tisdag 14 juni 2011

Jodå

Jag lever. Men jag är lite av en jonglör just nu. Ibland är det väldigt bra att vara förälder och lärare. De samarbetar rätt bra. Om t.ex. en vecka kommer de att samarbeta strålande. Just nu - not so much. Det är slutet på året på jobbet, och det är slutet på året med dagis och skola för barnen. Med allt vad det innebär. Idag picknick på stranden. I regn. (Of course, det är så det går till när jag har saker inplanerade men det var sååå trevligt när det drippdroppade - inget fel på min inställning nu va?)

Imorgon går min dotter ut första klass. Hon har övat på sånger och hon kommer att vara strålande fin. Och jag kan inte gå. För jag ska titta på andras barn som också har övat sånger och kommer att vara strålande fina.

Fan. Jag kan inte gå på min dotters avslutning. Det slog mig med lite mer kraft just nu när jag inser vad det betyder.

I min skola har vi två avslutningar. En för åk 7 och 8 och på kvällen en för åk 9. Däremellan ska jag försöka klämma in  i alla fall en liten glass med mina vackra prinsessor och deras far. Om jag hinner.

Pust. Nu sova. Har ont i halsen och feberkänning. Maken vill att jag ska dricka whiskey men jag har tagit echinagard och ätit glass. Det hjälper nog lika bra.

4 kommentarer:

Maria sa...

Förstår hur du känner eller kanske än bättre din dotter. Min mamma jobbade som lärare under hela min uppväxt och jag tyckte alltid det var lika tråkigt att hon aldrig kunde vara med. Men det långa gemensamma sommarlovet vägde alltid upp!

Åsa Hellberg sa...

Men hennes pappa är väl med? Jag tycker mest synd om dig som missar det. Själv hade jag fått sjuka mig (om jag inte hade fått ledigt) eftersom det inte finns någon annan vuxen än jag i det här hemmet.

Pernilla sa...

Åsa, hennes eminenta pappa och vackra lillasyster är med och det kommer att få finemang för dem. Det är bara mig det är synd om.

Maria, precis. Det finns för- och nackdelar med alla jobb... Det här är dock första gången det krockar, jag jobbar inte i samma kommun som där vi bor och det har inte krockat förut. Men nu så.

Maria sa...

Men då finns det hopp framöver även om det inte känns som en tröst just nu!
Ha en bra dag!