Sommarlov

Inte allt har känts bra med att jag ska byta jobb. Jag har känt att det är riktigt dumt att jag blir av med alla lov. Inte för min skull, jag är helst ledig när ingen annan är ledig. Det är inte skitkul att behöva göra allt under högsäsong. Jag skulle gärna välja semester. Det får man inte som lärare - hur många veckors semester vi än har. Som vi jobbar in, vill jag tillägga. Det är inte solklart för övriga befolkningen nämligen.

Jag hör hur folk utan sommarlov vrider och vänder på veckor, använder föräldraledighet och låter farmödrar och mormödrar få rycka in. För att ge barnen ett långt sommarlov. För att det förväntas av samhället. Samhället som inte ger mer än fem veckors semester åt vuxna men 14 veckor per år åt barnen.

Därför känns det betryggande när Stora E såhär i slutet av sommarlovet utbrister:
-Det är tråkigt med sommarlov. Jag vill inte ha sommarlov längre.

Och när jag idag informerade henne om att det är dagisstart imorgon:
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Pappa!!!! Det är dagis imorgon! Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Sådär ja. Inte behöver jag trixa nästa sommar. Jag jobbar på. Utan sommarlov.