onsdag 26 november 2008

Det var det

Idag klockan 15 i vårt kök med kladdkaka och saft:

Jag: Idag har det varit lite tråkigt för mamma för mitt nya jobb har sagt att jag inte får vara kvar där.
Stora E: Men du har ju just börjat!
Jag: Jag vet.
Stora E: Men jag har ju inte ens fått vara där. (Börjar gråta).
Jag: Jag vet. (Börjar nästan också gråta). Men vi kan åka dit en dag så kan jag visa dig hur det ser ut.
Stora E blir glad.

Själv är jag not so happy idag. Växlar mellan förtvivlan (husbygge och arbetslöshet känns sådär) och en klar tanke om att det kommer att lösa sig. Men jag har nog inte riktigt övertygat mig själv än. Jag har aldrig blivit uppsagd förut. Hur gör man? Och hur gör man för att inte vara arg på lågkonjunktur och finanskriser och jävligt dålig timing? Hur gör man för att någonsin igen våga satsa?

18 kommentarer:

Maria sa...

Usch vad trist! Jag skickar några varma tankar till dig och hoppas det löser sig.

/Maria

FRIDA sa...

Hej Pernilla!

Usch din stackare! Vad jobbigt. Jag förstår att det känns tungt. Visste du att Camilla Läckberg blev uppsagd från sitt jobb och att hon såg det som ett tecken på att hon skulle satsa på skrivandet?

Här kan du även läsa om människor vars uppsägningar lett till fantastiska saker:
http://www.careerbuilder.com/Article/CB-578-Job-Search-Getting-Fired-Was-the-Best-Thing-That-Ever-Happened-to-Me/?ArticleID=578&cbRecursionCnt=1&cbsid=3bf596ab8b7b427097dabfffa67632a4-281016380-RK-4&ns_siteid=ns_xx_g_getting_fired_led_to

Jag är helt övertygad om att "everything happens for a reason". Det kommer ordna sig. Jag är säker. Jag vet det. Du kan göra vad du vill.

Kram Frida

Unknown sa...

Jag kan verkligen inte säga något mer tröstande än det Frida uttrycker ovan.

Men fan vad pissigt. Man får bli arg på lågkonjunkturen, finanskriserna och jävligt dålig tajming! Också det faktum att man inte kan göra så mycket åt det själv.
Här kommer en hel hög *kramar* från söder :).

Olivia sa...

Skit också! MEN det löser sig!!! Det gör det alltid!
Skickar massor med stora kramar,
Olivia

Olivia sa...

Skit också! MEN det löser sig!!! Det gör det alltid!
Skickar massor med stora kramar,
Olivia

annannadesign sa...

Skickar en massa kramar jag också! Och säger som min mamma i alla väder: Skit, piss och vademecum! Det är starkt och bra, eller hur;)

Kram på dig tjejen!

Pernilla sa...

TAck hörni! Det värmer. KRAMAR!

Anonym sa...

Hej, vad tråkigt att höra:( Men det finns säkert nåt för dig. Skriva kan du alltid!! Kramar
:)Mira

Anonym sa...

Det är jobbigt! Det är skitjobbigt när något stort händer som man inte vill ska hända. Något man inte planerat. Något skrämmande. Jag tror på dig! Jag tror att du kommer vända detta till något positivt. Så småningom. Många varma kramar från det snöiga 0910

Jennica... sa...

Usch vad tråkigt Pernilla! Jag har ju förstått att det var ett stort steg att börja på detta nya. Och det är klart att man får vara arg, man får vara hur skitarg som helst!!!

Men som de andra har skrivit, så kommer det att ordna sig - men det blir ju inte mindre jobbigt för det. Det mesta ordnar sig faktiskt, det är bara olika jobbigt längs vägen.

Håll oss uppdaterade!!

Många Kramar!!!

Catharina sa...

Åh nej, vad trist :-( När du äntligen tagit steget! Tänker på dig och förstår oron! Men med din lärarexamen och yrkeserfarenhet i bagaget tror jag inte det är omöjligt att "rida ur lågkonjunkturen" som lärare... skolorna finns ju kvar och förhoppningsvis slår lågkonjunkturen inte så hårt där. Även om det är tråkigt. Men det är i alla fall ett alternativ, som du säkert redan tänkt på.

Hur man gör för att nånsin våga satsa igen? Ja, det är väl den svåra frågan!! Men jag tror att helt plötsligt så dyker chanser upp, chanser som faktiskt känns rätt att hoppa på, även om man blivit bränd förut!

Stort lycka till och många kramar!

/Catharina

jenny sa...

jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag hoppas att det löser sig snart!

kram

MonasUniversum sa...

Nä, fy fan. Och här sitter jag och klagar på arbetslivet. Man kanske skulle ta och vara lite mer tacksam över vad man har.

Men, är det verkligen svårt för dig att hitta jobb? Det borde ju inte vara det..

Pernilla sa...

Mona, :) Hmmm. Vet inte om det är svårt. Det har aldrig varit det förr, jag började jobba när jag var 13 så min arbetslivserfarenhet är både omfattande och lång... Jag har alltid fått bra referenser och brukar göra bra ifrån mig på intervjuer, och få jobben jag söker. MEN nu är det ju ett helt annat läge. Det finns knappt några jobb att söka. Jag har hittat två lärarjobb och då är jag bara halvt behörig till det ena. Spansklärare brukar det alltid vara brist på. Jag ska börja ringa runt lite idag. Har mailat lite kontakter redan såklart. Och annonserat ut mina tjänster på facebook... ;)

Och hörni, vad ni är kloka och snälla! TACK!!!

Anonym sa...

Men usch vad tråkigt!!Vad jag förstod tog du ett ganska stort steg och så blir det såhär. Men jag tror som flera andra skrivit, att du har goda chanser på att få ett jobb!!

Håller tummarna och hoppas att du skriver och berättar hur det går framöver!

kram!

Ann Ljungberg sa...

Klart du får vara arg!!! Och jag tror du kan använda din ilska till något konstruktivt. Själv blir jag bättre på två saker när jag är arg - att diska och att skriva...

Lycka till, håller tummarna för dig!

Pernilla sa...

Isa och Ann, tack ni också! Jag hoppas att ni har rätt.

Anonym sa...

KRAM Pernilla! Klart det löser sig, frågan är bara när (det är ju det som är det jobbiga, att man inte vet innan hur länge det kommer att vara...). Se det som en möjlighet att få litet tid att skriva! Det kanske är meningen så här...?!
/ Mia