En vanlig morgon

Jag sover. Allt är lugnt och stilla.

Långt bort i verkligheten hör jag att ett av barnen vaknar. Jag vaknar. Lyssnar. Hör hur barnet gnäller till igen. Hör hur även det andra barnet gnäller till. Klockan är 5.50 och det verkar som att dagen börjar. Jag hör hur ena barnet ropar "pappa". Han hör också, och reser sig ur sängen och stapplar bort till rummet som redan har vaknat.

Jag lägger mig till rätta och somnar fort om. Vaknar 7.52 och inser vad som just hände. Sovmorgon! Sträcker på mig och väljer själv att gå upp. Lyx!

Uppe blir det snart kaos. Stora tjejen vill absolut ha med sig ungefär trehundrafemtioåtta leksaker till förskolan. Pappa säger nej. Hon blir jättearg. Skriker och springer in på sitt rum. Skriker något om "aldrig i hela livet." Tårarna sprutar och hon smäller i dörren. Man undrar, börjar tonåren redan vid fyra?

Hon kommer ut och kräver att i alla fall få ta med sig nallen. Börjar störtgråta när hennes far bestämmer sig för att vara konsekvent och därför säger nej. Springer återigen in på sitt rum. Lillasyster blir rädd och skriker hon med. Pappan tänker att han ska göra en deal och ändå tillåta nallen, man måste ju ändå komma i tid till jobbet... Han går till rummet och möts av slag. Hon slåss. Det blir ingen deal. Det blir mer bråk.

Till slut är konflikten löst, de är sams igen och dealen blir att nalle får åka i pappas bil idag. Inte följa med in på förskolan.

Godmorgon!