Det stora avslöjandet

Det var ju en vecka eller så sedan som jag sa att jag har saker att fira men inte sa vad. Alla detaljer var inte klara och alla berörda var inte informerade. Men nu så. Jag har fått nytt jobb. Igen.

För nyare bloggläsare kan jag snabbt resumera mitt senaste år såhär: Våren 2008 - mammaledig från jobbet som lärare med drömmar om nytt jobb, pluggade lite för att komma närmare det målet. Sommaren 2008 - fick jobb som konsult på ett stort IT-företag. Skulle jobba med kommunikation och utbildning. Kändes superkul.

Började där i oktober och alla som har läst någon liten tidning under hösten vet att det här var ungefär samtidigt som Finanskrisen drog igång stort. Det var inte bara nya jag som satt utan uppdrag och efter åtta veckor var det finito för mig på IT-företaget. Fick tillbringa december med att söka jobb, hade just gjort "go" för allt med husbygget, kändes lite sådär med eventuell arbetslöshet framför mig... Fick några jobb, nobbades ett. Alla var vikariat som lärare, det fanns inga fasta tjänster alls. Mitt gamla jobb var tillsatt. Fick i alla fall till slut möjlighet att välja och kände mig rätt nöjd med mitt val. Har jobbat där under våren men i mars/april fick vi veta att en massa tjänster skulle bort i kommunen och inga besked kunde ges förrän i juni. Fram med CV:t igen och på med jobbsökarsmilet.

Det kändes tungt, jag hade inte alls lust även fast jag kanske inte var på drömjobbet. Men jag orkade bara inte börja om, söka och vara ny. Men så tog jag tag i det och helt plötsligt satt jag på intervjuer och tyckte att det var ganska roligt. Och nu har jag haft möjlighet att välja igen. Fick två tjänster plus erbjudande om tillsvidare där jag är idag.

Jag har valt ett jobb i kommunen jag jobbade i förut. Men den här gången är det en friskola. Jag har aldrig jobbat på en friskola och "folk i branschen" är rätt negativa till friskolor. Jag tror dock att det här blir bra. Det är en relativt nystartad (och nybyggd) skola. Dessutom fick jag några fler dagars sommarlov genom kommunbytet. Trevligt!

Så! Nytt jobb i augusti. Hoppas att det kan vara rätt den här gången. Lite jobbigt är det allt att vara "the new girl" hela tiden. Tredje gången gillt!

Och P.S. Jobbet som nobbade mig i december har mailat mig några gånger under våren. Senast idag, de vill erbjuda mig ett ettårigt vikariat till hösten. Fick artigt svara att jag redan har tackat ja till ett annat jobb. Kändes väldigt skönt. Väldigt skönt. Det var hårt att få nobben nämligen. Det suger att få nobben på jobb. Ingen borde få nobben! (Bara de som söker samma jobb som jag).

Första dagen

Äntligen har jag hitttat tillbaka till bloggvärlden!

Dagen gick bra! Direkt när jag klev in i skolan mötte jag en kollega som var på väg åt ett annat håll. "Hej! Välkommen! Hittar du vart du ska?" Det kändes verkligen skönt. Hon visste inte vem jag var men hon såg att jag inte brukade vara där så hon förstod att jag var ny. Sedan var det så hela dagen. Folk var trevliga, hälsade glatt och tyckte att det var sååå roligt att jag har börjat där. (De har haft lite svårt att hitta spansklärare).

Har två kollegor som har jobbat i samma skola som jag jobbade i förut. "Hmmm. Jag känner igen dig!" "Ja, jag känner igen dig också..." Lite lustigt.

Arbetslaget känns bra, kollegiet känns bra. Det är "som vanligt". Några som känns som riktigt schyssta typer på en gång, några man måste grunna lite på och så några som framstår som lite mer besvärliga mot sin omgivning. Det blir nog bra. Ser dock på en gång lite skillnader mot förra skolan, den har bättre utrustning, mer material och färre elever i klasserna. Bättre ekonomi med andra ord...

Annars var det idel möten idag. De skiljde sig inte så mycket från möten på andra skolan... Alltid samma bränder att släcka. Har inte hunnit packa upp, inte ens provsuttit vid min arbetsplats. Mitt datorkonto fungerade till hälften och jag har redan varit tvungen att ringa en elev trots att eleverna börjar imorgon...

Lite skillnad mot förra jobbet där jag försökte hitta på vettiga uppgifter i åtta veckor... Här kastas man in mitt i allting och det är SKÖNT. Jag behövs. Jag känner att jag är värd att få lön.

Imorgon börjar det på riktigt. Eleverna kommer tillbaka från sitt lov. Lektioner ska hållas. Jag vet inte riktigt vilka salar jag ska vara i och jag har inga klasslistor. Men jag vet vad jag har tänkt att hitta på i alla fall... Alltid en början.

Nu ska jag skippa packning och lägga mig i soffan och helt enkelt förtränga att flyttlasset går på lördag. Vi har bestämt att vi har en vilodag....

Arbetsmyra

Idag blir det tyst från mig. Jag valde ju jobbet utan egen dator. Jag. Internetberoende jag. Valde mellan ett jobb med egen dator och ett utan egen dator. Jag försökte vara vuxen och inte välja materialistiskt. Kanske får jag lida för det med abstinens. Kanske blir det en förbättring för mig?

I vilket fall som helst. Idag är jag på mitt nya jobb och lär mig hur det fungerar. Tänk på mig. Jag kommer att tänka på er!

Déjà vu?

Jag funderar på vad jag ska ha på mig på min första dag på mitt nya jobb.
Jag lägger fram alla saker jag ska ha med mig på min första dag på mitt nya jobb.
Jag funderar på hur mina nya arbetskamrater kan tänkas vara, på mitt nya jobb.
Jag skriver ut a-skattsedel från skatteverket, till mitt nya jobb.

Hmmm. Det känns som att jag nyss gjorde alla de här sakerna... Ett gravt fall av déjà vu? Nej men just det. Jag hade ju ett nytt jobb för ett par månader sedan...

Förresten. Är det någon klok bloggläsare som kan förklara a-skattsedelsystemet för mig? När jag fick min i höstas sa den en skattetabell, nu säger den en annan? Beror inte det där på var man bor? Eller är det inkomst? Eller hur fungerar det?

Nu ska jag stryka kläder och somna i tid. Prinsessorna är väl utvilade hos farmor och farfar så inatt blir det väl party party.

Kom ihåg!

Jag måste komma ihåg att gå till nya jobbet på onsdag. Det kan hända att jag glömmer detta mitt bland alla flyttkartonger. Kanske råkar jag ta med fel låda till jobbet? Istället för kreativt material tar jag kanske med mig lådan med gosedjur? Den är i alla fall lättare...

Trött skrivarmamma

Den här lilla skrivarmamman är trött.

Trött efter första veckan på nya jobbet. Många intryck och långa dagar. Svårt att vänja om när man har varit föräldraledig i nästan två år. I det stora hela känns jobbytet bra men jag har knappt hunnit se mina prinsessor i veckan. Det känns inte bra. De har kompenserat, de vaknar runt 02 på nätterna och bökar och stökar. De ska helst sova i vår säng, det brukar de inte göra annars.

Jag var på Friskis & Svettis idag, ett pass som jag brukar älska. Jag var helt slö, orkade en halvtimme och låg sedan och vilade när de andra gjorde armhävningar och annat jobbigt. Det var inte min dag idag.

Har lagt upp ritningar och planlösning på nya huset i husbyggarbloggen. Vi har även lite köksbryderier som jag måste fundera på.

Ett mål till uppnått

Trogna bloggläsare vet att jag hade en massa mål med våren 2008. Det ni inte har vetat är att jag har haft ytterligare ett mål. Att byta jobb.

Sedan 2002 har jag varit lärare i spanska och engelska på högstadiet men jag har under föräldraledigheten känt att det är dags att hitta på något nytt. Livet har så mycket att erbjuda och jag vill testa mer. Jag har gillat mitt jobb och har gjort ett bra sådant. Men upptäckarlusten och nyfikenheten har varit stor. Så utöver pluggandet, skrivandet, tomtletandet och allt det där andra – så har viss jobbsökning pågått.

Jag har dock haft svårt att hitta rätt. Har varit på några intervjuer men inget har känts rätt. Jag har sökt flera jobb som har känts perfekta på pappret – och inte ens blivit kallad. Har inte direkt legat i, det har känts som att om jag hittar det så hittar jag det. Har inte direkt suttit i sjön på nuvarande arbetsplats.

Men för ett tag sedan hände en sak som gjorde att ett jobbyte kändes väldigt aktuellt. Jag vill inte gå in på detaljer men jag blev lite besviken på nuvarande arbetsplats. Genom en underbar vän (Tack P) fick jag i förra veckan nys om ett jobb.

Nu börjar det helt galna…

I måndags ringde jag och pratade med ansvarig för tillsättning av tjänsten.
”Nej, vi har nog redan hittat våra kandidater men skicka gärna in dina handlingar så kan vi höras till hösten, vi kollar alltid efter bra folk.”
Okej, tänkte jag och tänkte att det där fixar jag någon kväll i veckan. Efter två timmar ringde hon tillbaka. ”Det blir sällan som man har tänkt sig. Jag kommer att behöva köra ett nytt varv innan fredag då jag går på semester. Har du något du kan skicka in?”

Eh… Två barn hemma. Den ena dansade flamenco (någon galen mamma köpte både flamencokläder och flamencoskor till båda barnen i Spanien), spelade slingor på hemskt plastpiano (någon galen mamma köpte hemskt plastpiano i julklapp för tre år sedan och det har ännu inte pajat) och sjöng för falskt och för högt.

Den andra klättrade upp på köksbordet och fick tag i ”manga” (=macka) och satte sig glatt i mammans och pappans obäddade säng och åt. I smutsiga kläder och med många smulor. Under tiden satt jag och skrev en ansökan. På max 15 minuter. Jag korrläste högt för mig själv ungefär 5 gånger innan jag vågade skicka iväg brev och CV. Var livrädd för hur det blev… Okej att blogga/maila utan eftertanke men att skicka en ansökan sådär fort… Hmmmm. Inte riktigt min grej. Så fort jag hade skickat tänkte jag att det där, det kommer aldrig att gå vägen. Jag får inget jobb. Det är fel bransch och jag kan faktiskt inte det där. De kommer att garva högt åt mig när de läser – ”hur tänkte hon här?” Typ.

Nästa morgon tänkte jag att jag lär aldrig höra från henne igen. Så gick det 30 minuter.
”Hej, jag skulle gärna vilja träffa dig imorgon om du kan.”
”Hmmm? Simmar fiskar?”

Onsdag morgon klockan 9 var jag på intervju. Hade lånat till mig tjusig kavaj och kände mig ganska businessnygg. Var på intervju i två timmar och det kändes superbra. Den där maken som inte är pappaledig fick skjuta på alla viktiga möten och gick och tittade på ankor med barnen. (Kontoret har sjöutsikt). Han är fin. Hans kunder är fina som väntade tålmodigt.

Jag gick hem och tänkte att det vore ju trevligt att få ett sådant där jobb. Men det kommer jag ju inte att få. På eftermiddagen, just när jag hade lovat tjejerna en tur till leksaksaffären, ringde det.

”Hej, vi tyckte att det kändes jättebra imorse och vill gärna gå vidare. Vi vill ta dina referenser”.
Hmmm. Jag har inte sökt jobb sedan 2002. Ringde lite kollegor och andra samarbetspartners och bad dem ställa upp. Det gjorde de utan knot. Tydligen hade de goda ord att säga också. (Tack C och N!)

I torsdags ringde det.
”Hej, det går ju väldigt fort det här men jag tycker att det känns väldigt bra och jag brukar gå på magkänsla. Jag vill ge dig ett erbjudande.”

Jag spelade lite svår och sa att ”jag svarar på fredag.” Fast jag nog visste.

Idag fredag har jag:
Läst i en bok i stan.
Varit och skrivit på anställningsavtal.
Varit och sagt upp mig.

Jag har alltså bytt jobb.
Ett till mål uppfyllt.
Det känns jättekonstigt. Jätteläskigt. Jättebra.
Men med jävligt lite semester.