Inlägg
att vi från och med nu helt enkelt avskaffar nätterna. Det är ju ingen idé när ingen ändå sover.
Ja. Natten var hemsk. Det var två barn och en vuxen. Ett barn hade kramper i magen och ett annat hade ont i benen. Men klockan 6 var alla krämpor som bortblåsta, då skulle de upp. Det var då jag satte igång Totoro och tänkte sova. Då pockade boken och jag var tvungen att stopla ner allt. Sedan var Totoro slut och barnmagarna hungriga.
Vet inte hur lite jag har sovit eller vem som vaknade när men jag vet att jag har sett klockslag med siffrorna 23, 00, 01:00, 02:00, 03, 04 och så uppstigning vid 06 då. Man behöver inte vara Einstein för att fatta min status idag. T R Ö T T.
Och som bonus har jag fått veta att maken bara kommer hem på en liten kort séjour. Imorgon hägrar hans kärlek i Sundsvall. Ursäkta alla som bor i Sundsvall men er stad ligger inte högt på min lista just nu. Faktiskt.
Ingen början inget slut
12 timmar sedan
.gif)
3 kommentarer:
Usch vilken tuff natt!! Hoppas att dagen blir lugn och att krämporna är som bortblåsta i natten som kommer.
Det är nästan sjukt, men vi lyckas alltid pricka in helvetsnätterna samtidigt! Här hostade jag fram till 01 då barn nr 1 började hosta helt hysteriskt och absoluuut inte kunde somna om sedan den starka hostmedicinen gjort sitt. Vid 3 hade 1:an somnat. Kl 03.40 började barn nr 2 att hosta lika hysteriskt som 1:an och när han hade skrikit sig igenom hostmedicinslurken och somnat om vid 5 så tog det en halvtimme innan han vaknade igen och ville gå upp och spela tv-spel...
Man är inte direkt kaxig i den situationen men vi var åtminstone två som kunde dela på bördorna här..
Jag förstår att Sundsvall inte ligger på din topplista just nu men en vacker dag kommer maken hem och då kanske det är du som låser in dig i valfritt tomt rum, stoppar öronproppar i öronen, bunkrar med god mat och dryck och sen skriver du färdigt boken och soooooover i hundra år! :-)
Stackars lidande konstnär. Att boken pockar är dock alltid kul, tycker jag.
Själv har jag sovit i ungefär 72 timmar, men nu är maken sjuk och då minsann gäller det att vara uppe och serva. Pust.
Lycka till med skrivandet idag!
Och jag känner igen mig i att man stryker ord hela tiden, har nu suttit och skrivit i en vecka och hur jag gör så blir det lika många ord kvar i slutet av dagen som det var när jag började. Märkligt.
Isa, det där lät inte skoj. Vad skönt att jag inte var ensam som rände inatt då. ;)
Simona, mår du bättre då?
Och jag tror att strykandet och ändrandet är bra. Hade en intention att spara alla utkast men eh... Jag skrev ju bara i fel version hela tiden så det blir inte så. :)
Skicka en kommentar