En fin dag, trots allt.

Bild från http://www.skane.se

Ibland är livet bara fint.

Som när jag står och lagar mat och båda flickorna sitter vid köksbordet och ritar. Stora E ritar gubbar och skriver bokstäver och Lilla E ritar med full fart på både papper och bord. Vi småpratar och jag lagar maten. Sedan vill Stora E hjälpa till med maten och för en gångs skull är det lugnt, trevligt och inte kladdigt.

Livet är också fint när vi vaknar tidigt och Stora E underhåller med sin skönsång. Hela sångboken gås igenom och det sjungs allt från lucialåtar till sommaren är skön… Lilla E tvingas också vakna men stormälskar storasysters underhållning. Att hon inte ens en timme senare är tvärtrött, det är en helt annan historia.

Imorse var livet extra fint. Vi vaknade och visste att vi hade en tung dag framför oss. Vi skulle begrava en kär släkting. Stora E vaknade och deklarerade att hon skulle rita blommor till R. (R som skulle begravas). Hon ritade ”bruna smörblommor” och skrev både sitt och Rs namn på teckningen. Vid avskedet i kapellet ställde vi teckningen vid kistan och det blev jättefint.

Det ömma modershjärtat räddade dock undan teckningen, den fick inte följa med till sista vilan.