De säger

att hatet jag känner mot vintern är mentalt...

Konstigt att det är min kropp som reagerar. Det är inte min hjärna som fryser, den är inbäddad och har det bra. Det är mina näshår som klibbar ihop, det är mina hårstrån på ben (ja vadårå, alltid skyddar det lite mot kylan) och armar som ställer sig snabbare än en.. Nej, ska inte go there. Det är min kropp som reagerar - inte mitt huvud.

Vad säger psykologen? Är det verkligen mentalt?

På facebook säger de till mig att det har med attityden att göra. Man ska vara positiv. Så idag har jag försökt se på det positivt:

-Jag fick extra lång egentid i bilen både till och från jobbet eftersom det var väldigt halt så man fick ta det extremt lugnt. Jag fick också chans att öva på lite svärord eftersom bilen bakom mig nog tyckte att jag tog det för lugnt (eller så lekte den att min bil var en hund och ville gärna nosa den i baken).
-När bagageluckan var fastfrusen fick jag tänka kreativt och använda den inbäddade hjärnan lite utanför boxen. Frysboxen.
-Eftersom jag var stelfrusen efter att ha gått genom skolans största korridor (aorta i skolbyggnaden) i ungefär 2 minuter kunde jag unna mig varm choklad. Som är gratis. Från en automat i ett lärarrum. Det är grejjer det!
-Halkan har också gjort att jag numera är ett proffs på att backa upp för vår hala 30 meter långa skaftvägsbacke kantad med både utstickande garagetak (grannens) och berg.

Se där. Visst är jag charmigt positiv!?

Nu ska jag lägga mig i mitt iskalla sovrum som har luftintag som gör att all isolering som Sjödalshus slängde in i vårt hus känns helt onödig. Det blåser ändå rätt in. På mig. I min säng. Jag kan inte värja mig någonstans.

I love winter! It's all about attitude.