måndag 4 oktober 2010

Kanelbullens dag, småbarn och tonåringar


Christina Stielli bloggar om hur det är när barnen inte är så små längre. Vi som befinner oss i det här med småbarn är så uppfyllda av det. Vi älskar att prata om hur viktigt det är med eeeegentid och partid och allt man inte hinner för att de där små tar allt. Då är det viktigt att bli påmind.

Läs Christina idag. Kom ihåg att det här med småbarnsår, det tar slut. Jag är ingen bullbakande mamma, jag är dessutom sjuk men kanske, kanske, kanske har jag energi i eftermiddag? Om inte så har jag nog i alla fall energi till att bara vara med dem. Det brukar fungera rätt bra det också.

7 kommentarer:

susanne b sa...

Hej! Tänkte på dig igår när jag för andra gången i mitt mammaliv bakade bullar med barnen. Och på vilken dålig idé det är att baka med barn om man är lite perfektionistiskt och prestationsinriktat lagd... Men efter några dagar själv med dem och orken att hitta på saker utanför hemmet tröt (tröt!!?), så kändes det som en rätt bra idé ändå. Och de blev skitfina efter en hel del hysteriska förmaningar :-) PS Anmäld till readtreat nu och hoppas det finns platser kvar. Tack för tipset! DS

Pernilla sa...

He he, hur kunde du tänka på mig då? Vad kul att de blev bra i alla fall. Man får växla ner helt enkelt. Lätt som en plätt...

SKOJ att du hänger med på readtreat!

Susanne B sa...

Jag tänkte BARA på att du skrivit att du helst inte bakar med barnen, det andra - det perfektionisktiska och prestationsinriktade - står för mig ;-) Växla ner, slappna av, stöka till, bara ha kul, äta bulldeg och bejaka barnens kreativitet - lätt som en plätt...

Christina sa...

Tack för länken :) Jo det blir så brutalt för mig ibland. Jag kan vilja gå fram till de som har små barn och säga att de ska skita i pretentiösa aktiviteter och bara vara med barnen. Jag kommer ihåg en gång då äldsta bad på sina bara knän att vi skulle göra sockerkakssmet och bara äta upp den utan att göra en sockerkaka av den. Vi gjorde det ... och vi pratar om det fortfarande ;) Inte särskilt ... hm .. korrekt. Men viktigt.

Pernilla sa...

Susanne, jag förstod det. :) Känner dock igen mig. Helt.

Christina, du har så rätt. Och det är just så man ska göra. Inte alltid vara så korrekt. :)

Susanne B sa...

Vad härligt med smeten!!! Jag känner en kille som bara inte orkade med en lååång nattning en lördagkväll. Han "gav upp" och dottern fick istället komma upp och vara med och mysdela den GIGANTISKA godisskål de vuxna dukat fram. :-)

Millimu sa...

Vilken fin berättelse Christina! Ofta är det ju just det lite småtokiga som barnen uppskattar mest och minns långt efteråt. :)

Och kloka tankar om detta med att ha små barn! Jag förundras ofta över att så mycket oviktigt verkar ha fått så stor betydelse i mångas liv att det överskuggar det som verkligen betyder något.