Hantera bilar och trafik = en konst?

Idag har följande hänt:

Efter Skansen var vår bil påbackad av fettobil med dragkrok. Stort dragkroksmärke. Ingen lapp. Vi lämnade trevlig lapp på bilen och bad dem kontakta oss. Har inte hänt än men det har ju bara gått fyra timmar. De klappar nog djur.

Efter Skansen fick vi middag hos svärföräldrarna. På väg hem kör vi 30 eftersom det står 30 på skylten. Helt fel tydligen. Har en jävla bil typ 10 cm bakom oss. Jag säger till maken att köra in på busshållplatsen och släppa förbi idioten. Har viss tveksamhet för bilar nära min bakdel om man säger så. Av förklarliga skäl. (För nytillkomna läsare: jag har blivit påkörd bakifrån två gånger och går hos sjukgymnast en gång i veckan eftersom jag har ont i nacken). Maken släpper inte förbi. Bilen bestämmer sig för att köra om oss. På trettioväg. Han kör om och svänger tvärt in framför oss, maken får tvärbromsa. Verkligen tokbromsa, annars hade vi krockat. Vi flyger fram och tillbaka. Jag får skitont i nacken.

Maken blir galen och kör efter idioten. Min make blir nästan aldrig galen. Han kör efter och går ut när idioten parkerar hemma. Frågar honom hur han kör. Idioten står bara och tittar med sina fiskögon. Så arrogant, vidrig och kall. Maken exploderar och berättar vad han tycker. Jag exploderar och talar om vad jag tycker. Idioten fortfarande kall och vidrig.

Imorgon får vi säkert påhälsning av någon maffia av något slag. Jag tror att jag ska sluta åka / köra bil tills andra har lärt sig hur man gör och hur man beter sig i trafiken.