vin, god mat och trevligt prat glömde jag nästan bort den lite då och då.

Semt blev det. Jag släckte lampan hemma klockan 01.30 och Stora E vaknade vid 06, samma tid som maken åkte iväg för att jobba på annan ort. Just idag när jag verkligen hade behövt hans pappalediga fredag.

Nu ska jag baka bröd till ett knytkalas imorgon.