Casanovas kvinna

Nu har jag äntligen läst den! Casanovas Kvinna av Åsa Hellberg (Kalla Kulor Förlag / Pocketförlaget). Jag har tänkt läsa den länge men det har inte blivit av. Men så, i förra veckan stod jag på ICA Maxi i Halmstad och där var den, mitt framför mina ögon. Den åkte ner i shoppingkorgen och ett par dagar senare fann jag lite ro att börja.

Berättelsen är sann men alla namn är utbytta. För mig känns det lite konstigt att läsa om "Lotta" när jag vet att det är Åsa det handlar om. Men det är en petitess och jag förstår varför Åsa har valt att göra så. Berättelsen är ändå så ärlig, utlämnande och stark.

För dig som inte vet något om boken: Lotta är singel, börjar nätdejta och träffar rätt på direkten. Känslorna är ömsesidiga och en härlig romans drar igång. Lotta börjar dock snart märka att något är fel och det tar inte lång tid förrän hon upptäcker att den nya kärleken träffar andra kvinnor. Det visar sig att Jonas är sexmissbrukare. Boken handlar om deras relation, men också om Lottas relation till sin son. Den handlar om hur Lotta står stark vid sin man och hjälper honom att ta hand om sitt missbruk.

Jag är otroligt imponerad över hur mycket Åsa lämnar ut i sin bok. Läsaren får veta det mesta om Lotta och Jonas relation. Läsaren får också veta väldigt mycket om Lottas barndom, svåra händelser och tankar. Inte heller väjer hon för de misslyckanden och problem som Lottas vuxna liv har innehållit.

När jag läser undrar jag hela tiden hur Lotta orkade, varför hon inte gav upp och hur man orkar vara tillsammans med någon man inte känner att man kan lita på. Men så tänker jag lite till. Om man har träffat en som man passar ihop och trivs med, då måste man ju våga försöka. Och i ärlighetens namn, hur kan någon veta att den kan lita på sin partner? Förmodligen har Lotta och Jonas en mer ärlig relation än många andra i och med allt de har gått igenom tillsammans.

En märklig sak är att jag inte blir arg på Jonas när jag läser. Åsa har tecknat hans porträtt helt utan att skuldbelägga och det är proffsigt. Trots att man får följa Lotta och ser allt ur Lottas perspektiv förstår man ändå Jonas tillräckligt mycket för att inte bli arg. Okej, jag är inte helt nöjd med honom, jag irriterar mig och tycker att han fan får ta och skärpa till sig men då är pedagogen i mig framme och säger till mig. Han kan inte styra det, han är missbrukare. Men jag blir ändå lite irriterad, fast han är sjuk och allt det där. Han är taskig mot Lotta och det ska han inte vara för hon är väldigt väldigt tålmodig, snäll och förstående mot honom. Jag blir engagerad.

I slutet av boken finns Jonas egen berättelse. Efter att ha sett allt ur Lottas perspektiv är det väldigt intressant att läsa hans tankar och hur det kändes för honom att bedra Lotta fast han egentligen verkligen inte ville. Det känns helt rätt att få Jonas röst också, han finns ju med i hela boken men det är Lottas tankar vi får följa.

Åsa. Tack för att du skrev din bok och delade med dig av ditt innersta. Din bok är äkta, den berör och jag kunde inte sluta läsa fast jag redan visste lite om hur den skulle sluta. All lycka till Lotta och Jonas!