Att gå på bröllop, eller inte

Jag hade verkligen inte tänkt att gå och trängas för att se bröllopskortegen "live". Jag hatar trängsel, jag hatar folk, jag hatar att inte få ta bilen ända fram och framförallt hatar jag att hålla reda på mina barn under sådana omständigheter.

Jag hade tänkt att vi skulle ha en liten fest här hemma och baka fina saker och fira med små vänner. Av olika skäl fungerade det inte med de små vännerna men hemma skulle vi ändå vara.

Men så idag. Då började jag fundera. Kanske att man kunde åka in och kika lite i utkanten. Jag började till och med smida lite halvlösa planer på att åka till Galärparken för där ska Amy Diamond uppträda. Det vet vi ju vilken status Amy har i den här familjen. Men man vet också hur hysteriskt det förmodligen kommer att vara där och så kommer Stora E ha ritat en teckning till "sin kompis" och så måste jag trängas och stalka och allt det där. Nej tack.

Googlade nyss lite för att se kortegevägen, för att se om det fanns något ställe som kändes bra för mig. Hittade den här artikeln. Nyckelorden "tre till fyra timmar i förväg för bra plats", "mycket tålamod", "prickskyttar" och "vatten att dricka" fick mig att bestämma mig.

Bröllopet kommer att ses på första parkett hemma i soffan. Punkt slut. Barnen ska mutas med bröllopsmazariner som någon tjatade till sig idag och kanske att vi kan svänga ihop något lite mer stiligt. Kanske.