Det finns en sak jag funderar på i min bok. Om jag ska göra eller inte göra. En sida av mig tycker att det kan bli lite för mycket, kanske orealistiskt. Fast ändå inte.
Efter en liten sms-konversation med en god vän ikväll har jag insett att jag är inte ens i närheten av too much i boken.
Utan att utelämna någon eller berätta för mycket så kan man verkligen tycka att verkligheten överträffar dikten. Lätt. Jag behöver inte oroa mig för att vara orealistisk. Det finns människor som kan göra saker mot andra som man faktiskt inte kan förstå. Och det händer varje dag.
I min vänkrets finns just nu en fin, fin tjej som behöver alla kramar och allt stöd hon kan få. Hennes liv är ofattbart just nu.
Ingen början inget slut
12 timmar sedan
3 kommentarer:
Man ska inte vara rädd för att ta ut svängarna! Realistiskt är inte alltid kul, det är skönt med händelser och karaktärer som sticker ut ordentligt. Tänk på Lisbeth Salander, hon är ju inte realistiskt för fem öre och man vill bara ha mer av henne (i alla fall jag!) :)
Jag är nog den enda i Sverige som inte har läst de där böckerna med Lisbeth i. Jag har så svårt när det blir hypat... :)
Hur som helst, det är en svår balansgång mellan för tråkigt och för mycket.... Men jag håller med dig. För realistiskt behöver det ju inte vara, då kan man ju titta på sitt vanliga liv och hur kul är det...?
Jag hade också riktigt svårt att ta till mej Stieg Larsson. Jag såg första filmen utan att ha läst boken och så blev jag fast och tänkte att jag kan väl läsa de två andra böckerna då. Och jag kunde inte sluta läsa! jag gick upp halv tre på natten bara för att få veta hur det skulle gå :) Snacka om att ha lyckas som författare!
Skicka en kommentar