Det här med hur man hanterar ett pass på Friskis

Igår var jag och jympade lite. Det var inte bara jag där, det var pretty crowded. (Jag vet hur man säger på svenska, jag ville bara vara lite cool). Jag har lite problem med när det är för mycket folk. Jag gillar inte när det är crowded. Jag gillar inte när man står för nära mig och jag gillar framförallt inte när man står för nära (läs: på) och man flaxar åt helt fel håll. Jag köper att det kanske inte är så lätt men va f-n. Flytta på dig till dit där du inte stör någon då (längst bak).

Hur som helst. När det var pretty crowded och jag hade en människa på mig (hon måste ha gillat svettlookme) så hade jag fullt upp med rörelserna för det var ett nytt pass. Det var lite trixigt. Och trångt. Ibland tappade jag bort mig lite. (Ungefär som nu när jag försöker skriva om det här och bara gör parenteser hela tiden). När jag tappade bort mig tjuvkikade jag lite på hur de andra verkade hantera det här.

Det verkar som att det här med att hantera ett nytt pass på Friskis är lite som man hanterar nya saker i övriga livet.

Det finns de som tycker att förändring är bra och att frågetecknen kring vägen nog löser sig. Gör de inte det så hade de i alla fall kul längs vägen. De här människorna är positiva och glada och tar sig an de nya utmaningarna med ett leende. Sån är jag inte.

Sedan finns det deras raka motsats. De som knappt försöker. De flaxar åt helt fel håll, har inte koll på en enda grej. De surar och klagar och om de har lite driv så lämnar de den så kallade utmaningen och försöker hitta tillbaka till något tryggt och välkänt. Nej. Sån är jag inte heller.

Sedan finns det de som är lite motsträviga först. Som tveksamt tänker att det här kan nog vara bra. Kanske. Eller inte. Jo. Det fungerar. Om man gör så här. Eller om man ... De vågar sig ut, blir lite vingklippta av något som strular längs vägen. Men så testar de igen. Och nog sjutton fungerar det. Nästan alltid. Försiktigt ändras det osäkra ansiktsuttrycket till ett som ler. Och de vet att det går. Om de bara får plats och slipper ha någon som andas dem i nacken. Och andra intima ställen. Sån, sån är jag.