söndag 30 augusti 2009

Att leva kvar på nätet eller inte

Christina skriver ikväll om vad hon vill ska hända med hennes "nätidentitet" när hon dör.

Detta ämne är intressant och väldigt aktuellt för mig. En f.d. kollega rycktes bort för två veckor sedan i en motorcykelolycka. Hans facebooksida kryllar av hälsningar och ger oss som sörjer honom någon slags gemenskap. Om hans sida bara var borta en dag så skulle det kännas tomt. Det här ger i alla fall mig någon slags övergång. Från att finnas till att inte finnas.

Samtidigt är det märkligt att se hans statusuppdatering från dagen innan olyckan. Som om han fortfarande fanns. För det gjorde han då.

Jag är nog egentligen helt med på Christinas tåg, att man ska tas bort från nätet när man är borta. Men samtidigt så kan det vara så att nätet faktiskt ger de efterlevande stöd och tröst.

Jag har kikat in på den mördade flickan
Therese Johansson Rojos blogg och där är det också fullt av ledsna kommentarer, folk som behöver skriva av sig. Där finns också en levande tonåring. Som ändå inte finns längre. Dessutom finns full information om vad de misstänkta tonåringarna heter och var de bor. En annan för- eller nackdel med nätet, bestäm själv...

3 kommentarer:

FRIDA sa...

Hm. Spännande diskussion.

Självklart ska man inte finnas kvar i den form man funnits som levande, men det är väl inte så dumt att skapa en minnesplats på nätet där anhöriga kan kommunicera med varandra. Det finns ju ett otroligt behov av att skriva av sig och att skriva och läsa kommentarer hjälper säkert till med sorgbearbetningen.

Tyvärr missbrukas dock allt och jag vet nog inte riktigt om jag hade velat att en nära anhörig som har gått bort skulle finnas på någon slags sida med information och bilder.

Som sagt. Hm.

Kram Frida

Pernilla sa...

Jag håller med dig Frida. Hm.

Christina sa...

Visst är det svårt på många sätt. Det finns ju iofs en hel del sidor just för "minnesstenar" på nätet men jag vill itne vara där heller ... och lägga ansvar på mina anhöriga att rensa bland ev knasiga kommentarer.
Innan nätet fanns. Vad gjorde vi då? Sände vi inte ett kort till de sörjande? En blomma, en skriven hälsning? Så skulle jag hellre vilja ha det ;) Call me gammal :D