P.S.

Bjöd hit svärfar på middag. Han diskade.

Nu börjar det

Sommarlovet. Jag. Och barnen. Ensamma. I massor av veckor. Idag är första dagen. De har redan frågat vad vi ska äta till middag. Jag som inte ens har plockat undan frukosten, inte hunnit börja tänka på lunch och har därför middagen låååångt ner på priolistan. Speciellt eftersom jag inte är den som tänker servera middagen idag. Jag ska ju ut med annat sällskap.

Ledig

Vet ni hur skönt det känns att ha sju hela veckor ledigt framför sig? Jag önskar att ni vet det för känslan är enormt skön.

Nu väntar en vecka med kvalitetstid med barnen. Jag kallar det kvalitetstid men vi vet alla vad det betyder. Frukost, lunch, middag. Och mellis. Och konflikter. Men det handlar ju bara om inställning - n'est ce pas? Det har jag ju fått lära mig av mina mest kritiska bloggläsare.

Efter veckan då barnen och jag har kvalitetstid kommer makens vecka med kvalitetstid med barnen. Då ska jag låsa in mig och försöka göra min förläggare nöjd.

Sedan kommer sommarens höjdpunkt. Kim. Min kompis från studietiden i Sevilla för hundra år sedan. Hon kommer till Sverige för femte eller sjätte gången. Om någon har lämplig singelkille får ni hojta. Hon har dock lite för höga krav.

Men imorgon kommer också en höjdpunkt. Jag och några trevliga författare/skribenter/ you name it ska äta middag. Och dricka vin. I alla fall jag. Och då ska jag och Sandra Gustafsson dra vinnarna i tävlingen. Någon ordning måste det ju vara fast det är sommarlåååv.

Inte klar än

Sommarlovet ni vet. Det är lite i vägen. Samtidigt är det möjligheten att skriva. När jag inte har sommarlov är jag väldigt trött på kvällarna och kan inte skriva. Nu har jag och barnen sommarlov och utan att vilja måla upp mig som en hemsk mamma så skulle det vara bra om bara jag fick sommarlov. De kunde väl ha obligatorisk skola och dagis så skulle jag kunna skriva utan dåligt samvete. För nu vet jag att jag måste tillbringa tiden med dem. Vill tillbringa tiden med dem. Så fort jag tar mig skrivtid så får jag dålig samvete. Som att jag är en dålig mor.

Nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag hade en liten facebookkonversation med min lektör Jenny Bäfving nyss. Jag skrev ett litet panikmeddelande om alla HON jag har i min text och hon svarade "relax" och lite mer. Och sedan började jag filosofera. Eller diskutera. Eller vad ni vill.

Alla som skriver vet att man inte ska skriva "känner" och att man ska gestalta och att man ska undvika klyschor som "vaknade med ett ryck" och allt vad det nu är. Det vet man. Ändå är det så lätt att skriva det. Och jag blir lite trött faktiskt. För om jag menar att en person KÄNNER en sak, då kan jag väl få skriva det? Det blir så konstlat annars. Alla skrivande sitter och försöker undvika att skriva "känner" (för att nu använda just det som exempel" men egentligen är det just det man vill skriva. HON KÄNDE SIG DUM. Hon kände sig yr. Hon kände sig ledsen.
Men ni ser ju. Det blir för tråkigt.

MEN. Det ger mig paralleller till när jag t.ex. kör upp eller går på anställningsintervju. Det finns vissa givna saker du måste göra - för att godkännas. Kör jag upp måste jag verkligen se ut som att jag tittar i alla fyra speglarna i bilen fastän alla vet att ingen som kör tittar så utstuderat när de verkligen kör, på riktigt. Men bara det ser ut som att du tittar så blir uppkörningsgubben (ja, jag körde upp 5 ggr och alla var gubbar) nöjd. Och ja. Det var den femte gången som jag låtsades göra allt det där som jag blev godkänd.

Och anställningsintervju. "Vilka är dina sämre sidor?" Men PLEASE. Ge mig ngt nytt. Jag vet exakt vad jag ska svara på det där. Jag pratar alltid om att jag kan vara lite envis men så får jag in det på hur målmedveten jag är och så helt plötsligt låter det så bra. Jag kan alla frågor och det är nästan pinsamt. Det blir konstlat. Det är en fånig lek. (Som jag behärskar very well thank you). Om jag bara kunde lära mig att löneförhandla så vore jag väldigt nöjd...

Och så är det när man skriver. Alla skriver det men ingen får. Så då håller man sig ifrån det och då är det lugnt. Eller? Kalla Kulor är inne på den här linjen. Se deras lista...

Alla stavfel i den här texten är helt och hållet Mr. Mulders fel. Inte mitt. Svamlandet är också Mr Mulders fel. Jag borde ha en bloggregel - inte blogga under influens av alkohol. Jag har ingen sådan regel dock.

Onsdag

Eller vad är det för en dag egentligen? Har verkligen inte koll, fick tänka länge. Som det ska vara, när man är ledig.

Har tillbringat dagen på stranden och har nu fyra ungar hoppandes i bubbelpoolen. Som ligger i solen och är uppvärmd till 38 grader. Fattar inte hur de pallar. Det var inte min plan att ha fyra ungar där men vi har fått nya grannar och barnen är lite nykära i varandra. Det är kul att de gillar varandra.

Semesterlunk har inträtt. Ikväll ska det dock skrivas. Om jag kommer ihåg något av vad jag hade tänkt skriva.

En sådär lyckad morgon

05 drog det igång. Livet i huset. Musiken, bråken och tjafsandet. Sedan började babblandet. Inte en sekund av tystnad. "Kolla här mamma" (står rakt bakom när jag äter frukost och ska visa en teckning och jag ska vrida på min onda nacke och mig själv balanserandes en Finnn Crisp med ägg på i handen), "Gissa vem som har ritat den här solen mamma", "Mamma, hjälp mig med mina strumpbyxor". "Mamma titta". "Mamma kolla den här, visst är den fin". Och så vidare.

När det blir tyst en liten stund så finns en anledning. Limmade papper på tork på golvet. Med fel sida nedåt.

Och det gråts. Men ingen är trött eller har sovit för lite. Nej, gråten beror på att ett legohus rasade, att strumpbyxor korvades och för att man har slagit varandra men ingen har slagit någon alls. Och gråten fortsätter för att mamman efter två timmars tjafsande får nog och ryter i. Högt. Då börjar den sammanlänkande gråten, den som tydligt visar att mamma är den elakaste i världen. Dumma mamma.

Snart sommarlov. Det känns härligt. Det ska bli så skönt att tillbringa sju veckor nonstop med barnen som är så glada och trevliga hela tiden. Jätteskönt.

Jobbet? Jo men det är ju sommarlov för eleverna så vi börjar lite senare. Det har man nytta av. Verkligen.

Note to self: Sluta ta igen dagens ickeegentid på kvällstid. Gå och sov klockan 19 för att orka uppstigning klockan 05.

Nödvändigt att jobba?

På riktigt, om det inte var för lönen så ser jag inte varför man överhuvudtaget skulle jobba?! Jag har fullt sjå med att få dagarna att räcka till utan ett jobb som stör.

Hittills idag:
Fick sovmorgon till 9:30. (Maken gick upp, barnen sov inte så länge).
Efter det har jag:
Möblerat om vardagsrummet.
Slösurfat på facebook.
Bakat tigerkaka med Lilla E.
Dammsugit två av tre våningar.
Torkat av lite skåp etc i köket.
Vikt lite tvätt.
Och håller nu på och lagar lunch.

Såhär kan jag hålla på hela dagen. Jag har inte tid att jobba! Jag vill ju hinna med att göra lite roliga saker också... Som att skriva och sådär. En vecka kvar...

Avlastning

Idag inleddes den tredje veckan som jag är ensam med barnen medan maken jobbar.
Idag kom svärföräldrarna äntligen hem från sin semester i Danmark.

Imorgon ska barnen sova över hos svärföräldrarna för maken och jag ska shoppa viktiga saker på Ikea. När man ska shoppa viktiga saker på Ikea efter jobbet så har man lite lite tid på sig och då är det en dålig idé att ta med barnen. Så svärisarna gör en insats.

Ikväll ringde jag svärmor:
-Hej!
-Hej.
-Hur tidigt kan de komma imorgon?

Klockan 13:00 imorgon kommer det att stå tre förväntansfulla damer utanför svärmors dörr. Två kommer att springa in, krama farmor och farfar och röja järnet. En kommer att försöka sno åt sig några hejdåkramar och kanske någon puss, sedan kommer hon förväntansfullt att gå därifrån.

Obs! Känsliga läsare bör göras uppmärksamma på att jag älskar mina barn och jag älskar att vara med dem men just nu har jag lite mycket jag behöver göra. Vi flyttar på torsdag. PÅ TORSDAG! Jag har inte ens börjat packa...

Och okej då. Jag pratade lite mer med svärmor, jag var inte sådär burdus. Men det såg lite rappare ut än jada jada jada Danmark, jada jada barnen, jada jada jada hemvägen, jada jada huset och så vidare. Ni hade ju loggat ut och aldrig kommit igen om ni hade behövt läsa vad vi sa ordagrant. Ni fick höjdpunkterna.

Bloggproblem

Jag är inte så bra på att uppdatera den här bloggen just nu. Det har tre anledningar:

1) Jag och barnen har sommarlov. Vi tar det lugnt och tar dagen som den kommer. Ingen bråkar med någon och ingen blir rastlös. Nej då. Allt är frid och fröjd. Not.

2) Mitt finger. Det är inlindat i jätteplåster och varje ord jag skriver innehåller rätt många fel. Det blir så tjatigt att korrigera hela tiden. Och det tar tid. Det blir lite krock med föregående punkt.

3) Bygget! Det börjar närma sig inflytt! 15 dagar kvar och förbesiktning imorgon. Är således ganska bra på att uppdatera byggbloggen just nu.

SOMMARLOV!

Äntligen! Jag firade med besök hos frisören (bara bokat om två gånger pga sjukdomar). Det var såååå skönt att få bli lite ompysslad. Nu ska jag packa, imorgon bär det av till det årliga midsommarfirandet i Dalarna. I regnet. Som vanligt.

Sommarlov

Inte allt har känts bra med att jag ska byta jobb. Jag har känt att det är riktigt dumt att jag blir av med alla lov. Inte för min skull, jag är helst ledig när ingen annan är ledig. Det är inte skitkul att behöva göra allt under högsäsong. Jag skulle gärna välja semester. Det får man inte som lärare - hur många veckors semester vi än har. Som vi jobbar in, vill jag tillägga. Det är inte solklart för övriga befolkningen nämligen.

Jag hör hur folk utan sommarlov vrider och vänder på veckor, använder föräldraledighet och låter farmödrar och mormödrar få rycka in. För att ge barnen ett långt sommarlov. För att det förväntas av samhället. Samhället som inte ger mer än fem veckors semester åt vuxna men 14 veckor per år åt barnen.

Därför känns det betryggande när Stora E såhär i slutet av sommarlovet utbrister:
-Det är tråkigt med sommarlov. Jag vill inte ha sommarlov längre.

Och när jag idag informerade henne om att det är dagisstart imorgon:
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Pappa!!!! Det är dagis imorgon! Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Sådär ja. Inte behöver jag trixa nästa sommar. Jag jobbar på. Utan sommarlov.