Hur är det ställt med genustänket där hemma? Hos oss är det noll genustänk. Nuförtiden.
Det föddes en gång en dotter. Hon fick beige och blått och så vidare. Mamma hade koll på det där med genus minsann. Så växte hon upp. Blev rosa. Började säga saker som att "tjejer kan inte klippa gräset" och "bara pappa kan laga saker" och sånt. En helt korrekt iakttagelse förstås, hemma hos oss leker vi ofta 50-talet. Mest för att jag tycker att det är tråkigt att göra sådana där "karlsaker". Jag tycker att "kvinnosaker" är rätt tråkiga också. Sociala medier, det tycker jag är roligt. Och blogga. Och skriva. Och läsa.
Nu kom jag visst bort ifrån ämnet.
Det där med kläderna gav jag upp fort. Kände att det rosa måste vara en fas som helt enkelt ska passeras. Så föddes en dotter till. Som ärvde både beige, rosa och allt vad det fanns. Försökte rättfärdiga mitt totala genusuppgivande med att jag minsann kunde få dem att bli starka individer ändå, trots allt rosa och alla dockor. (Och jodå, jag har lyckats lite för bra med den biten känner jag ibland).
När det gäller leksaker är jag dock faktiskt lite kinkig. Väljer bort sådant som känns totalt ovettigt (BRATZ, don't get me started) och så vidare. Men legolådan hade jag inte koll på...
De har så rätt, Tobias Östberg och Ulrika Hjorth. Könskvotera legolådan nu!
Nu måste jag gå och googla lite om hur man skottar. Kanske att jag och tjejerna ska ta några tag i backen imorgon. Måste bara gå och köpa rosa skyfflar först.
Sista chansen att ansöka!
2 timmar sedan
3 kommentarer:
Jo då, man funderar ibland. Var är alla guldiga, rosa utklädningskläder för småkillar? Det blir svårt att motivera för storasyster att killar också kan ha rosa när det inte finns något till honom att köpa. Jag kan bli galen när jag börjar fundera på det här!
Det här går jag igång på också! Lille T fyllde nyligen år och fick en docka (han har typ 100 bilar redan) eftersom han tycker om att leka med dockor. Han råkar ha långt hår också, precis som hans killbästis på dagis. Dessa två saker var för mycket för min svåger som var tvungen att säga taskiga saker om oss som föräldrar. Upplever i huvudtaget att det är svårare för pojkar att få vara flickiga (vad fan nu det är) än tvärtom. Ett ljus är att en ung kille blivit lärare på dagis, och han är väldigt fri i sina tankar. När T vill ha en kjol på sig får han det lika självklart som en brandmantröja. I övrigt tycker jag det är tråkigt att världen är så låst och begränsad i könsrolerna redan när barnen är så små.
Vår dotter A (6) får kläder i alla färger, mycket blått men också rosa. Hon har en docka, men också bilar, lego och böcker. Lillebror L (4) ärver allt, från rosa tröjor till nallepyjamas med puffärmar och rosett i halsen. Han är jättesöt i den! Han trivs lika bra i sina bilkalsonger! Lillebror gillar sin docka också (de har fått varsin på sina respektive ettårsdagar). Bilbanemattan är också kul!
Vad är problemet???
Skicka en kommentar