tisdag 5 februari 2008

Barnböcker

elleMichelin funderar i en kommentar till mig över barnböcker. Hon tycker det är svårt att hitta bra. Jag tycker också att det kan vara rätt svårt så nu ber vi om tips!




En bra som vi läser ofta här hemma är Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum, den gillar både mor och dotter. Jag tycker annars att det är svårt att hitta barnböcker med schysst genusperspektiv, inte heller den här når hela vägen fram tycker jag.


Min äldsta tjej gillar t.ex. Ellen-böckerna men jag blir skitstörd på att det alltid är Ellens killkompis som är modig, som kan simma osv. Samma med böckerna om Emma, där visar den enda mannen på dagis vägen vid utflykten och fröken går längst bak och ser till att ingen kommer bort. Blir så trött på att könsrollerna ska befästas hela tiden.


Annars får ni ge er till tåls tills min syster har kommit hem från New York och Chile (nä, jag är inte alls avundsjuk här där jag går i förorten och torkar kladd och snor), då kanske vi får tid att få till vårt barnboksprojekt! Det befinner sig på skisstadiet, kanske inte så långt från slutprodukt men ändock på skisstadiet.




Till mammor (men kanske framförallt pappor!!!) rekommenderar jag just nu Bitterfittan. Fick tvinga mig att sluta igår för att jag var tvungen att sova. Jag blir arg när jag läser för jag inser att hur mycket man än rättfärdigar alla sina beslut så grundar sig allt i könsskillnader. Irriterad!

7 kommentarer:

Bendel sa...

Det känns som jag hade kunnat skriva stora delar av Bitterfittan. Och igenkänningsfaktorn är hög, särskilt eftersom jag är en sådan konstig ego frilans/egen företagare som inte vill ge upp det för att jag fått barn vilket är konskvensen av (för lång) föräldraledighet.
Tycker om att den tar upp både uppenbara och mer subtila strukturer. Och många saker som jag inte sett någon annan skriva om och som jag brukar diskutera med dem jag törs (för det är inget rumsrent samtalsämne och det har förvånat mig att jag ofta känner mi så udda och ensam i att tänka på dessa saker på detta sätt). Som tur är är en av dem jag törs prata med min man. Med hans stöd tex sitter jag numera ned och diskuterar saker djupgående på familjetillställningar och dylikt istället för att skära sallad och hälla upp kaffe. Det gör ont ibland att inte alltid vara direkt lojal med kvinnorna men också att då nästan jämt bli uppfostrad, särskilt av den äldre generationen: "Men köket är ju vårt revir. Vi vill ju inte släppa in dem hit, eller hur?". Förlåt nu spårar jag kanske ur, ska diskutera jämlikhet hos mig istället, men jag går igång på detta.

Håller förresten med om att det är svårt att hitta bra barnlitteratur. Pijas böcker verkar bra tycker jag, brukar köpa dem som presenter.

Lycka till med barnbok! Nu ska jag ta hand om min lille fina son.

ulrica sa...

Jag och barnen gillar "Händiga Hanna på bokdgården" om när händiga Hanna lagar en mjölkningsrobot.

ulrica sa...

Händiga Hanna på bondgården ska det ju stå...

Pernilla sa...

Bendel, förstår absolut hur du menar! Jag känner att jag kan skriva under på det mesta i den där boken. Har inte läst klart än (för mycket kvinnogöra att göra...) men hittills så har hon inte skrivit ngt jag inte hållit med om..

Jag stör mig också på en massa sådana gamla mönster. Som att det är sååå synd om min man när vi har haft en sömnlös natt, han ska ju gudbebars JOBBA nästa dag. Hmm, ja. Och jag ska ta hand om våra barn, det är ju inte viktigt att vara pigg och alert då.... Finns hur många exempel som helst och man kan bli hur uppretad man vill.

Bendel sa...

Var lite osorterad då jag skrev, skyller på att jag först skrev ett inlägg men så la Internet ner och det försvann (och där även ett par poänger), nästa blev det bråttom med eftersom jag då hade en bebis som lät som en gnisslig gammal dörr i famnen. Jo det finns många exempel, trodde att jag kanske skulle förändras i dessa frågor då jag fick barn, men det blev snarare tvärtom.

Pernilla sa...

He he, man blir VÄRRE när man får barn! Eller jag borde väl säga BÄTTRE. Fast det är väldigt lätt att fastna i den berömda kvinnofällan, det känner jag att jag har gjort. Big time.

Bendel sa...

Om man är medveten från början tycker jag att det verkar som. Jag har mött så många som liksom givit upp alt ändrat inställning efter att de fått barn trots att de var hyggligt jämställda i sina relationer innan. Eller som en kvinna i min närhet sa till mig igår när jag försökte förklara ett av mina jämlikhetsproblem "Sånt är livet". Jag tolkade dt typ som "Ge upp".