Träffade lite exkollegor igår och flera av oss fick ju nyligen glädjen att söka nya jobb, med varierande resultat... Ett axplock:
En tjej fick höra under intervjun att det största problemet de såg med henne var hennes treåriga dotter.
En annan tjej har fått en galen chef som vägrar att diskutera semester trots att dagis stänger under sommaren. "Din man kan väl passa barnet eller barnet har väl någon mormor eller morfar". Chefen menade att min vän är ny och därför inte ens ska ha semester.
En annan fick veta att "på det här företaget reser vi på helgerna, det är billigare. Och möten i Finland, dit åker man med båt, ej flyg."
En annan fick också höra att det inte var okej att hämta och lämna på dagis (om det skulle ske före 17 och innan 8).
Herregud. Jag undrar hur illa befolkningen kommer att må när vi väl kommer ut på andra sidan om den här krisen. Det är verkligen sunktider då alla måste bita ihop och se glada ut, trots trista attityder och dåliga villkor.
Och just det. Jag ska ju söka jobb nu igen. Känner mig oerhört peppad!
Att känna sig som en författare
6 timmar sedan
2 kommentarer:
Hej hej!
Jag tänkte svänga förbi tidigare idag och säga att jag länkade till dig i ett inlägg idag, hoppas det är ok? Säg till i annat fall.
Spännande att det snart börjar bli dags för inflyttning va! Jag är så avis på er, det kommer att bli helt fantastiskt när det är klart!
Man får alltid länka till mig. :)
Och njae. Det är 3 månader kvar men vi börjar se ljuset i tunneln!!! Det händer massor i huset.
Var inte avis, vips har ni hittat ert drömboende också!!!
Skicka en kommentar