Inlägg
Läckberg berättar i sin blogg i stora drag om hur det går till när hennes böcker blir till. Intressant!
Camilla L skriver att hon alltid skriver i kronologisk ordning och just det där med kronologin har jag gått runt och funderat lite på, om man "måste" skriva från början till slut. Jag har ju två manus på G i min dator och som jag går runt och funderar på. Kommer ibland på en scen och tänker att jag måste skriva om det som jag kommer på men tänker att jag först måste skriva om allt som kommer innan. Eller? Kan man skriva huller om buller? Känns svårt att få till allting då...
Texter runtomkring – mitt debutantporträtt
44 minuter sedan
.gif)
4 kommentarer:
Min dotter (9 år och ett geni) pratade just om detta. Jag har ett dokument med mitt manus i kronologisk ordning och ett dokument som heter "funderingar". Där kastar jag ned allt jag kommer på. Och varje gång jag ska börja på ett nytt kapitel eller när jag fastnat går jag dit och läser. Funkar bra för mig.
Undrar om hon vet om att vi hängde på samma fester då jag pluggade i Göteborg för sådär 100 år sedan. Minns jag rätt gick hon på Handels då.
Jag tror inte att du ska behöva hänga upp dig på kronologin. Jag har ett dokument för varje kapitel och döper dokumentet till det kapitlet ska handla om och om jag komme på något för just det kapitlet så arbetar jag med det.
Sen kommer man ju ändra på saker också men det är ju dumt att släppa något som verkar bra för att sedan glömma bort det och gräma sig över det sedan.
Hm, jag måste säga att jag har lite svårt för det sättet att skriva. Fast jag har ju å andra sidan inte fått flera böcker publicerade...
Jag tycker bara det låter så dött, att se sitt skrivande som vilket annat jobb 8-17 som helst, det känns inte bra för mig att tänka så. Klart att man måste tvinga sig att faktiskt skriva när man hamnar i torrpeioder, man annars ligger det mer för mig att skriva när andan faller på, när man har något att berätta. Och att inte låta formen styra berättelsen - till en början. Varför måste man börja just med början? Det är ju ändå slutet som är svårast...
Nä, skriv du som du själv känner för! Du måste hitta ditt eget sätt och det tar kanske lite tid, men det kommer. Jag läste en intervju i DN med en författare som lät precis på pricken sån som jag, minns bara inte nu vad hon hette... Hon uttömde alla andra möjligheter till sysselsättning först och sedan, när det inte fanns någonstans att komma undan, då satte hon sig och skrev några sidor. Och det verkade gå så bra så!
Kram!
Skicka en kommentar