Den här stundande pandemin är faktiskt läskig tycker jag. Det är ju lätt att tycka att Mexiko och U.S.A. är långt borta men det är bara några timmars resväg. Usch. Man kan ju inte isolera hela länder. Eller?
DN:s Karin Bojs som brukar vara rätt sansad verkar trots sitt lugn vara beredd på det värsta. Kan det inte räcka med finanskris, ska hela världen slås ut av en pestliknande influensa nu också? Eller är det så finanskrisen och jobben ska lösas? Om halva befolkningen dör ut så kanske jobben räcker?
Usch. Jag vill sitta i en bubbla där allt är lugnt och tryggt och det jobbigaste som händer är att mina barn bråkar.
Och ska jag vara orolig för att hela familjen är allmänt hängig? Har vi redan smittats eller är vi lättsmittade med sämre immunförsvar? Ska vi isolera oss uppe i Dalarna i några månader månne?
Som ni ser har jag livlig fantasi. Tänk om jag kunde ta och använda den lite kreativt istället för att skriva tossiga inlägg såhär på söndagseftermiddagen.
Att känna sig som en författare
6 timmar sedan
2 kommentarer:
Hej.
Min man är i upplösningstillstånd. Han är jätteorolig för sin familj i Mexico City (såklart). Dessutom är halva hans familj infektologer (heter det så?, läkare specialiserade på infektionssjukdomar) och de säger att det är mycket allvarligt. Snacka om läskigt. Men samtidigt måste man ju tänka på hur otroligt avancerade vi är idag. Jag tror att vi kommer kunna hantera det här.
Kram Frida
Det förstår man ju att han är. Usch. Tänker också på alla som bor där och i närheten. Man skulle ju känna panik! Jag tycker att världen känns lite för liten just nu, det kan spridas så fort. Om man inte isolerar och stänger flygplatser etc men det känns ju också lite läskigt. Inte så kul att bli instängd i ett land man kanske inte ska/vill vara i. Dessutom med läskig smitta florerandes. Hu. Men jag hoppas att du har rätt. Förhoppningsvis har vetenskapen kommit en bit på vägen sedan pestens tider, vi borde vara bättre rustade nu.
Skicka en kommentar