fredag 6 augusti 2010

Inte klar än

Sommarlovet ni vet. Det är lite i vägen. Samtidigt är det möjligheten att skriva. När jag inte har sommarlov är jag väldigt trött på kvällarna och kan inte skriva. Nu har jag och barnen sommarlov och utan att vilja måla upp mig som en hemsk mamma så skulle det vara bra om bara jag fick sommarlov. De kunde väl ha obligatorisk skola och dagis så skulle jag kunna skriva utan dåligt samvete. För nu vet jag att jag måste tillbringa tiden med dem. Vill tillbringa tiden med dem. Så fort jag tar mig skrivtid så får jag dålig samvete. Som att jag är en dålig mor.

Nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag hade en liten facebookkonversation med min lektör Jenny Bäfving nyss. Jag skrev ett litet panikmeddelande om alla HON jag har i min text och hon svarade "relax" och lite mer. Och sedan började jag filosofera. Eller diskutera. Eller vad ni vill.

Alla som skriver vet att man inte ska skriva "känner" och att man ska gestalta och att man ska undvika klyschor som "vaknade med ett ryck" och allt vad det nu är. Det vet man. Ändå är det så lätt att skriva det. Och jag blir lite trött faktiskt. För om jag menar att en person KÄNNER en sak, då kan jag väl få skriva det? Det blir så konstlat annars. Alla skrivande sitter och försöker undvika att skriva "känner" (för att nu använda just det som exempel" men egentligen är det just det man vill skriva. HON KÄNDE SIG DUM. Hon kände sig yr. Hon kände sig ledsen.
Men ni ser ju. Det blir för tråkigt.

MEN. Det ger mig paralleller till när jag t.ex. kör upp eller går på anställningsintervju. Det finns vissa givna saker du måste göra - för att godkännas. Kör jag upp måste jag verkligen se ut som att jag tittar i alla fyra speglarna i bilen fastän alla vet att ingen som kör tittar så utstuderat när de verkligen kör, på riktigt. Men bara det ser ut som att du tittar så blir uppkörningsgubben (ja, jag körde upp 5 ggr och alla var gubbar) nöjd. Och ja. Det var den femte gången som jag låtsades göra allt det där som jag blev godkänd.

Och anställningsintervju. "Vilka är dina sämre sidor?" Men PLEASE. Ge mig ngt nytt. Jag vet exakt vad jag ska svara på det där. Jag pratar alltid om att jag kan vara lite envis men så får jag in det på hur målmedveten jag är och så helt plötsligt låter det så bra. Jag kan alla frågor och det är nästan pinsamt. Det blir konstlat. Det är en fånig lek. (Som jag behärskar very well thank you). Om jag bara kunde lära mig att löneförhandla så vore jag väldigt nöjd...

Och så är det när man skriver. Alla skriver det men ingen får. Så då håller man sig ifrån det och då är det lugnt. Eller? Kalla Kulor är inne på den här linjen. Se deras lista...

Alla stavfel i den här texten är helt och hållet Mr. Mulders fel. Inte mitt. Svamlandet är också Mr Mulders fel. Jag borde ha en bloggregel - inte blogga under influens av alkohol. Jag har ingen sådan regel dock.

tisdag 25 maj 2010

Lektörsutlåtande

Mitt i all ormdramatik igår fick jag mitt lektörsutlåtande. Åtta sidor om mitt manus. Jag tror att jag vågar kalla det ett manus nu nämligen.

Jag kommer inte att citera utlåtandet men jag är väldigt nöjd. Jag fick konstruktiv feedback och det som var positivt var att Jenny påpekade saker som jag själv har tänkt på. Känns skönt att jag ändå är medveten om var det brister, att jag inte blev förvånad och undrade hur f*n hon menade. Kul också att få veta vilka saker hon uppskattade och tyckte att jag gjorde bra.

Jag är nöjd med mitt utlåtande och jag är glad att jag anlitade Jenny. Nu ska jag bara få till det också.

söndag 9 maj 2010

Och här är hon

som är först ut att få läsa. Jenny Bäfving.

Jag har ju grunnat en hel del på vem som skulle få läsa. Om någon skulle få läsa. Såklart måste någon läsa men det är känsligt det där. Ska man sågas så vill man sågas professionellt. Jag vill inte att någon jag känner och tycker om ska sitta och kritisera oväsentliga saker. Jag vill nog kanske inte att någon jag känner och tycker om ska sitta och kritsera väsentliga saker heller. Nej, jag tror att det är bäst att börja med någon som jag inte känner alls. Och så är det med Jenny. Fast jag har nosat på henne lite på Facebook. Och så har hon rekommenderats.

Och när hon är klar och har gett sitt utlåtande så får vi se. Det kanske inte blir fler än hon som får läsa helt enkelt.