måndag 10 november 2008

Författarcoachen turnerar

Författarcoachen turnerar och gör ett stopp hos mig. Det är en ära att få presentera Johanna Wistrand och hennes bok "Skriv boken!"





Foto: Magnus Gotander

Boken är ett fyraveckors coachingprogram som ska få dig att komma igång med din skrivardröm. Johanna ger dig verktyg för att komma in i en rutin för att få in skrivandet i din vardag. Hon hjälper dig att fundera över olika anledningar till varför du inte skriver fast du säger att du vill. Jag kände mig rätt träffad i vissa stycken... En rolig bok med övningar, funderingar och konkreta tips. Läs den!

Pernilla: Vad tycker du att man bör tänka på om man väljer att låta någon läsa ens manus? Vem bör man/bör man inte välja? Är det bättre i början av processen eller bör man ha kommit en bit på väg?

Johanna: Personligen tror jag att man ska vänta med att låta någon läsa ens manus, tills man funnit viss stadga i berättarrösten. Då tror jag man kan få ut mer av kritiken, man har en grund att stå på. Då är det lättare att se utifrån vad som funkar och vad som inte funkar - man är inte lika sårbar för en annan persons åsikter, som när man håller på att skriva sig fram till sin röst och historia. Man får helt enkelt gå på känn, fråga sig "Vill jag visa den här texten för någon nu, är det dags?". Och låta en pålitlig, så att säga icke-jävig person läsa, en med proffessionella läsarögon, inte en kompis som tycker att allt man skriver är bra.

Men om man är helt osäker på sin berättelse redan från början,då kan det vara idé att låta en god vän kika på det som hastigast för att se reaktionen: är det överhuvudtaget intressant eller somnar man? Det har hänt mig, att folk faktiskt har somnat när jag visat eller läst upp en av mina texter, och nu förstår jag varför ;-)


Pernilla: Du skriver om att man kanske känner sig för rädd för att skriva. (S.31) Att man är rädd för att rota i sig själv, rädd för att bli betraktad som en galning, rädd att såra släkt och vänner. Hur kan man överkomma den rädslan tror du?

Johanna:
Är man mycket rädd för den känslan,t ex över att rota i sig själv, kanske det är läge att gå i terapi, för att öva sig i att rota?

Det där med släkt och vänner är svårt. För mycket hänsyn hör inte hemma i konsten (skrivandet) tycker jag. Det är ju egentligen censur. Men man kan ta skydd bakom fiktionen, hävda att allt är påhittat. För man har ju friheten att skriva om vad man vill. Precis som man har friheten att gifta sig med vem man vill, hur lite maken/makan än passar in i släkten och vänkretsen. Man kanske kan förklara för sina nära och kära hur viktigt det är att man skriver just denna historia och använda en vit liten lögn för deras skull att det absolut är påhittat alltihopå och att man tagit från alla möjliga håll och personer till sin inspiration.

Och att bli galen: jag har kommit fram till att det vet man aldrig säkert om man kan bli ;-). Man får väl ta risken, det finns ju psykofarmaka att äta under skapandeprocessen om det skulle känns för mentalt påfrestande, eller vänner att prata med, coacher, terapeuter. Man får fråga sig:blir jag galen av att skriva eller blir jag galen av att inte få skriva?

Pernilla: Du beskriver förutom rädsla många andra hinder på vägen. Tidsbrist, familj, svårt att finna ro, krav på oss själva, krav från andra etc etc. Om skrivandet är så svårt och tidskrävande, varför är vi så många som ändå känner att vi måste skriva? Vad driver oss? Vilken är din teori?

Johanna:
Skrivandet behöver inte vara bara svårt utan kan också vara underbart och lustfyllt och meditativt. Men många fatttar nog inte hur mycket tid och fokus det krävs för att skriva t ex en roman. Inklusive jag själv...det är väl därför jag fortfarande inte skrivit en. Tanken slår mig att det kan vara svårare nu än förr, nu när vi ska vara så perfekta på alla håll (snyggt hem, bra lön, intressant yrke vid sidan om skrivandet, välartade barn, snygga, dyra kläder, utlandsresoor, vältränad kropp) - då blir det verkligen inte mycket tid och ork över för skapandet. Många bär nog på en längtan efter att skapa överhuvudtaget tror jag på samma sätt som man saknar en andlig dimenson i livet. Något som står helt utanför de materiella kravet och idealen. Eller så hänger det ihop med ett omättliga behovet att få bekräftelse - genom att ha skrivit böcker. Vem vet?

Pernilla: Du tar upp vikten av att kunna säga nej (s.121). Mitt problem är att jag vill så mycket. Jag vill vara mamma. Jag vill vara lyckad på jobbet. Jag vill följa tretusen tv-serier, jag vill läsa massor av böcker, jag vill blogga, jag vill göra fotoalbum och jag vill skriva på min bok. Hur säger man nej till sig själv? Hur kan man inse att man inte kan göra ALLT?

Johanna:
Åh, det låter så härligt och livsbejakande med allt du radar upp. Spontant vill jag bara säga: njut av allt detta medan tid är! Och skriv sedan när barnen flugit hemifrån. Man vill ha allt nu, men det fungerar ju inte. Om du gör allt nu, vad ska du göra sen? Det kan hjälpa att tänka i ett längre perspektiv, du har ett helt liv på dig.

Du kanske kan skriva lite, då och då nu och inte ha så höga krav på kvantitet och kvalitet eftersom du står mitt upp i livet, och planera in att skriva större mängder och mer fokuserat senare?

Eller så tar du in detta liv i dina berättelser, jag menar att du lever allt detta upphöjt i två genom att dessutom skildra det i text. Ja, som du gör i din blogg bl a.

Eller så kapar du av vissa delar av livet. Ändrar livsstil. Om du verkligen vill skriva romaner nu, då måste det ha inflytande över ditt liv i övrig. Det kräver ett viss mått av "egoism" på så vis att omgivningen får lov att anpassa sig. Mitt hårda paket skulle vara: se till att leva så billigt som möjligt så att du och maken kan jobba så lite som möjligt så att du får loss mycket tid till skrivande (han vaktar barnen, t ex). Öva dig i att acceptera känslan av att inte leva ett högstatusliv/materiellt medelsvenssonliv. Eller gift dig rikt.

Pernilla: Boken kryllar av roliga skrivövningar och bra tips. Vilken typ av övning brukar hjälpa dig bäst när du har skrivkramp? Har du något knep som du tar till för att bryta den och komma igång igen?

Johanna:
Att skriva en tramsig, dålig dikt hjälper mig att komma igång, värma upp. Eller så skriver jag bara på min text ändå,utan uppvärmning. Jag har aldrig skrivkramp nuförtiden, peppar,peppar. Jag tror det bero på att jag boostat mig själv med så mycket positiv feedback i många år nu: att jag duger i alla lägen. Ibland behöver jag påminna mig om det när jag i efterhand misströstar över mina texter.

Pernilla: Ibland när jag läser om en viss skrivövning (t.ex. i din bok, men även i andra) så kan jag lite stilla undra vilken mening övningen kan tänkas ha. Det kan ibland kännas som att jaha, varför ska jag lägga min tid på detta? Är det viktigt att förstå meningen med en övning eller ska man bara göra den ändå? Varför i så fall?

Johanna: Nej, då tycker jag du ska strunta i övningen, om det är en s k lekfull övning bara för att komma igång. När det nu finns så många, varför plåga sig med en som inte inspirerar? Om det inte handlar om att lära sig hantverket förstås, då kan det vara bra att göra den, om du känner att detta är något du inte förstår, som känns lite jobbigt, som gestaltningsövningar t ex kan göra. Då kan du lära dig mycket av just den övningen, hantverksmässigt.

Pernilla: En fråga som inte är helt bokrelaterad men som jag ändå vill ställa är : När man sedan sitter med ett färdigt manus, vilka tips har du då? När ska man skicka in och hur bör man göra då?

Johanna:
Se till att det är grafiskt ser så snyggt som möjligt. Ha ett kort följdbrev med handlingen i mycket korta drag och information om var man kan nå dig. Var inte för långrandig om dig själv. Har du en hemsida eller blogg så kan du hänvisa till den.

Kolla i Svensk Bokhandels vår- eller höstkatalog, den brukar finnas som referensexemplar på bibblan eller går att köpa via
www.svb.se. Där får du en bra översikt över bokförlag i Sverige och deras utgivning. Kolla vilket förlag som ditt manus passar in i. Slöseri på porto att skicka en historisk kärleksroman till ett förlag som bara ger ut science fiction och fantasy. Kolla på förlagets hemsida: vill de ha manus i utprintad form eller som bifogad fil (oftast i utprintad form)?

Och sist men inte minst: se till att inte ha korrekturfel och se till att du gjort allt du kan med ditt manus, tills du kommit till en punkt då det inte går att göra mer. TIll detta kan du eventuellt ha tagit hjälp av lektör eller författarcoach, eller så har du litat helt på din egen förmåga. Tänk "Idol" på TV: konkurrensen är benhård, du måste göra ditt bästa innan du skickar in.

Känns detta jobbigt så kan du tänka att å andra sidan finns det ingen annan i hela världen som skriver på det viset som just du skriver, lika lite som det finns någon som är precis som du (om du nu inte har härmat en annans sätt att skriva...)

Tack för dina intressanta frågor!
Johanna


Om du efter det här bli sugen på att läsa boken kan du gå in på elib och låna den, eller så kan du köpa den från Johannas bokförlag. Johannas förra bok "Kom igång & skriv!" låg på svenska e-boktopplistan i 24 veckor under 2007.

2 kommentarer:

Tant Brun sa...

Det här var skitkul att läsa. Bra frågor Pernilla, sådant som man vill veta ju :). Nu ska jag dra igång dagens skrivövning som handlar om min skrivardag, kommer förhoppningsvis upp senare :). Hoppas du får en fin måndag.

m family goes västerut sa...

Kul att läsa även om jag nte har en dröm om någon roman. Men det går att översätta till andra kreativa uttryck också!

Det blev väl lite tokigt det där om att "maken vaktar barnen"....

Kram!!