lördag 13 augusti 2011

Idag

Morgonpromenad. Skönt!
Frukost. Smoothie och ägg. Mums!
4,5-åringen hade utbrott. Alla övriga i familjen blev ledsna. 4,5-åringen skulle flytta hemifrån.

Lunch. 4,5-åringen hjälpte glatt till att laga mat, äta och duka av.
Vi åkte till stan. Barnen skulle springa Minimilen. Allt gick fint. Nästan. 4,5-åringen hade ett litet utbrott för hon hade fått fel tuggummi.

De sprang Minimilen. Stora E kom först i sin startgrupp. YAY! 4,5-åringen kom inte långt efter och var glad för det. YAY!
Vi gick därifrån. 4,5-åringen åt ett äpple. Tappade det. Fick ett utbrott. Ett stort. Hon skulle flytta hemifrån.

Vi kom hem. De skulle gosa med Frasse. Det var gosigt ända till 4,5-åringen började kasta pinnar på Frasse-Brasse. När hon blev tillsagd av sin far fick hon ett utbrott. I ett obevakat ögonblick rymde hon hemifrån. Stoppades av grannen.

Under vilda skrik bars hon in, duschades (ville hon inte men det gav jag fanken i vid det här laget). Sedan åts den tristaste middagen på länge. Alla var ledsna och mådde dåligt. Vi fick också veta att hon inte tyckte om oss. Alls.

När maten var färdigäten skulle hon absolut inte gå och sova. (Det gav jag också fanken i). Vid nattningen snyftade hon och kramade mig och sa att hon älskar mamma och pappa.

Hon somnade och jag googlade "fyraåringens utveckling" och hamnade på sidor om bristande empatiförmåga hos en fyraåring och liknande. Nu undrar jag. Är detta med konstanta utbrott normalt för 4,5-åringar eller har vi totalt misslyckats?

Mvh, Frustrerad mamma som inte vet hur man ska göra.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Minns inte 4.5 men håll ut. 5-åringar är den ljuvligaste åldern! Hjälpsamma, gosiga, vänliga, glada och kluriga:)

Pernilla sa...

jag håller ut. Har inget val. :) Tack.

Anonym sa...

Känner igen det du skriver så ni är inte ensamma...har haft liknande utbrott hos oss senaste tiden. / Sara

Åsa Hellberg sa...

Jag kommer inte ihåg, min hade inte särskilt mycket vilja (tyvärr var jag nog väl sträng när han var liten... jag ändrade på det senare, vill jag gärna tillägga.)

Fem kommer jag ihåg som en mammig tid. Han ville alltid att jag skulle vara med och ville ha ständig koll på var jag var någonstans.

Du har ju en "stor", hade inte hon samma utbrott?

Pernilla sa...

Sara, hon vill flytta hem till er. Ok?

Åsa. Jag är också sträng. Och hon bryr sig nada. Hon tittar på oss och fnyser. I bästa fall. Oftare skriker hon.

den stora är snart 8. Jag kommer inte ihåg. Alltså tror jag att hon inte gjorde så, det borde jag ha kommit ihåg.

Hå hå ja ja.

enligt O sa...

Vår snart femåring har varit okej i sommar, men i våras då jäklar var det liv på honom. Han fick helt galna utbrott och nej, det lär knappast bero på att vi inte har tydliga regler. Förra sommaren rymde han nästan varje dag. Hittade till och med en snällare familj att bo i. Två pappor som ändå behövde adoptera barn. Men som sagt just nu bara pussar och kramar, så håll ut. Sedan kommer sexåringens psykbryt.

Anonym sa...

Ska vi byta ett tag? ;-)
Har haft två utbrott ikväll.
Har inget minne av att min stora hade sådana.
Däremot kommer jag ihåg den härliga 5-åringen...ser fram mot
en ny sådan period...håller tummarna att det blir så. /Sara

Gadgeten innehöll ett fel