söndag 6 februari 2011
Vi har hälsat på farmor
Upplagd av Pernilla kl. 19:51 1 kommentarer
lördag 5 februari 2011
Fick sms
Från grannen. "Bubblet på kylning, välkomna kl 17."
Ibland är grannar extra bra att ha...
Skickat från min iPhone
Upplagd av Pernilla kl. 15:15 3 kommentarer
fredag 4 februari 2011
Go Amanda!
Här är recensionen i DN.
Upplagd av Pernilla kl. 18:18 4 kommentarer
Etiketter: Amanda Hellberg, DN, döden på en blek häst
Bestämde
Upplagd av Pernilla kl. 18:13 4 kommentarer
Förklara
Hur det kommer sig att jag lämnade jobbet 14:30 och kom hem 17:30???!!!
Okej. Jag vet själv.
Hämtning på dagis och fritids klar 15:30. Tog bara en halvtimme. Personligt rekord nästan.
Mot centrum, via svärföräldrarnas hus för kisspaus. För mig. De bor på vägen.
15:50: Parkerade i centrum. Köpte råååsa tights, råååsa balettskor, ett par flaskor sydafrikanskt och "pappas favoritöl - mamma vad ska det stå under nu igen? Ska det stå Export?" Stötte på tre olika vänner och pratade lite. Allt detta tog bara lite längre tid än dagishämtningen.
16:30: Lämnade centrum.
Sedan vet jag inte riktigt vad klockan var men vi åkte till vår ICA som ligger nära oss. Där var det trafikkaos. Suckade tålmodigt över alla uppfinningsrika sätt man kan köra in och ut ur p-rutor på. Vi handlade. Inte bara vi. Träffade en annan vän som jag knappt hann prata med för mina barn sprang som yra höns och min tålamodsindikator blinkade "low". Hoppas han inte tog illa upp. Jazzis - tog han illa upp?!
17:20: Kom hem. Var lycklig över att jag kom uppför backen då jag hade ungefär 1 798 000 saker att bära på. Bar saker. Kom in. Packade upp saker. Till exempel grusiga blöta byxor och vantar.
18:00: Funderar på om det är taskigt att öppna dyra barcelonacavan innan maken kommer hem? Because I'm worth it....? Om inte annat så bara för att jag har lyckats jobba en hel vecka för första gången sedan december....
Upplagd av Pernilla kl. 17:50 0 kommentarer
Etiketter: fredag
torsdag 3 februari 2011
Skaffa ny bil
Igår roade jag min FB-omgivning med bild på hur jag inte kom uppför vår isiga backe. Jag svor förra vintern och lovade mig själv att köpa en fyrhjulsdriven bil. Sedan tänkte jag "Äh, hur stor är risken att det blir en sådan här vinter snart igen...?" Precis hur stor var risken?! Den här vintern har jag också svurit. Jag höll på att köpa en Subaru som jag tyckte var skitful för att den hade den lockande skylten "Finns för omgående leverans" på sig. Hejdade mig dock. Kom ihåg, jag gör inte dumma saker...
Nu har jag alltså börjat sondera terrängen. Nästa vinter ska jag ha en fyrhjulsdriven bil och susa fram överallt. Mest hem, uppför vår backe. Och om det inte snöar eller isar på fem år efter att jag har köpt den där bilen så kommer jag skratta varje månad jag betalar av på biljäveln i alla fall. It is so worth it för att slippa vinter!
Nu till problemet. Jag gillar att min nuvarande bil är avbetald. Det passar speciellt bra nu när boräntorna har gått upp rejält. Vår boendekostnad har dubblerats på ett år. Jag är alltså inte sååå sugen på att dra på mig en jättedyr avbetalning varje månad.
Så jag tittar på bilar i rimlig prisklass. Och suckar. De är för fula, för tråkiga, för smäckiga.
Det jag vill ha är för dyrt. För jag vill inte bara köra runt i bil. Det är ju kul att ha råd att betala sitt fina hus, köpa lite mat och kanske ge sina barn söta rosa klänningar då och då också.
Maken säger: "Kolla på Jeep. De är inte så dyra". Jag säger att det är de visst det och surfar in på Jeep för att överbevisa honom. Det finns en modell som är okej i prisnivå. Men det är ju frånpriset. Det finns ju ingen risk att man stannar där när man har önskat klart på tillbehören. Dessutom tycker jag att de flesta modellerna är fula. Eller, det finns två som är snygga men den ena har min pappa så den går bort. Kollar då på den som blir kvar. Klickar. Säljtexten börjar såhär:
"Lyxigare än såhär blir det inte". Typiskt mig.
Nä. Om jag ändå inte kan köpa den jag vill ha får det nog vara. För hur stor är risken att det blir en sådan här vinter tre år i rad?
Upplagd av Pernilla kl. 20:27 4 kommentarer
Etiketter: bil, fyrhjulsdrivet, hata vinter, vinter
onsdag 2 februari 2011
Då så
De är klara. Imorgon ska jag köra ctrl c och ctrl v i en halvtimme för att få in dem i systemet som de ska ligga i senast fredag. Jag är ju tidigt ute.
Nu går jag och sover.
Upplagd av Pernilla kl. 22:39 0 kommentarer
Etiketter: jobba
Kommer ni ihåg Malin?
Hon som bor i Bryssel? Som bodde i Italien? Hon som inte bloggar längre? Hon som jag inte utmanade? Hon har ändå svarat på utmaningen. That's my girl!
Den 21 mars kan man lukta lite på henne. Nej jag menar, lyssna lite på henne. Yourlife har ett härligt författarevent på Maximteatern vid Karlaplan. Jag tänker gå! Tänker du? Förutom Malin Persson Giolito kan man lyssna på Unni Lundell, Sara Lövestam och Alex Schulman.
Här kommer så Malins bidrag till tjejmiddagsutmaningen som Denise startade!
Finns det något killnamn som du tycker är så trist och fult att du skulle skämmas för hans namn om han var din kille?
Namn har ju med associationer att göra. Så möjligen Adolf. Ian W. Eller Jimmy Å. Men är man kär så är man, antar jag. Man hittar väl på ett smeknamn. "Det här är min nyrakade kille Adde. Han kommer från sydöstra Europa och har ett talfel, det är därför han pratar så högt."
Om du fick välja ett enda av dina ex att tillbringa ytterligare en natt tillsammans med, vem skulle du då välja?
Jag vill inte ligga med mina ex. Då hade jag inte gjort slut med dem. Däremot tillbringar jag oproportionerligt mycket tid åt att ångra att jag inte har fler ex. Att jag inte har legat med fler helt enkelt.
Finns det någon dialekt som du tycker är så ful och osexig att du skulle ha svårt för att inleda ett förhållande med en kille med denna dialekt?
Nej. Det var så länge sedan någon raggade på mig att karln gärna får låta som gnällbältets alldeles egna Percy Nilegård. Visar han bara lite intresse för mig lär jag inte vara svårövertalad.
Om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer i ditt liv få använda någon typ utav smink eller att aldrig mer få läsa en bok, vad skulle du då välja?
Jag kan inte sminka mig. Att sminka sig är dessutom enligt min uppfattning vår tids Sisyfosmetafor. Sminka, sminka av. Sminka, sminka av. Dag ut och dag in. Slapp jag försöka låtsas att jag tycker att det är meningsfullt att sminka mig skulle jag bara bli glad. Läser böcker gör jag utan att vara tvungen. Därmed icke sagt att det inte finns böcker som är så plågsamma att läsa att det framstår som ett straff jämförbart med den eviga skärselden.
Om du var sommarpratare i P1 och skulle berätta en lustig historia hämtad ur ditt liv, vad skulle du då berätta?
Om jag vore sommarpratare i P1 skulle jag bli rikskändis eftersom ingen kombinerar roliga historier och bra musik bättre än jag. Jag är liksom Sara Silverman minus den gnälliga rösten plus soundtrack som gör dig lycklig. (Eller ledsen på ett bra sätt.) Det finns dagar då jag på allvar tror att jag är satt på denna jord för att bli min generations Lars Ulvenstam. Om jag bara fick frågan. Så. Varför får jag aldrig frågan? Varför är livet inte rättvist? Kan inte någon starta ett upprop? HALLÅÅÅÅÅ! P1! Malin Persson Giolito for President, jag menar Sommarpratare. Redan i år.
Om du inte får nämna en kändis, vem är då världens snyggaste kille?
Världens snyggaste kille är död. Han hette Felix, var halvblod och bodde i en alldeles lagom bred spilta på Djursholms ridklubb. Jag var hans tredjeskötare och jag älskar honom fortfarande.
Vet du vad din mormors mamma och din farmors mamma jobbade med?
Ja. Mitt mål med författandet är att bli tillräckligt bra för att kunna skriva historien om min mormor. Om sisådär en tjugo, trettio år och tio, femton romaner kanske jag har hunnit fram. Då får ni också veta.
Skulle du våga sätta 100.000 kronor på att du utifrån ett klassfoto kan nämna både för och efternamn på alla klasskompisar från mellanstadiet?
Svar nej. Det hade jag inte kunnat även om jag fått frågan redan när jag gick i högstadiet. Om du gav mig en bunt bebisbilder ur min egen fotosamling skulle jag inte kunna berätta vem som är vem av mina egna tre döttrar. Trots att jag bra dagar kommer ihåg vad de heter. Både för och efternamn.
Nämn något som du gjort och ser tillbaka på och tänker ”Hur kunde jag vara så jävla dum!?"
Det finns mycket sånt, tyvärr. Värst är när man gör saker som drabbar barnen. När min äldsta dotter var fyra år gammal och kom hem från ett kalas med axeln ur led och vi blev hemskickade från akuten med uppmaningen att "vänta och se", då visste jag med hela kroppen att det var något fel på henne, alldeles oavsett vad läkaren sa. Ändå åkte jag hem och lät henne sova (eller, ja, sova och sova...) en hel natt innan jag tog henne till en annan läkare som la axeln tillrätta igen. Då blev hon tvungen att sövas och eftersom det gått så många timmar gick hennes nyckelben av när de tvingade axeln i läge. Jag kallsvettas fortfarande när jag tänker på det. Så. Jävla. Dum.
Finns det något yrke som nästan automatiskt gör även den torraste kille lite mer spännande och intressant?
Är karln bra på vad han gör blir det faktiskt nästan jämt ganska sexigt. Åtminstone så länge han gör bara just precis det. Christophe och jag hade exempelvis en skidguide i alperna som gjorde mig så knäsvag att jag knappt kunde prata med honom. Så sprang jag på honom "på byn" och jisses, vilken fåntratt han var utan pjäxor.
Villa, hund och Volvo eller lägenhet i city, utekvällar och cykel. Vilket tror du stämmer bäst överens på ditt liv om fem år?
Jag cyklar till jobbet, bor i hus mitt i stan, kör volvo och längtar efter hund. Christophe brukar säga att jag får välja mellan honom och hund. Så vem vet. Kanske har jag hund om fem år.
Om alla dina tidigare pojkvänner skulle sätta sig i ett rum och komma överens om din absolut sämsta egenskap, vad tror du då dom skulle komma fram till?
Dåligt morgonhumör. Eller, tja. "Dåligt" beskriver kanske inte till fullo vad det handlar om. Och hur länge ett "morgonhumör" kan hålla i sig.
Om du var tvungen att byta hem med någon av dina tjejkompisar, vems hem skulle du då föredra?
Ibland drömmer jag om att flytta tillbaka till huset där jag växte upp. Så mamma, antar jag, räknas det?
Vad är det absolut konstigaste stället du har varit tvungen att kissa på?
Jag är så anal att jag bara kissar på toaletten. Någon enstaka gång har jag kanske kissat i duschen. Men mina döttrar är mycket fascinerade av "kisshinken" som mamma har på sin båt. I den har jag kissat många gånger. Inte så konstigt tycker jag.
Vem av tjejerna i rummet skulle med störst sannolikhet kunna tänkas bli statsminister?
Vi talar om ett symboliskt "rum", antar jag. Och vore det inte för att jag glömde att deklarera något år på åttiotalet, provade hasch när jag fick ut min juristexamen, har betalat både städerska och barnflicka svart (och dessutom själv jobbat svart i restaurangbranchen) och snattade knappar i en sybehörsaffär när jag var fem år gammal, så skulle naturligtvis JAG vara den perfekta statsministerkandidaten. Fast jag vore en ännu bättre sommarpratare.
Upplagd av Pernilla kl. 18:34 10 kommentarer
Etiketter: malin persson giolito, maximteatern, utmaning, yourlife
Mina barn
Har varit ensamma inne i huset en stund. Själv har jag kört fast i vår isiga backe med min icke fyrhjulsdrivna skitbil och tillbringat 50 minuter med att skotta, sanda, slita på däck och svära. När jag kom in var det knäpptyst. När jag kom in i köket ropade de "ÖVERRASKNING" och hoppade glada omkring. För de hade gjort en tapastallrik till sin mor.
Hmmm. Livet är rätt bra trots fastkörd bil, inställd träning, kvällsjobb och huvudvärk.
Ja. Bilen står kvar. Jag gjorde något jag gör ganska ofta med tråkiga saker. Jag gav upp.
Upplagd av Pernilla kl. 17:30 4 kommentarer
Etiketter: arg, bil, fyrhjulsdrivet, lilla E, Stora E, vinter
Tjohoo
Upplagd av Pernilla kl. 13:23 3 kommentarer
tisdag 1 februari 2011
Je suis utmanande.
Jag blev ju utmanad. Av Denise. Jag skickar vidare till Amanda, Susanne och inte Malin PG eftersom hon har slutat blogga. Då får det bli Mona. Jag tror att hon har mycket att berätta. Om hon hinner.
Finns det något killnamn som du tycker är så trist och fult att du skulle skämmas för hans namn om han var din kille?
Nu brukar jag inte skämmas för folk jag tycker om och jag får hoppas att jag skulle tycka om någon som var min kille. Men namn som jag tycker är riktigt osexiga är Urban, Torbjörn, Gunnar och Ove. Och Ove tyckte jag var osexigt redan innan Solsidan men man kan ju lugnt säga att programmet inte direkt har höjt Oves status hos mig.
Om du fick välja ett enda av dina ex att tillbringa ytterligare en natt tillsammans med, vem skulle du då välja?
Hmmm. Jag är ju gift. Men om vi för en liten stund leker att jag inte var det och så låtsas vi att min man inte läser min blogg så säger jag B i U.S.A. High school romance 1992. Det blev aldrig en natt för oss och det kanske hade varit trevligt med en sådan. Man vet inte. Han är numera också gift, för andra gången, och har barn så det är verkligen inte aktuellt. Detta var alltså en helt hypotetisk fråga med ett lika hypotetiskt svar. Are we clear on that?
Finns det någon dialekt som du tycker är så ful och osexig att du skulle ha svårt för att inleda ett förhållande med en kille med denna dialekt?
Förlåt mina skånska vänner men ja det finns det. Skånska är inte jättesexigt.
Om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer i ditt liv få använda någon typ utav smink eller att aldrig mer få läsa en bok, vad skulle du då välja?
Min persikohy klarar sig finemang utan kladd. Värre med ögofransarna utan mascara men det kan jag leva med. Men Pernilla utan böcker... eh? Det fungerar liksom inte. Maken skulle kanske bli lycklig då jag dräller dem omkring hela mig och han inte direkt delar intresset men sorry. Böckerna blir kvar! Men hudkräm räknas väl inte som smink? För då börjar det bli olustigt svårt att välja. Jag är extremt torr.
Om du var sommarpratare i P1 och skulle berätta en lustig historia hämtad ur ditt liv, vad skulle du då berätta?
Sist jag lyssnade på Sommar i P1 var det få lustiga historier. Jag skulle inte vilja bryta trenden, det är jag alldeles för försiktig för.
Om du inte får nämna en kändis, vem är då världens snyggaste kille?
Han som sitter mittemot och jobbar på sin dator. (Ja men seriöst. Jag kan ju inte dra in andra män i den här förbannade utmaningen hela tiden!)
Vet du vad din mormors mamma och din farmors mamma jobbade med?
Nix. De var nog hemmafruar och tog hand om alla sina barn. Farmors mamma dog ung, det vet jag i alla fall.
Skulle du våga sätta 100.000 kronor på att du utifrån ett klassfoto kan nämna både för- och efternamn på alla klasskompisar från mellanstadiet?
Ha ha ha! Inte en suck. Eller...? Jag bytte dessutom klass efter femman så hur ska jag tänka då? Måste jag köra båda klasserna?
Nämn något som du gjort och ser tillbaka på och tänker ”Hur kunde jag vara så jävla dum!?
Fan vad jag är tråkig. Jag gör inte dumma saker. Har aldrig gjort. Det enda jag kommer på just nu är när jag var utbytesstudent i U.S.A. och åkte med min kompis familj hem från en nyårsfest vi hade varit på. Det fanns fyra körkort i den familjen men den enda som fick köra var den grekiska fadern. Modern och döttrarna var totalt förtryckta. Den som hade druckit mest under kvällen var fadern. Som alltså körde oss hem. Mental note to self: Börja göra dumma saker. Livet är för kort för att vara så förbannat ordentlig.
Finns det något yrke som nästan automatiskt gör även den torraste kille lite mer spännande och intressant?
Författare. (How surprising).
Någon som är driven och engagerad i det han eller hon (gäller båda könen tycker jag) gör, gärna i egna företag eller projekt / idéer.
Villa, hund och Volvo eller lägenhet i city, utekvällar och cykel. Vilket tror du stämmer bäst överens på ditt liv om fem år?
Det första. Om det andra gäller så har något gått fel. Jag ser mig inte i city förrän kanske runt 50 när barnen flyttat hemifrån och vi är trötta på grillhysteri och trappor. Då ska jag bo på krypavstånd från kultur, krogar och bio. Men inte innan. Fast jag vill gärna ha lite utekvällar. Och ingen hund. Som vanligt passar inte givna alternativ mig. Jag vill bestämma själv.
Om alla dina tidigare pojkvänner skulle sätta sig i ett rum och komma överens om din absolut sämsta egenskap, vad tror du då dom skulle komma fram till?
Alla mina tidigare pojkvänner? Min man och jag har varit ihop i 18 år. Say no more. De som fanns innan tyckte nog mest att jag var underbar för de hann inte uppleva mig så länge. Den här stackars mannen jag har däremot... Han har nog en hel del att säga. Det här citatet från en bilsemester på Irland säger väl allt: "Är Pernilla trött, hungrig och kissnödig nu?"
Om du var tvungen att byta hem med någon av dina tjejkompisar, vems hem skulle du då föredra?
Esthers. I Spanien. Fast nu har hon flyttat till hus, bodde förut i en supermysig lägenhet mitt i gamla stan i Girona, med en medeltidsmur rakt genom vardagsrummet. Fast jag har en känsla av att huset slår alla rekord så det går nog bra det med. Har hört talas om många rum och vacker utsikt men ändå nära stan. Shit, måste nog boka en resa och kolla in det här!
Skulle också kunna tänka mig Ann i San Francisco. Har inte koll på hur hennes lägenhet ser ut men det är location som gäller.
Vad är det absolut konstigaste stället du har varit tvungen att kissa på?
I en rysk vaktkur i det just öppnade Estland. Med lergolv. Och hål ner i jorden.
Fast ärligt talat. Är det inte väldigt konstigt att sitta på ett flygplan och kissa? Hej Frankrike, här uppe sitter jag och kissar...
Vem av tjejerna i rummet skulle med störst sannolikhet kunna tänkas bli statsminister?
He he. Det blir ju jag. De andra sover. Så styr man inte ett land.
Upplagd av Pernilla kl. 21:37 4 kommentarer
Etiketter: Amanda Hellberg, Denise Rudberg, monas universum, susanne boll, utmaning
Je suis utmanad.
Jaha ja. Sånt här ska jag svara på? Kommer snart. Eller inte så snart. Jag ska till frisören och bli snygg igen. Way over due. Har ändrat tiden lite för många gånger. Men nu ska det bli ändring och ordning. Eller rufs.
Upplagd av Pernilla kl. 17:46 2 kommentarer
Etiketter: Denise Rudberg, utmaning
Swisch
Såg ni?
Nej. Inte jag heller.
Energi idag? Not so much.
Upplagd av Pernilla kl. 17:06 0 kommentarer