Åh vad du är klok Christina.
Många undrar hur jag hinner både blogga och facebooka så mycket. Och varför? Vad ger det?
De har inte fattat grejen. För mig är det precis som Christina säger.
Utan nät hade jag aldrig träffat världens bästa mammagrupp, inte heller hade jag träffat alla spännande och härliga skrivarmänniskor. Christina, du är en av dem. Simona, du är en annan. Malin PG en till. Och Denise. Och Mona. Och Maria. När ska vi seeees?! Och så vidare.
Och utan nät och sociala medier (läs Facebook) hade jag förmodligen aldrig fortfarande haft tät kontakt med medlemmar ur min värdfamilj från mitt USA-år 1991-1992. Inte heller med Sevillagänget, vi som "pluggade" tillsammans 1998. Utan Internet hade vi typ skickat julkort en gång per år, max.
I love internet, internet och sociala medier rock! Och det gör det fan så mycket lättare att umgås med vänner, oavsett om de sitter i huset bredvid (hej grannen) eller i San Francisco (hej Ann).
Sista chansen att ansöka!
1 timme sedan
5 kommentarer:
Haha! Ellerhur!? Jag kan ibland sucka lite över att jag ska förklara detta om och om igen. OCH göra skillnad på "irl" och inte. Jag har som sagt aldrig varit så social som jag är med och tack vare de sociala medierna :D Och du och jag hade aldrig träffats förmodligen <3
Responsen man via nätet får på det man skriver ska heller inte underskattas!
Jag håller helt med, trots att jag emellanåt undrar över att varje detalj som måste redovisas.
"Alla" mina läsare som aldrig har pratat med en enda människa om sitt problem har kunnat berätta om det för mig, vilket väl är betecknande för hur liten världen blir med socialisering via nätet.
Om jag hade kunnat hade jag klickat på gilla på det här inlägget. :)
Instämmer med dig!
Skicka en kommentar