Det är på grund av sådant här jag är hysterisk med vatten. Det är därför jag inte är lika avkopplad som andra människor vid stranden. Det är därför jag tycker att stranden är en jävla pain.
Låt det gå bra för den här lilla fyraåringen.
Veckans kulturfråga v.52
22 timmar sedan
2 kommentarer:
Det är SÅ fruktansvärt det som har hänt, och även de andra drunkningsolyckor/tillbud som varit den senaste tiden.
Jag får ont i magen, vill låsa in mina barn och aldrig mer gå till en strand. Men samtidigt får man inte låta livet stoppa en. Då skulle vi till slut varken åka bil, gå på stan, åka tåg, båt eller buss. Vi skulle inte våga äta ute, låta barnen vara hemma hos kompisar etc etc.
Svår balandgång att känna rädslan utan att låta den kontrollera en..
//Isa
Jupp, rädslan får aldrig styra. Jag är rätt bra på att utmana mina egna rädslor men när det gäller min oro för barnen... Då är jag kontrollfreak. Därför är det jag eller maken som åker och badar med dem, det är vi som kör dem i bil och så vidare. Har inget problem med att hela familjen åker bil / flyg men om vi är uppdelade blir jag lite rädd...
I fallet med fyraåringen var han tydligen och badade med "bekanta till familjen". Om jag mot förmodan skulle ta med mig någon annans barn och bada... Det skulle inte finnas ett bättre bevakat barn i världen. Mina barn vaktar jag ordentligt vid vatten och har jag dessutom ansvar för någon annans...
Skicka en kommentar