Tröstäter

Saker jag låtit bli att äta idag, del 1:

Ny bloggkategori

Eller vad man säger.

Jag har inlett ett projekt för att minimera degmagen. Timingen är bra då det är december och båda mina barn fyller år, det är otaliga glöggfikan och annat myspys överallt. Det är extremt lätt att undvika kalorier i dessa tider. Men här i bloggen kommer jag varje dag att dela med mig av saker jag har låtit bli att äta. Bara för att visa hur duktig jag är. Och bara för att ha något att göra istället för att mofsa in allt i munnen.

Karriärsfunderingar hos en treåring

Håller som bäst på och nattar Lilla E. (Jag har nattat henne men hon springer upp hela tiden).
Nyss låg jag bredvid henne och jag berättade att jag ska till jobbet imorgon.
-Din jobb?
-Ja, mitt jobb. Vad ska du jobba med när du blir stor?
Hon funderade en pyttestund och kläckte sedan ur sig:
-Mc Donald's jobb!

Vad är det här? Vi går ju knappt aldrig till Mc Donald's och ändå är det det jobbet båda barnen kommer fram till att de ska ha. Man kan tänka att de kanske skulle välja leksaksaffären eller ICA eller så.

Ja ja. Vi ska väl alla den vägen vandra. Själv har jag gjort rejält många timmar i både kafé, restaurang, korvkiosk, Ica och klädaffär och det var väldigt lärorikt. Framförallt var det studiemotiverande...

Karriärsfunderingar hos en nästan sexåring.

När jag och Stora E åt lunch satt jag och bläddrade lite i DN (så trevlig är jag m0t min dotter, erkänner). Läste den här artikeln. (God skolledning ger bättre betyg).

-Mamma, vad står det där?
-Det står "god skolledning ger bättre betyg".
-Vad är betyg?

Ja. Vad är betyg? Jag fick tänka till lite trots att jag just denna vecka ska sätta sådana. Jag borde ha ett bra svar.

-Det är ett sätt att mäta hur mycket man lär sig i skolan. Om man lär sig mycket får man höga betyg, om man lär sig lite får man låga betyg.
-Vadå?
Kanske inte världens bästa förklaring nej. Jag berättade att man mest behöver betygen för att kunna läsa vidare i en skola som heter gymnasiet.

-Måste man gå i den andra skolan?
-Gymnasiet? Nej, den får man välja om man vill gå i.
-Vad bra. Jag vill inte gå i gymnasiet.
-Men du gillar ju skolan, varför vill du inte gå där?
-Jag vill inte det.
-Men det dumma är att alla jobb vill att man ska ha gått där så man måste nästan gå där ändå. Och om man vill bli fröken eller barnmorska (yrken hon har uttalat intresse för) måste man gå gymnasiet så att man kan gå på nästa skola sedan, den heter universitetet.

-Jag ska inte bli dagis- eller skolfröken. Inte barnmorska heller!
-Nähä. Vad vill du bli då?

Hon tystnar. Funderar. Tittar sedan på mig lite undrande.

-Om man är doktor, behöver man gå universitetet då?
-Ja. Om man är doktor så måste man gå väldigt länge på universitetet.
-Mc Donald's då? Måste man gå universitetet då?
-Nej, det behöver man inte.
-Okej. Då vill jag jobba på Mc Donald's.

Och så har jag en tvååring!

Grattis bloggen som fyller två år idag! 07-12-07 startade jag. Det har hänt en del sedan dess. Dock har den där boken inte blivit skriven än... Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Idag är jag hemma och vabbar med Stora E. Lugnt och skönt.

Nu har vi en treåring.

För tre år sedan låg vi på BB hon och jag. Hon föddes på eftermiddagen och på natten sov hon bestämt och sött. Jag kunde inte stänga ögonen en sekund, hon var så söt, så liten och så fin.

Hon är fortfarande så söt, så liten och så fin. Och idag fyllde hon tre år. Det var uppvaktning på sängen (efter att hon hade ropat så att vi vaknade klockan 6:20) och efter några viktiga morgonärenden (bl.a hämta världens godaste bullar nybakta hos makens mormor och köpa ballonger) blev det önskelunch (köttbullar med potatismos och lingonsylt). Och lite spring på soffan på det.


Sedan blev det snart kalas. Två små kompisar med diverse föräldrar och syskon kom på besök. Det lektes och fikades och när vännerna hade gått hem med godispåsar och ballonger slocknade treåringen på soffan.



Hon som snart blir sex år var allmänt gnällig idag och vi trodde att det berodde på att hon fick för lite uppmärksamhet. Vid 18-tiden insåg vi att det inte alls berodde på det. Varm panna. Väldigt varm panna. 39 grader bara. Nu ligger hon och ojar sig i sömnen. Det blir med andra ord långhelg... (För att inte tala om lång natt...)

Min man och hans nya bil

2001 köpte min man en ny bil. Han satt på nätet och klickade fram alla tillbehör han kunde tänka sig och efter lång väntan fick han hem sin ögonsten. Varje gång han hade stannat någonstans gick han ett varv runt bilen och kollade att inget hade hänt den. Dörruppslag och annat. Det tog ju inte så lång tid innan något hände, jag tror inte att han har kommit över det än.

I tisdags hämtade min käre make ut sin nya bil. Han har inte haft någon mellan 2001-bilen och den här så man kan lugnt säga att det var dags. Men... Nu har det börjat om.

Priolistan ser ut såhär:
1) Stå så långt ifrån alla andra bilar som möjligt. Helst i andra änden av parkeringen, där ingen annan vill stå.
2) Försök välja en parkering där ingen bil kan stå bredvid.
3) Om man ändå måste stå bredvid andra bilar, välj en ny och ren bil. Det tyder på att ägaren är minst lika petig som han själv.

Idag lämnade maken och jag barnen hos farmor och farfar och åkte en ärenderunda. Vi har ju barn som fyller år och ska ha en massa kalas och allt vad det är. Vi stannade på fem ställen. Sickla, stan, Plantagen, Mc Donald's och Ica Maxi. Det regnade ettriga småspikar och det blåste iskallt. Ändå parkerade han bilen så långt ifrån alla ingångar som möjligt. Utan att på gentlemansmanér först släppa av mig vid ingången. Nej, jag fick minsann streta på i kylan jag med.

Vid ett av stoppen hjälpte det inte att parkera långt ifrån alla andra bilar, det var ändå en bil som hade ställt sig precis bredvid. Jättenära. De lämnade bilen när vi kom och maken skickade onda blickar redan innan han hade hunnit kolla bilen. Det var lugnt, det var ingen fara.

Lite senare på dagen tog jag och Stora E makens bil för att köpa födelsedagspresent till lillasyster från storasyster. Jag ställde mig precis vid affärens ingång och bredvid en annan bil. En smutsig och gammal bil. När vi kom ut såg jag till min fasa att grannbilen hade åkt och ersatts av en annan bil. Jag såg framför mig hur de skulle ha slagit upp dörrarna på nya fina bilen. Gjorde en snabbkoll. Ingen fara. Kollade på nya grannbilen. Verkligen ingen fara. Ny, ren och skinande. Den hade till och med fällt in sina sidospeglar. En jämlike! Maken kan andas ut.

Dagsverke 1

Nu ska fejas hemma. Kalas imorgon.

Julkortsfotografering

Tjejerna tog på sig sina jultomteklänningar som de fick av morfar häromdagen. Egentligen skulle de ta på sig nattlinnen men det var de tydligen inte sugna på. Vi fick ett infall och försökte få till ett fint foto till julkort. Ha, ha, ha! Stor risk att det skulle fungera...

Lilla E behöver träna på att stå still tillräckligt länge för att hinna fastna och Stora E behöver träna på att inte posera utmanande som hon har lärt sig vardå?????? Både maken och jag står frågande och undrar vart världen är på väg! No more Melodifestivalen för henne, tacka vet vi Amy.

Tragiskt?

Jag har en liten konstig förmåga. Jag kan direkt känna på smaken om en Cola light är för gammal. Idag köpte jag en cola på väg hem från jobbet. Satte mig i bilen och tog en klunk. Blä! Vet precis hur det ska, och inte ska, smaka. Tittade på datumet. 4 december 2009. = Gammal. Jag som alltid kollar datum på colan, glömde det idag. Var förlorad i en lussebullsdoft som jag motstod! Degmagen you know. Känner mig väldigt duktig över att ha skippat lussebullen, jag sparar mig till mina döttrars tre kalas de närmsta två helgerna.

Inget fredagsfika för mig idag!

Igår i soffan. Lilla E lyfte upp min tröja och tittade på min mage.

-Mamma. Du har stor mage. Har du bebis i magen?
- Nej. Jag har ingen bebis i magen. (Tyst i mitt huvud: och det är ditt fel att jag har stor mage, det är du som har legat där för tre år sedan, kan jag hjälpa att den har lite problem med att hitta tillbaka till sin rätta form? Va?! Kan jag det eller?!)

Å andra sidan satt hon i morse och tittade på mig när jag duschade. (Allt man ska stå ut med som mor).
-Vilka stora tuttar.
-Jajemen surrö. Har du tur kanske du också får det en dag.

Jag älskar fredagar!

Om två timmar och trettio minuter checkar jag ut från jobbet. Det är en bra arbetsdag det!

Lite viktig information om min dag. Verkligen viktig. Notera allt.

En väldigt lång dag. En väldigt väldigt lång dag. 8-18:30 på jobbet. Skulle ha tre utvecklingssamtal ikväll men det tredje dök inte upp. Ringde dem efter en kvart och de hade ingen aning om att de skulle vara hos mig just då. Trist slöseri med min tid.

Hur som helst fick dagen en bra start tack vare min nya bästa vän; Kupévärmaren. Igår kom jag försent till jobbet efter att ha skrapat bilen i en kvart. En kvart som jag definitivt inte hade budget för i mitt morgonrace.

Häromdagen tog min Marian Keyes slut. "Är det någon där". I liked very much. Först var jag lite less, same same, hört förut och hur mycket kan man skriva om samma familj egentligen? Men sedan blev det bra, bättre och så blev jag fast. Djupare analys kommer inte. Det är så skönt att lyssna på böcker i bilen, jag har cirka 20-30 minuter enkel resa, man hinner höra en hel del på en vecka.

Idag kom min nya bok hem med posten. "Borta bäst" av Sara Kadefors. Har tänkt läsa den länge men kom nu på att det smartaste är att köpa ljudböcker, de andra hinner jag ju inte med. Men Denise, I am waiting...

Sådär. Nu känns det bättre när ni vet vad jag har pysslat med idag. Snabb sammanfattning:
Åkt varm bil till jobbet.
Jobbat.
Skrapat bilen (ska kanske kräva att skolan bygger garage, alternativt ställer ut lite elstolpar?)
Åkt hem.

Spännande dag!

Juldags, alltför snart.

Jag sitter och gör lite research inför de "obligatoriska" jullektionerna i slutet av terminen. Hittade en guldgruva till webbsida. Och lite käcka citat. Vad sägs om:

"Remember, if Christmas isn't found in your heart, you won't find it under a tree."
~ Charlotte Carpenter.

Kanske ingen idé att skicka ut någon önskelista i år, det hjälper nog ändå inte mot the Christmas blues...

iPhöööne. Snart min.

Tele 2, var god dröj.

Har fått ett infall och ska säga upp mitt Tele 2 abonnemang eftersom de inte har några iPhones. Jag vill ha en iPhone. Då får jag skaffa ett annat abonnemang.

Ringer Tele 2. "Vi beräknar din väntetid till mer än 10 minuter."
Jag lägger inte på, men går in på deras chatt. Jag har två frågor till chatten. "Kommer Tele 2 att erbjuda iPhone?" och "Hur lång är min uppsägningstid?" Dessa två frågor tar 15 minuter för Anna Molin på Tele 2 att svara på. Jag misstänker att Anna Molin är ålagd att multitaska lite för mycket. När hon återkommer och jag säger att jag vill säga upp mitt abonnemang eftersom de inte erbjuder iPhone så måste jag ringa kundtjänst. Tur att jag inte la på.

Efter 20 minuter och 21 sekunder kommer jag fram.
"Hej, jag vill säga upp mitt abonnemang."
"Då ska jag koppla dig till rätt avdelning." Klick.
"Tack för att du väntar, vi beräknar din väntetid till 10-15 minuter."
Tjena. Tackar så mycket.

Efter cirka 7 minuter (yippiee!) kom jag fram till Björn Söder. En trevlig kille!
Han har nu fixat allt. För 147 kronor blir jag fri och kan söka mig till annan operatör. Tur för Tele 2 att Björn var en trevlig kille, annars hade jag nog varit lite surigare.

Så. Nu är frågan. Vilken operatör ska få nöjet att få mig bunden till dem i ett par år? Lutar åt Felia just nu.

Now we're talking!

Solpromenad efter lunchen. Lovely!

Fullmåne

Är det bara jag som känner att det känns lite fel att åka till jobbet med en stor fet fullmåne i himlen? Vad hände med dagsljuset?! Försökte fota den men min sunkiga mobil fotade mest lamporna längs vägen.

Ränderna går aldrig ur

Jag har äntligen lyckats läsa ut Agnes Hellströms bok Ränderna går aldrig ur. Jag har ju aldrig tid att läsa, det var inte så att boken var svårläst, tråkig eller för tjock. Det är jag och mitt liv. Jag behöver lugn och ro, jag behöver mer tid till läsning! (Eller mest behöver jag kanske tid för att skriva men det är en annan historia).


Alltid när en bok är skriven i första person (jagform) blir jag extra nyfiken på hur mycket av det som står som är direkt från författarens eget liv. Jag vet att det här är en av de vanligaste frågorna författare får, och en av de frågor som är mest irriterande att få. Varför ska det egentligen vara viktigt att veta? Vad spelar det för roll? Jag känner ju inte Agnes mer än via blogg, facebook och lite mail. Jag har en bild men jag känner inte Agnes Agnes. Det finns vissa saker som jag tänker att det nog är verkligen hon, och inte Elin som huvudpersonen heter. Men varför jag hakar upp mig på detta kan jag inte förstå.

Det jag gillar mest med Ränderna går aldrig ur är funderandet hos Elin, på hennes olika världar. Hennes fina släkt krockar med hennes enklare uppväxt hos ensamstående mamman i Gimo och hennes enkla uppväxt krockar med vännerna på internatskolan. Det är mycket funderande på roller och hur man ska passa in. Det här är något som de flesta förmodligen någon gång går igenom (jag gjorde det i alla fall). Man behöver inte ha så extrema motsatsförhållanden som Elin i boken hade, det där med att passa in funderar nog de allra flesta på.

Agnes tecknar fint fram hur Elin utvecklas från sitt första år på Sigtuna Humanistiska Läroverk, till sitt sista. Det är tydligt hur hon går från osäker till medveten och "in control". Det är väl inget jätteovanligt i sig, klart man klarnar lite under sin gymnasietid men hela internatgrejen gör det mer komplicerat. Oskrivna regler, invigningsritualer, pengar, överklass och så vidare.

Jag kan ibland störa mig på att Elin är så mesig, att hon t.ex. väljer bort sin invandrarkompis för att de rika internatvännerna inte fixar när någon inte är som de. Men Elin mesar inte för evigt, det är bra.

Jag gillade boken, jag gillade att följa Elins utveckling och jag märkte att jag funderade på henne när jag inte läste. Det är ett gott betyg, när karaktärerna tar plats hos läsaren.

Nu Agnes väntar jag bara på att få den signerad.