Inlägg
Alla kommentarer
-Mamma, jag vill åka till Spanien inatt och bo i Cádiz. (När vi var i Spanien i våras åkte vi hemifrån mitt kl 4 på natten, det var superpoppis).
-Åh, det skulle jag också vilja göra men det ska vi inte.
-Varför då?
-För vi har inga biljetter.
-Då kan vi skaffa det och så kan vi åka sedan.
Tänk om livet kunde få fortsätta vara sådär enkelt.
...ord. På den tionde sidan.
Om jag ska komma upp i Denises volym så har jag alltså bara 190 sidor kvar. Har som mål att skriva en timme om dagen från och med igår och om jag skriver två sidor i timmen så betyder det att boken är klar om ..... 95 dagar! Det är 13,5 veckor det. Coolt!
Eh. Om man lyckas med två sidor i timmen förstås. Och om man är nöjd med 200 sidor. Eller om man behöver mer. Eller mindre. Jag skrev mycket dialog idag, då blir det flera sidor på en gång! Dialoger tar plats. Så det är fuskigt. En hel bok på bara dialog känns lite väl tråkigt va.
Men seriöst. Jag har bestämt mig för att försöka skriva minst en timme varje kväll, när det har blivit lugnt i huset. Snart går maken på semester och då ska jag sno till mig lite mer skrivtid. För jag vill ju skriva. Och i augusti som rasar närmare i alldeles för hög fart börjar jag jobba igen. Då kommer de små energidepåerna att tömmas fort. Av andra uppgifter.
Nu slutar Läckberg också. Jag gillar inte den här trenden att folk slutar blogga. Skugge var ju först ut, sedan har de droppat en efter en. Fast flera har ju återuppstått, t.ex. Martina Haag. Som tydligen har gått på sommarlov. Så har även Mats Strandberg gjort. Gått på sommarlov alltså.
Jag kommer i alla fall att sakna Läckbergs blogg. Och jag hoppas att hon inte sätter grillor i huvudet på mina andra favoritbloggare!
Och jag lovar. Skrivarmamma tänker varken sluta eller ta sommarlov.
Siffergalningen jag är nu lite irri. Mina besökare har passerat 10 000 och jag missade när det stod 10 000! Men nu står det 10001 och det är coolt det med! Kul att ni kikar in!
...Denise i vanlig ordning.
Och snäll som hon är så svarar hon. Och har höga förhoppningar. Det är så man får prestationsångest.
Jag har kommit in i skrivandet nu och det är som när man läser en bok och bara vill läsa vidare. Jag vill bara skriva vidare. Men jag har mina små gullgrisar hemma och det är inte läge.
Men ikväll. Då fortsätter jag och mina nyfunna vänner våra gemensamma äventyr.
Under tiden funderar jag, speciellt på det där med bestämda händelser som Denise skriver att man bör ha klart för sig. Jag har en plan med boken, jag har några bestämda händelser men lite mer måste jag nog fundera ut.
Och så ska jag inte tänka så mycket på det jag redan har skrivit. Jag ska skriva av mig, lägga undan och sedan se om det duger.
-Mamma, jag är sjörövare!
Hon tittar på mig och ler innan hon fortsätter:
-Vill du bli dödad?
Ibland kära dotter, ibland.
Jag kanske är en 60-årig gubbe som sitter här och flåsar... Inte så stor risk. Men så är det på nätet - man vet inget om någon, egentligen.
Via mitt jobb fick jag förmånen att höra Anders Carlsson berätta om hur han lyckades sätta dit den så kallade Alexandramannen. Det är en vidrig historia och nu finns den som bok av Katia Wagner. (Kan inte hitta någon som helst länk till Anders Carlssons föreläsningsföretag - irriterande!).
"Resultatet är en omskakande skildring av sårbarhet, utsatthet och utnyttjande. Vissa stycken gör så ont att läsa att jag tvingas pausa och lägga boken ifrån mig. Jag skulle vilja sätta Katia Wagners bok i händerna på varenda tonårsförälder, grundskollärare och socialsekreterare". Karin Rebas, Sydsvenskan
Jag instämmer. Efter att ha hört Anders Carlsson berätta om allt vidrigt på nätet så gick jag hem till maken (som jobbar med bl.a. IT-säkerhet) och undrade hur vi ska kunna skydda våra barn. Särskilt när mamma är internetberoende... De får det ju liksom med bröstmjölken...
En rolig anekdot är att Anders Carlsson lyckades lura sin egen son på nätet. Han låtsades vara en 14-årig tjej i flera veckor, och chattade med sonen. Varken sonen eller Anders Carlssons fru var särskilt roade när han avslöjade sig men man kan lugnt säga att fick fram sin poäng...
Barnen ska just bada och är i badrummet med sin far. Stora E behöver göra nummer två och då måste badrumsdörren vara stängd. Trots att badrummet är fullt med folk.
Stora E: -Kan nån stänga, kan nån stänga, kan nån stänga?
Maken går för att stänga och på väg dit kör han samma metod som hon:
-Ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja.
Stora E: -Sluta tjata!
Förra veckan var ett ständigt slavande i köket och total brist på planering. Den här veckan måste det bli ändring! Orkar inte stå med två barn i affären och komma på lunch och middag, dessutom när lunchen redan borde ha serverats.
Så nu har här tänkts ut mat. Herregud vad mat det behövs när man äter alla måltider hemma! Kanske ska jag ta med barnen till Ikea varje dag för lunch? Det är ju billigt och barnvänligt...
Här kommer veckans meny:
Pasta med köttfärssås blir lunch både måndag och tisdag.
Korvgryta med röda linser och potatis måndag ur Paulúns GI-mat.
Blomkålsgratäng med rostbiff middag tisdag, ur Klaras goda GI-dagar.
Onsdag ska vi på utflykt, då blir det enkla köttbullar och dylikt till barnen. Jag kanske hittar en rutten sallad i ett hörn på ICAs kyldisk. Eller ngt. Orkar inte tänka på det just nu.
Till middag blir det en kycklinggryta jag hittade hos Nlife. Verkar supergod.
Vid torsdag börjar det tryta med fantasi och det står "rester" i menyn.
På fredag är maken ledig, då får vi slå gemensamma veck i pannorna.
Nu står Stora E och hoppar ivrigt, vi har utlovat cykeltur. Pust.
2770 ord, ligger på halva sidan sju! Har alltså skrivit fem och en halv sida under eftermiddagen. Det här är roligt men nu måste jag avbryta och byta om.
Det höll på att gå åt pipsvängen då jag skulle ta en liten lunchpaus och satte på P1 eftersom det var sommarpratstid. Det var Lars Winnerbäck och han var väldigt intressant att lyssna på. Jag bestämde mig dock för att det går att lyssna på reprisen ikväll så nu har jag ställt klockan på 22. Gör det du med, han spelade bra musik och sa bra saker. Bl.a. att "fotografer är som hundägare. Just deras kamera är jättesnäll och vill bara hälsa lite".
Går det? Familjen stack just och klockan 15 har jag annat att göra. Nu har jag tre timmar på mig. Jag gör som Michelin säger och stänger av internet.
Eller - jag försöker låta bli att titta på det i alla fall och jobbar vidare med min text. Målet är fem sidor. Borde gå.
Fast det är ju dumt egentligen. Målet är att skriva i tre timmar, och skriva något jag gillar!
I dagens DN (länk till pdf-tidningen, scrolla ner till sid 4 och 5) sågas Camilla Läckberg rejält av Lotta Olsson:
"Det kan låta som om det inte
finns någon som helst anledning
att läsa Camilla Läckberg. Men hon
är oslagbar om man är för trött för
att vilja förstå något om sig själv, eller
lära sig något nytt, eller uppleva
något. När man uppgivet tycker att
alla är dumma omkring en och vill
få stöd för sin egoism. Sådana dagar
har vi alla, och då behövs Camilla
Läckbergs böcker.
Bara man är medveten om att de
inte hjälper. Snarare lär man sig ett
oslagbart sätt att förvärra tillvaron
för både sig och andra".
LOTTA OLSSON
Jag blir helt stum när jag läser artikeln. Själv är jag ingen deckarmänniska och har bara läst en av Läckbergs böcker, Stenhuggaren, men för fan, kvinnan säljer ju MASSOR! Har alla hennes läsare helt fel då? Jag vet inte vad det är för fel på recensenter och andra förståsigpåare men deras åsikter skiljer sig ju alltid från vad massan tycker. Och då kan inte jag låta bli att undra - vem är mest representativ?
Okej. Läckbergs böcker är kanske inte det djupaste man kan läsa. Men hur många människor väljer en djup bok framför en som ger dem avkoppling, njutning, underhållning? Livet är djupt ändå - kan man få koppla av någon gång? Måste alla gå och vrida sig i svåra veck ständigt?
Nu ska jag skriva fem sidor. Dagens mål. I trejde person imperfekt. Som man ska när man är nybörjare. Fungerar även för deckardrottningar. ;)
Försent för att läsa allt men efter tips från författarcoachen hamnade jag på den här intressanta artikeln om författarbloggar.
Ett fel bara. Hittade ingen länk till min blogg där...?
Jaha?! Man måste alltså ha skrivit och gett ut en bok för att bli kallad författare? Det räcker alltså inte med att blogga och drömma om att få bli? Okej.
Imorgon ska jag faktiskt komma närmare målet. Mannen tar barnen och jag tar datorn och skriver loss. Bokat.
Ska bara sova lite först. Tills Lilla E vaknar av sin hosta och kräks lite. Vårdcentralssubban vägrade koppla mig till en doktor för hon tyckte inte att Lilla E behövde någon hostmedicin. Nä, hon slipper ju torka spyor från gråtande "bebis" mitt i natten.
Idag har det varit fullt upp från 07:50 då vi gick upp. Det blev sovmorgon idag!
Jag har:
gått/joggat morgonrundan,
haft möte med Sjödalshus,
åkt och betalat av lite på min bil, nu är det inte konsumentleasing längre, nu är det vanlig hederlig avbetalning,
bytt batteri till låsmojängen så att jag inte ska låsa in barnen igen,
handlat Pampers istället för Libero, i hopp om att de ska fungera bättre,
hämtat makens mormor och skjutsat henne,
haft goda vänner över på lek och mat - fem vuxna och sex barn,
därefter städat,
och suttit i soffan och samtalat med min man. Vet inte när det hände sist!
Nu ska vi författa mail till Sjödalshus arkitekt. Vi kom på lite saker när vi samtalade i soffan.
Men suck!
Jag skriver och skriver, har fått en ny idé. Tror jag får skriva på två böcker lite parallellt och se vilken som vill berättas.
I alla fall. Sitter här och skriver och tycker att det är jätteroligt och har valt ett "jag-perspektiv". Första person imperfekt. 483 ord in i berättelsen börjar jag tänka... Kan "jag-perspektivet" fungera hela vägen verkligen? Nej. För det ska in fler personer i den här storyn och det blir lite svårare att ta sakerna ur deras perspektiv då. Å andra sidan. Det passade så väldigt bra med "jag" här i början. Funderar då på om jag ska berätta ur olika personers perspektiv, i "jag". Men då blir det inte riktigt som jag har tänkt mig.
Helt plötsligt fastnar jag i dessa funderingar och kommer av mig helt. Dessutom ringde telefonen och störde. Så hamnade jag här på bloggen i vanlig ordning.
Det är som när man ser en tavla och säger "my kid could paint that". Så visar det sig att det kan ungen inte alls. Det är inte bara att skriva. Ska aldrig mer tänka att det är skitlätt att skriva en bok. Jag fick ju för mig det ett tag. Ungefär då när jag tänkte att jag skulle bli författare. ;)
Hur väljer man perspektiv då? Tips mottages tacksamt!
Jag kände mig manad. Utmanad. Heh.
Hur lång är du?
167 cm.
Vilken ögonfärg har du?
Jag är väldigt blåögd. Tolka det hur du vill.
Vilken hårfärg har du?
En elev jag hade en gång sa till en kompis som undrade hur råttfärgad såg ut: ”råttfärgad, det är sådär som Pernilla har”. Hon fick IG i allt. ;) Nä.
Jag är blond från början men får numera bättra på. Kom faktiskt precis hem från min superduperfrisör och blev jättenöjd.
Familj?
Två prinsessor och en kung. Och lite annat löst folk. ;)
Har du någon bil?
Japp! En Passat. Som jag har konsumentleasat och skulle lösa ut den 26 juni. Som är imorgon. Trodde jag ända tills för en halvtimme sedan. Så imorgon måste jag ringa och göra bot.
Musik du lyssnar på?
Amy Diamond, Charlotte Perelli, Linda Bengtzing och Bamses Dunderhits.
Om mamman själv får välja så blir det Madonna, Manu Chao, Sheryl Crow, Ella baila sola, Janet Jackson, Alanis Morissette, Buena vista social club, Stan Getz
Vem ringde dig senast?
Min make, för att säga att han nästan var framme hos min frisör. För att där byta bil med mig och ta hem barnen.
Var tror du att du befinner dig om tio år?
Geografiskt så tror jag stenhårt på 50 meter härifrån, i vårt nybyggda hus på en bergsknalle. Som då är fullt av skavanker och måste börja renoveras.
Privat så är jag förhoppningsvis fortfarande gift med kungen och har två tonårsprinsessor.
Yrkesmässigt så är jag säker på att jag driver ett eget framgångsrikt företag inom text, kommunikation och utbildning i någon form. Och så är jag såklart en bästsäljande författare. Jag har ju redan skrivit 332 ord på romanen.
Vilka städer har du bott i?
Känns som att jag har svarat på det här förut?
Hur många högskolepoäng i det gamla systemet har du?
Jag hade 180 poäng, fick några fler från någon kurs vi gick via jobbet. Nu har jag väldigt många poäng - eftersom de har omräknat allt. Och sedan i höstas har jag lagt till 30 (fast det nya systemet då, motsvarar 15 i det gamla).
Vilket program läste du på gymnasiet?
Treårig humanistisk linje. För att man bara hade matte i ett år på den. Men man blev en fena på latin och annat skoj!
Vilken är din favoritglass?
88:an. Sias apelsinchoklad som de av någon konstig anledning har slutat att tillverka. Älskar också aftereight glass, som den görs i Spanien. Har inte hittat någon bra här.
Kan du några andra språk än svenska?
English, Español.
Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.
Har du fått fortkörningsböter någon gång?
För att få det måste man köra för fort. Kan hända att jag kan få parkeringsböter dock.
Favoritdrink?
Drack en helt underbar drink på Royal Viking i september-07. Det var citrongräs i och bartendern gjorde den åt mig när jag ville ha "något gott". Tyvärr frågade jag inte om "något gott" hade något namn. Den var super!
Hur gör du för att lufta din ilska?
Skriker. Hur kan man annars göra?
Vad är du rädd för?
Att någon ska ta mina barn.
Ormar.
Hur många år har du jobbat på ditt nuvarande jobb?
Sex år. Minus föräldraledigheter.
Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Hänsynslöshet, snålhet och egoism.
Hur många tatueringar har du?
Noll.
Vad ska du göra idag?
Det är kväll. Tänkte faktiskt skriva lite.
Tidigare idag har jag låst in mina barn i bilen, vikt tvätt, hängt tvätt, serverat frukost, lagat lunch, serverat mellanmål, lagat middag, jagat barn, bytt kladdiga blöjor, vikt tvätt, tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen, bloggat, tagit ut två fulla soppåsar, handlat, pratat med min mamma i telefon, satt mig ner, ställt mig upp, gått tre steg åt vänster, ropats tillbaka och gått fem steg åt andra hållet, satt mig ner, ställt mig upp, gått några steg åt höger och ropats åt vänster, messat vänner om morgondagen, vikt tvätt, torkat barn trettielva tusen gånger, inte löst ut min bil som jag skulle ha gjort och inte heller ringt bygglovsavdelningen i vår kommun. Däremot har jag varit och klippt och slingat håret och ätit en chokladbiskvi. Sa jag att jag låste in mina barn i bilen också?
Inatt sov vi med olåst dörr, idag låstes mina barn in i bilen. Med min mobil. I gassande sol.
Det var den korta, webbanpassade versionen.
Här följer den långa:
Vi skulle åka och handla lite mat. Först skulle jag bara stanna till vid bankomaten. Brukar parkera precis bredvid (två meter från bil till bankomat) och låsa dörrarna. Eftersom jag är helt hysterisk med låsta dörrar.
Så även idag. Slängde ett öga på mobilen som låg på passagerarsätet. "Äsch, om någon ringer så klarar jag nog av att missa det." Klev ur bilen och låste.
Bankomaten är blank - varken stängd eller på. Går tillbaka till bilen och det hela har väl tagit ungefär 30 sekunder. Trycker på knappen som ska låsa upp. Inget händer. Trycker igen, tror att jag har tryckt på fel knapp. Gör så ungefär fem gånger. Sedan trycker jag lite till. Börjar inse att mina barn är inlåsta och jag har en värdelös tryckgrunka. Och ingen mobil.
Dock har jag en väldigt duktig 4,5-åring. Jag börjar ropa.
-Spänn loss dig!
...när jag släckte lampan frågade jag min make frågan som jag har ställt miljarder gånger förr. I alla fall en gång om dagen i minst 12 år. Minst. "Är ytterdörren låst?"
Svaret blir alltid "ja".
Oftast misstror jag honom och lyckas med min kvinnliga list tvinga upp honom för att dubbelkolla. Ibland går jag själv upp. Det brukar visa sig att dörren är låst för det har jag ju redan kollat innan jag har gått och lagt mig...
Det här är ett litet lätt hysteriskt kontrollbehovdrag jag har. De mesta kontrollgrejorna jag har lidit av genom livet har jag jobbat bort, men "låst-dörr-kontrollanten" i mig finns kvar.
Igår kom vi dock hem lite sent, satt och pratade en bra stund med våra braiga barnvakter och när det väl var släckdags var jag väldigt trött. Frågade frågan och fick ett väldigt redigt svar tillbaka:
-Ja, jag var just ute och låste bilen så det är låst.
Här begick jag mitt misstag. Jag lät mig nöjas. Jag litade på min man.
Jag släckte lampan och somnade gott.
När jag några timmar senare vaknade av Lilla E som hade en hostattack passade jag även på att gå på toaletten. Och gjorde en fasansfull upptäckt. Gissa hur låst vår dörr var?
Den var varken låst eller "haspad"!
(Heter det så när man har en säkerhetskedja? Den har vi för övrigt inte för att jag är helt hysterisk, den har vi för att jag inte vill att fyraåringen ska vakna och gå ut och gunga eller något annat galet som fyraåringar faktiskt kan komma på ibland. Särskilt fyraåringar som är pigga som mörtar och har föräldrar som är galet trötta av 4,5-års sömnbrist. Fast vi kan ta bort den nu för hon har såklart lärt sig att ta en stol och ta bort kedjan...)
Hur som helst.
Vi hade alltså toksovit med dörren nästan vidöppen.
"Kom in, ta våra barn, ta vårt liv, välkommen". Som tur var missade de inbjudan.
Surt muttrade jag till mannen att han minsann fick gå upp och kolla altandörren, nu när han hade bevisat vilken opålitlig skrutt han var. Han gick upp och konstaterade att den såklart var låst.
Imorse kom två små gosiga tjejer in till oss. Efter lite bråk kunde tjejerna dela kudde, Lilla E har inte lärt sig konceptet "dela med sig" riktigt än...
Så ligger vi där och pratar och gosar och så säger Stora E:
Visst är det jättemysigt när hela familjen ligger på en rad!
För övrigt blir det en lång dag idag, mamman och pappan var på en mycket trevlig fest igår.
.gif)
