torsdag 18 december 2008

Vård av sjukt barn

...kommer snart leda till en akut inläggning av mig på psykakut eller liknande.

Ikväll har jag nattat mina barn med att skrika på dem. För att jag inte orkar mer just nu och det är helt rätt att rikta min frustration på dem då. För att jag behöver göra tusen saker men inte ens kan gå in på ICA och handla ens en endaste liter mjölk. Livet är lite jobbigt hos oss nu så då belönar jag mina barn med en skrikig harang om hur trött jag är och hur jobbiga de är. Det känns verkligen helt otroligt bra. Idag blev jag anställd pedagog i en kommun. Hoppas att du inte har ditt barn i den skolan, jag känner mig verkligen proffsig just nu...

Först blev jag uppsagd. Två dagar senare fick Stora E vattkoppor och jag blev inlåst en vecka. Det var ju inte så att jag hade ett jobb att gå till så att begära att maken skulle vabba hade ju varit rätt befängt.

Under tiden skrev jag ansökningar och rände sedan på intervjuer i två veckor. Så blev det klart med jobb och jag kunde andas ut. Och i måndags smidde jag planer för min lediga vecka innan jullovet för barnen startar.

I måndags kväll fick Lilla E vattkoppor. Så nu är jag inlåst igen.

Idag har det varit helt hysteriskt med Lilla E. Hon har jätteont, det är verkligen synd om henne och allt det där men jag börjar känna mig matt. Hon hänger på mig konstant, och drar i mina örsnibbar för det är så hon gosar. Släpper jag ner henne blir hon ledsen och gråter otröstligt.

Vi får inte sova på nätterna för det kliar på henne och hon är ledsen och kan inte sova. Vi är maktlösa, vi kan inte göra något. När vi väl har somnat vaknar Stora E och blir sur när hon inte får göra som hon vill klockan 5 och väcka oss alla andra. I snitt har vi väl sovit 2-3 timmar per natt sedan i måndags natt.

Min man sliter med sitt jobb och sitter uppe till 01 på nätterna och jobbar ikapp. Sedan springer han mellan vårt och barnens sovrum och lugnar Stora E som drömmer mardrömmar och ropar på PAPPA. Sedan rusar han hem mellan möten för att ta hand om Lilla E medan jag går på nytt jobb och skriver på papper och går på luciatåg med Stora E. Sedan hjälper han sin far och min far för de behöver också honom.

Under tiden jag har skrivit det här har jag ränt in i barnens rum ungefär åtta gånger för att klia på Lilla E som konstant skriker AJ och kliar på sina koppor. Även för att fylla på vatten och höja och sänka Amy Diamond som i alla fall ger mina barn lite skönsång på kvällskvisten.

Nu ska jag fixa presenter till dagisfröknarna imorgon. Jag har sååå stor lust.

Fast nu skriker Lilla E igen. Jag orkar inte ens resa mig upp.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Åh jag plågas med dig! Det är ett "okrossat sädeslag" när vattkopporna härjar. Jag lider med dig! Kram Anna

Pernilla sa...

Tack Anna. Det var en sommarbris med Stora E, det här är tortyr för alla inblandade... :)

Mona sa...

Jag kan dra förbi ICA och handla 25 burkar bakpulver, så rullar vi henne i det.

Dom som vet, säger att kliet slutar då..

Usch, jag tycker synd om dig. Om er. Enda trösten jag kan ge är att det blir bättre nästa dag. Och nästa dag...

Pernilla sa...

TAck Mona. Det är ju det man får komma ihåg. Snart över. Snart bättre.

Hmmm, bakpulver säger du. Jag har testat potatismjöl som inte verkar hjälpa. Köpte dock idag zinkkräm i Hälsokosten (blev ju utsläppt en timme) och den lindrar en liten stund tror jag. Tur att tuben var stor...

Anonym sa...

Hej!
Ett råd har nyss haft en tvååring och fyraåring med vattkoppor. Ring till husläkaren så skriver Han/hon ut Tavegyl eller liknande som hjälper mot kliandet. Man får ta det en gång per dag.. På kvällskvisten när det kliar som mest är det bra.

En moder som också lider av sömnstörningar

Sara sa...

Jag lider med dig, och minns med ens hur jäkligt det var. Sömnbrist tar alltid fram den värsta versionen av mamman och pappan. Mammamonstret kan hon kallas, hon som skriker. Hoppas det snart vänder!

Mona sa...

Ha ha ha, undrar vem som var bakfull: bakpulver! Jag menade ju för f-n potatismjöl!

Stackars unge. Hon klarade sig i sista sekunden!!

Pernilla sa...

Mammamonstret har fått sova inatt. (Bra term där Sara).

Anonym, vi har Tavegyl! Tack för tipset iaf. Ringde doktorn direkt när Stora E fick koppor och fick dosering för båda på samma gång. Igår ringde jag desperat för att höra vad mer han kunde erbjuda och då sa han att vi kunde öka dosen från 6ml till 10 på kvällen. Och inatt har hon sovit! HOn sover fortfarande... Vet inte om det är pga (tack vare?) tavegylen eller om stackarn bara är helt slut. Skönt för alla att få vila lite i alla fall.
Mona, jag som stod och tittade på mitt bakpulver igår och funderade på om man skulle testa det också... :)

Tina sa...

Hej där! Usch då... Det känns jäkligt segt och utan slut ibland. Men det kommer en ljusning en dag, var så säker!:)Kan trösta med att hemma hos oss bor det åxå ett mammamonster!;) Hon kommer fram ofta... Elak är hon. Ångrar sig ofta efteråt. Men när hon väl är på G så känns det härligt befriande i kroppen att få ut allt på en gång. Frågan är hur familjen hade klarat sig utan dessa mammamonster. Dom gör en hel del bra med. Faktiskt. Fast då kallas dom "bara" mamma. :D Upp med hakan bruden! Skumtomtar och rödvin står på min lista ikväll...var så säker! ;) Kramis

Pernilla sa...

Tina tack för pepp! Och du har så rätt. Vi gör många bra saker också! Kram!

Olivia sa...

Vill bara säga att jag beundrar dig som skriver så om hur du känns. Jag känner mig ungefär så sen ett bra tid tillbaka och jag hamnar nog på psyket snart. Men jag skäms att känna så.
Kram på dig!

Isa sa...

Jag lider med er alla! Det är sååå jobbigt när barnen är sjuka och man själv lider av sömnbrist, frustration och känsla av hopplöshet!

Du beskriver exakt samma sak jag kände när vår 5-åring hade halsfluss av värsta sorten hela förra veckan och lillebror, 3 år och vild, var hemma eftersom storasyster inte orkade vara uppe(=gå till dagis med lillebror), sambon jobbar i Uppsala och åker kl 6 på morgonen osv osv.

Jag skrek också vid nattningen, som en brunstig tjur! :-)

Hoppas att det går över snart, mycket snart. kanske har det redan vänt eller så hjälper Tavegyl riktigt bra!?

Styrkekram!

Pernilla sa...

Olivia! Inte skämmas! ALLA känner så någon gång. Och gör man inte det har man a)onaturliga barn eller b)övernaturliga krafter. Och tro inte på alla som säger att det går sååååå bra och det är sååååå roligt. Speciellt inte på dem som säger det under det första året. DE LJUGER! :) KRAM GUMMAN!

Isa, skönt att veta att vi är fler. Förstår att du blir knäckt, särskilt om maken pendlar långt. Jag blir ju utslagen av bara en vanlig arbetsdag...

Tavegylen verkade fungera bra inatt och idag har hon inte varit riktigt lika kinkig så kanske börjar det vända.

STor kram tillbaks!