Orden

När jag skickade mitt manus till lektören var det på 73 622 ord.
Nu har jag skrivit en hel massa mer och jag ligger på 73 614. Gissa varför...

Lektörsutlåtande

Mitt i all ormdramatik igår fick jag mitt lektörsutlåtande. Åtta sidor om mitt manus. Jag tror att jag vågar kalla det ett manus nu nämligen.

Jag kommer inte att citera utlåtandet men jag är väldigt nöjd. Jag fick konstruktiv feedback och det som var positivt var att Jenny påpekade saker som jag själv har tänkt på. Känns skönt att jag ändå är medveten om var det brister, att jag inte blev förvånad och undrade hur f*n hon menade. Kul också att få veta vilka saker hon uppskattade och tyckte att jag gjorde bra.

Jag är nöjd med mitt utlåtande och jag är glad att jag anlitade Jenny. Nu ska jag bara få till det också.

Pappershögen

Även kallat manuset - har kommit fram.
Jag blev lite lättad men också mycket rädd. Nu börjar hon snart. Och så börjar hon sucka sig fram. Som den här lektören brukar göra. Men Malin Roca Ahlgren har ett bra manus. Det visste jag väl innan. Det kände jag på mig! Underbart Malin!

Rodnar

Nu är mitt manus på väg. Mitt manus. Hur pretto låter inte det. Pappersbunten är nog ett bättre ord. Den är på väg till Göteborg, skumpar fram genom Sverige. Eller över Sverige? Jag vet faktiskt inte hur de fraktar posten mellan Sthlm och Gbg. Någon?

Hur som helst. Imorgon borde det vara hos lektören. Då kommer hon att öppna och kanske kika lite. Kanske lägga åt sidan och börja en annan dag. Eller så börjar hon direkt.

Och när jag nu ser det här framför mig, att hon börjar läsa, då håller jag på att dö. Någon ska sitta och titta på den här storyn som jag har hittat på. Bara det där är ju helt sjukt. Att hitta på. Varför liksom? (Ja, jag är bokälskare och har varit det sedan jag lärde mig att läsa vid 6 års ålder men ändå verkar jag inte riktigt förstå det här). Det är faktiskt rätt underligt att folk har som jobb att sitta och hitta på saker hela dagarna. När man tänker efter så är det inte så konstigt att jag vill ha det jobbet. Hur underbart som helst! Ju.

Nu kom jag ifrån ämnet. Jenny kommer att börja läsa och förmodligen må dåligt. Hon kommer att börja tänka "hur ska jag formulera mig i det där lektörsutlåtandet så att stackars P inte blir helt knäckt?"

Jag skäms. Jag lider. Jag ångrar att jag skickade det där. Jag spyr snart.

Men jag har ändå skrivit 176 sidor (det var inte fler när jag skrev ut fast det stod 177 i dokumentet) och det är inget att skämmas för. Det är fan bra gjort. Men vad som står på de där 176 sidorna, det är en helt annan historia.

Och här är hon

som är först ut att få läsa. Jenny Bäfving.

Jag har ju grunnat en hel del på vem som skulle få läsa. Om någon skulle få läsa. Såklart måste någon läsa men det är känsligt det där. Ska man sågas så vill man sågas professionellt. Jag vill inte att någon jag känner och tycker om ska sitta och kritisera oväsentliga saker. Jag vill nog kanske inte att någon jag känner och tycker om ska sitta och kritsera väsentliga saker heller. Nej, jag tror att det är bäst att börja med någon som jag inte känner alls. Och så är det med Jenny. Fast jag har nosat på henne lite på Facebook. Och så har hon rekommenderats.

Och när hon är klar och har gett sitt utlåtande så får vi se. Det kanske inte blir fler än hon som får läsa helt enkelt.

Sådär ja

177 A4.
73 622 ord. (Fast egentligen otroligt många fler).
410 814 tecken inklusive blanksteg.

En del bitar som jag är väldigt nöjd med.
En del bitar som jag inte känner att jag har fått till riktigt. Än.
En del saker kanske är lite banala.
Några gånger har jag säkert lyckats byta perspektiv. Det är jag bra på nämligen. Både när jag skriver och i verkligheten. I verkligheten kan det vara en bra egenskap.

Jag skulle kunna fortsätta listan men väljer att inte göra det. Mitt manus är inte perfekt, det är skrivet av en amatör och det är så det är. Men det är mitt och jag har skrivit allt det där. Det är inte illa det. Nu ska jag snart skriva ut det, lägga i ett kuvert och skicka till en till mig rekommenderad lektör.

Sedan ska jag tillbringa ett par veckor med att bita på naglarna och vara rädd. Rädd för domen. Trots att jag är nervös och livrädd känns det lite skönt också. Jag ska ta lite skrivledigt nu, tills domen kommer. Jag tror att jag får lite att göra då.