Man går och lägger sig i tid...

Man inser att man är trött. Man går och lägger sig. Under hösten har man tjatat på sin man (för det är en manlig sak att fixa, glöm alla mina halvt feministiska inlägg) att vi måste byta ut varmvattenberedaren.

Så. Nöjd släcker man lampan 22:30. Tänker på hur utvilad man kommer att vara när klockan ringer 06:15. Somnar nästan på en gång, sedan maken har sänkt ljudet på Prison Break. Orkar inte se det där hur snygga de än är. Finns en gräns på hur många gånger man orkar se folk rymma.

Man sover gott. Ända till 00:30. Då börjar Lilla E hosta. Och hon slutar inte förrän 05:50 då vi somnar om. Då har vi ränt upp och ner hela natten och försökt lindra hennes hosta med diverse medel. Lätt när man inte har hostmedicin hemma. Det var både varm mjölk med honung, varm saft (båda en hit hos fröken), tokrensning av snorig näsa och höga kuddar. Inget hjälpte. Under tiden när vi rände kunde vi konstatera att vattnet blev kallare och kallare.

06:15 ringde klockan. Då hade Stora E precis hittat in till oss som nyss hade somnat. Stora E och jag gick upp och åt frukost. Jag plockade med mig grejer och har nu precis duschat på jobbet. Tyvärr glömde jag mascara så jag ser helt knasig ut. Orkade inte heller stryka i morgonvillervallan så min fina nya ulltröja har galgmärken på axlarna. Kanske är bra, mitt yttre matchar mitt inre idag.

Man går och lägger sig i tid och vad får man för det? Maken får vabba idag med hostfia. Jag tror jag vet vad de ska pyssla med...