om Simona. Vad annars. Det är ju bara Simona överallt just nu. Because she's worth it. Själv har jag fått skrivkramp. Varför ens försöka liksom?
lördag 12 juni 2010
Malin PG har också åsikter
Upplagd av Pernilla kl. 09:24
Etiketter: malin persson giolito, simona ahrnstedt, överenskommelser
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ah, känner igen fenomenet. Drabbar mig varje gång jag läser Eloisa James. Det är bara att bita ihop. Har du kommit så här långt så har du ju för f-n halva inne. Chupp chupp. Köp bubbel, sätt på datorn och skriiiiv! Kanske en liten skrivträff? Jag har nämligen också ångest. Det verkar höra ihop med att skriva. Vi ligger fortfarande en skrivträff back. Puss!
Jag tror att det enda rätta är en skrivträff som Simona föreslår - med massa bubbel, goa tjejer som är duktiga på att skriva och inspirera och kanske nån lite hemmaman som kan passa upp på er? Laga favvomat och så där. Lås in er tills skrivkrampen har lossnat!
kram Angela
Skrivarmamman, är inte du grymt imponerad av att jag faktiskt lyckas lämna inte ett utan två inlägg utan att klanta mig..?
stora kramen!
Jag skummade igenom mitt " manus" nyss , och inser hur otroligt pubertalt det är skrivet. Handlingenr inte mycket bättre den. Suck. Skrivkramp kan jag väl inte kalla det eftersom jag helt enkelt inte har tid att skriva när jag jobbar, manuset har bara legat där i datorn sen i mars.en jag förstår hur du menar, om mitt manus hade varit bra hade jag nog tagit mig tid. Prestationsångest. Och Simona- alla kan ju inte skriva med rotari rose som drivmedel? Eller kan alla det? Kanske skulle jag prova. Såhär efter en halva chardonnay går det iallafall inte.
Skicka en kommentar